Ruben Söderlunds Sångbokshistoria - avskrift av Rubens presentation författad cirka 1989.
Publicerad med tillstånd från efterlevande. © Ruben Söderlund. Bilder skannade av webmoster.

Hela texten finns att hämta i word eller PDF.
Förkortad version, 4 sidor, med bilder finns att hämta i word (2,8 Mb - uppdaterad 23 jan 2009) och PDF.
A3-format i word eller PDF för vikning till en "stående" folder.

Sångbokshistoria

Den svenska psalmboken

• Then Swenska Psalmboken 1695 - 413 psalmer
• Den Svenska Psalmboken 1819 - 500 psalmer
• Nya Psalmer medgivna att användas tillsammans med 1819 års psalmbok 1921 - 173 psalmer
• Den Svenska Psalmboken gillad och stadfäst av Konungen 1937 - 612 psalmer
• Psalmer och visor 76 & Psalmer och visor 82 - Tillägg till den svenska psalmboken
• Den Svenska Psalmboken 1986 - Baspsalmbok + tillägg, sammanlagt 722 nummer.

1697 års koralbok

Klicka för större bilder

1819 års praktupplaga

Klicka för större bilder

2003 års psalmbok.

Trots att den svenska psalmboken har en mer än 300-årig historia, är det egentligen bara fem årtal som officiellt är viktiga: 1695, 1819, 1921, 1937 och 1986.

Före 1695 fanns det visserligen några mindre psalmböcker, men den första "riktiga psalmboken" var ändå den som kom ut 1695. Mellan de uppräknade årtalen har det också förekommit flera psalmboksförslag och så kallade provpsalmböcker, men ingen av dem har haft möjligheter att hävda sig över de officiellt erkända.
Ingen svensk psalmbok eller sångbok har kunnat mäta sig med 1695 års utgåva. I mer än 120 år var den både sångbok och andaktsbok för svenskarna. Den fanns med i vaggan som skydd mot det onda, och sedan genom hela livet i både helg och vardag. Fram till 1819, innan den avlöstes av den Wallinska psalmboken, hade den gått ut i 250 upplagor med tillsammans mer än 1 500 000 ex. Även efter 1819 trycktes 10 upplagor, den sista så sent som 1904.

På många håll ville man inte veta av den Wallinska psalmboken, man ansåg nämligen, att den gamla var mer bibelenlig. En del kyrkor begärde dispens för att få fortsätta att använda den gamla psalmboken. Från en Smålandskyrka berättas det, att man så långt in på 1800-talet som år 1868, måste ha två nummertavlor, en för den gamla psalmboken och en för den nya. Sådana exempel lär finnas med senare datum. Från mor Annas rörelse har vi ett näraliggande exempel. I Annasläsarnas gudstjänster användes endast 1695 års psalmbok och Sions Sånger.
Den Wallinska psalmboken fick också tjäna i över 100 år. Nya upplagor med ändrad stil på bokstäverna och ny stavning kom ut, men eljest hände ingenting annat än att det 1921 kom ett tillägg av "Nya Psalmer medgivna att användas tillsammans med 1819 års psalmbok". I nya upplagor hade tillägget sammanbundits med 1819 års psalmbok, och det är väl den psalmboken många av oss minns från den tiden då psalmverserna tillhörde läxläsandets vedermödor.

I 1921 års tillägg och 1937 års psalmbok har man tagit med flera av de så kallade väckelsesångerna från 1800-talet.

Arbetet med den svenska psalmboken avstannade inte efter 1937. Det gällde ju också för den Svenska kyrkan att "följa med tiden". Flera tillägg till psalmboken trycktes.

En intressant motivering för det fortsatta arbetet var: "Från svensk väckelse och frikyrklighet kan betydligt mer material hämtas än vad 1937 års psalmbok gjort."

1969 års psalmbokskommitté motiverar syftet med den ekumeniska psalmbokslösningen så här:

• att kraftigare än vad som hittills varit fallet manifestera den sångskatt som är gemensam för kyrkor och samfund i vårt land.
• att ge de gemensamma sångerna likalydande text och musik
• att lära av varandras traditioner
• att ta fasta på den gemensamma sångens enhetsskapande förmåga. Den gemensamma sångskatten manifesterar en enhet som finns trots den samfundsmässiga splittringen…
  

"Så har psalmen förändrats"
Si Jesus, är ett tröstrikt namn, nr 143/1695, 66/1819, 66/1937?

Evangeliska Fosterlandsstiftelsen EFS

När Evangeliska Fosterlandsstiftelsen bildades 1856 var förutsättningarna stora, när det gällde sången. Här fanns knutna till rörelsen namn som Lina Sandell, Carl-Olof Rosenius och Oscar Ahnfelt.

1850 hade Oscar Ahnfelt kommit ut med sitt första häfte Andeliga Sånger med 12 nummer, av vilka åtta var Rosenius verk. När EFS bildades hade fem häften utkommit och fram till 1877 12 häften med tillsammans 200 sånger.

Andeliga sånger 1874

Klicka för större bilder

Sionstoner 1889.

På uppdrag av EFS centralt utgav prästen B. Wadström med hjälp av Lina Sandell sångboken Pilgrimsharpan. Det var 1861 och från den tiden gällde den sångboken officiellt som EFS sångbok.
Men det var också andra sångsamlingar som brukades, och därför rådde en viss förvirring på sångboksfronten. Av den orsaken uttalades ett starkt önskemål om en bekännelsetrogen och enhetlig sångsamling. Och den kom 1889, och därmed första upplagan av Sions Toner.

Och så fortsätter vi EFS sångbokshistoria så här:

• Pilgrimsharpan 1861
  
• Sions Toner 1889 - 559 sånger
• Sions Toner 1906, tillägg till 1889 års ST nr 551-800
• Sions Toner 1935 - 800 sånger
  
• Sions Toner 1971
  
• EFS psalmbok 1987 - Hela svenska psalmboken + eget tillägg på 100 sånger.

Svenska Missionsförbundet SMF

Missionsförbundet, som bildades 1878, fick ingen "egen sångbok" förrän 1893. Hur man upplevde situationen under dessa femton år beskrivs bäst med följande citat: "Virrvarr och splittring utan lika. Åtminstone 8-10 sångböcker var så spridda att en sång ur någon av dem kunde tänkas bli förslagen i ett möte. En gudstjänstbesökare som ville vara någorlunda garderad borde ta med sig i varje fall 4-5 olika sångböcker…"

Vilka sångböcker det var, som mest kom till användning, visar en undersökning: Hemlandstoner, Sånger till Lammets lof, Ahnfelsts Andeliga Sånger, Fridsbasunen, Lofsånger och Andeliga Wisor, Sions Nya sånger, Pilgrims-sånger, 1819 års psalmbok och Sabbatsbklockan. Ytterligare namngivna sångböcker finns med.

Sabbatsklockan 1877

Klicka för större bilder

SMFs sångbok 1893.

Efter 1893 såg utvecklingen ut så här:

• Svenska Missionsförbundets Sångbok 1893 - 703 sånger
  
• Svenska Missionsförbundets Sångbok 1920 - 782 sånger
  
• Sånger och Psalmer 1951 - 788 sånger, 258 sånger från 1920 års sångbok utgått, 263 nya tillkommit.
  
• Psalmer och Sånger 1987 - gemensamt med åtta andra frikyrkosamfund
  

Musikboken reviderades 1929. Många av de "gamla melodierna" togs tillbaka.

Tre sångförfattare hemmahörande i SMF har betytt särskilt mycket för den frikyrkliga sången. I den nya sångboken Psalmer och sånger fördelar sig andelen av deras bidrag enligt följande:

Joel Blomquist 7 sånger
Niklas Frykman 13 sånger
Carl Boberg 10 sånger
Waldenström har två av sina sånger införda i nya sångboken.

Baptister

Sveriges första baptistförsamling bildades 1848 och efter tio år räknade man med cirka 5 000 baptister i vårt land.

Under detta första årtionde sjöng man ur de sångböcker som fanns: Psalmboken, Rutströms sånger, Gamla Sions Sånger, Moses och Lamsens Wisor och Syréns sånger med flera. Men man var inte tillfredsställd med att inte ha en "egen" sångbok där man fick ge uttryck för vad man verkligen trodde.
Det var två bröder, Per och Gustaf Palmqvist, som gav ut den första sångboken, som mest kom till användning hos baptisternas. Sångboken fick namnet Pilgrimssånger på vägen till det himmelska Sion. Året var 1859. Förordet är så intressant att vi återger en del av det.

För pilgrimen, som vandrar på vägen till det himmelska Sion, är det gott att lyssna till Apostelns förmaning:
- "Låten Christi ord rikeligen bo uti eder med all visdom, lären och förmanen eder inbördes med psalmer och lofsånger, och andliga visor i nåden, och sjungen Herren i edert hjärta." Ofta kan en sång om "Lammet som dödadt är", eller "rolighet, som står Guds folk tillvaka", vederqvicka den trötte vandraren, så att han med lifwadt mod och ökad kraft löper Herrens budords vägar hemåt…

Nya Pilgrimssånger 1891

Klicka för större bilder

Psalmisten 1919.

• Pilgrimssånger på vägen till det himmelska Sion 1859 - Gick ut i en upplaga av 400 000 ex.
• Församlingssångbok 1878
  
• Psalmisten 1880 - 550 sånger
  
• Nya Pilgrimssånger 1891 - 621 sånger
  

Församlingssångbok och Nya Pilgrimssånger var utgivna på Palmqvists Förlag. Avsikten med Församlingssångbok var att den skulle komma till användning inom alla fria kristna sammanslutningar. Psalmisten var baptisternas första "egna" sångbok.

Psalmisten fick ett gott mottagande av baptisterna, och redan 1882 tryckte man den 4:e upplagan.
Två namn nämns särskilt i samband med Psalmistens utgivande: Jonas Stadling och Josef Grytzell. Deras sånger finns också med i den nya sångboken Psalmer och Sånger (1987).

• Psalmisten 1903 - 620 sånger
  
• Psalmisten 1928 - 773 sånger
  

1956 igångsattes ett kommittéarbete mellan Baptistsamfundet och Örebromissionen för att få till stånd en gemensam sångbok för de båda samfunden. Resultatet blev sångboken Psalm och Sång, som utkom 1966.

Andliga sånger 1931.

Klicka för större bilder

Psalm och Sång 1966.

• Andliga Sånger 1931 - 253 sånger (Örebromissionen)
• Andliga Sånger 1935 - 525 sånger (Örebromissionen)
  

Psalmisten 1928 + Andliga Sånger 1935 blev:

• Psalm och Sång 1966 - 688 sånger
  

Ända sedan 1940-talet har flera försök gjorts för att förverkliga tanken på en gemensam sångbok, men samtalen har strandat. Det som hänt nu i och med den nya Psalmer och Sånger kan man betrakta som ett stort under.

• Psalmer och Sånger 1987 - 784 sånger

Helgelseförbundet HF

Helgelseförbundet, som grundades år 1887 hade två produktiva sångförfattare inom sitt led: Eric Bergqvist och Emil Gustafsson. Dessa gav ut "privata" sångsamlingar, som ända fram till 1911 fick tjäna som HFs sångböcker. Efter författarnas död testamenterades sångböckerna till HF, och istället för att ge ut nya upplagor slog man ihop de tre sångböckerna Förbundssånger, Hjärtesånger och Solskenet till en sångbok och kallade den för Förbundstoner. Det var alltså år 1911.

• Förbundssånger 1890, Eric Bergquist - 202 sånger
• Hjärtesånger 1892, Emil Gustafsson - 260 sånger
  
• Solskenet, 1905, Eric Bergquist - 112 sånger
  

Blev tillsammans:

• Förbundstoner 1911 - 750 sånger
  

"Sammanbindning af Förbunds- och Hjärtesånger ombesörjes billigt!" Så annonserades i Förbundssånger och det är väl så de finns bevarade till idag.

Förbundssånger 1931...

Klicka för större bilder

...med Hjärtesånger 1907.

• Förbundstoner 1957 - 730 sånger
• Psalmer och sånger 1987 - 784 sånger
  

Conrad Björkman är också en känd sångförfattare från HFs led. Många av hans sånger, signerade Conrad, har tillhört de käraste sångerna för frikyrkofolket. En av de mest kända är "Från bergets topp han blickar över staden". Med musik av Einar Ekberg ingår den i Tillägg till Segertoner 1925.

Pingstväckelsen

Pingstväckelsen har en dyrbar sångskatt. I denna väckelse föds också ständigt nya sånger
Lewi Pethrus

År 1911 blev Lewi Pethrus föreståndare för den nybildade Stockholms sjunde Baptistförsamling eller Filadelfiaförsamlingen, som den också kallades.

Och 1913 uteslöts den här församlingen ur Baptistsamfundet. Det är från den tiden man räknar Pingströrelsens begynnelse.

Redan 1911 gav Lewi Pethrus ut en sångbok för den unisona sången. Segersånger hette den. Ett flertal sånger hade Pethrus "lånat" av K.G. Sjölin, sångförfattare och evangelist, verksam inom HF. Sjölin hade 1910 gett ut en sångsamling, som han kallade Väckelsesånger för avfällingar och det slumrande Sion.

1914 kom en ny upplaga av Pethrus sångbok, men nu med nytt namn Segertoner, det namn som funnits på samtliga upplagor av Pingstväckelsens sångbok.

Segertoner 1922.

Klicka för större bilder

Segertoner 1960.

• Segersånger 1912, utgivare Lewi Pethrus, Alfred Säther.
  
• Segertoner 1914 - 61 sånger
  
• Segertoner 1916 - Del 1: 65 sånger, Del 2: 70-189
  
• Segertoner 1922 - 337 sånger
  
• Segertoner 1930 - 452 sånger
  
• Segertoner 1960
  
• Nya Segertoner 1988 - Baspsalmboken 325 sånger + eget tillägg.

De´ bidde bara sex sångböcker kvar…

Av 14 sångböcker (fram till 1914) blev det sex kvar. I fem av dem finns den så kallade baspsalmboken, dvs de 325 första numren är gemensamma, vilka därtill används av Adventister, Metodister och Frälsningsarmén, vars sångbokshistoria inte redovisas här.

Bibeltrogna Vänner har inte deltagit i den ekumeniska sångboksgemenskapen, men gav ut en ny sångbok 1988, som heter Lova herren med 800 sånger. Svenska Katolska kyrkan deltog i samarbetet men gav ut en egen "Cecilia" 2008, ev med Liberala katolska kyrkan.

(För en schematisk översikt av psalmboksutgivningen sen 1695 se nedladdningbar fil i word eller PDF.)

Litteratur:

• 1695 års psalmbok och koralbok
  
• Övriga psalmböcker
  
• Psalmbokskommitténs betänkande
  
• De flesta av de anförda sångböckerna
  
• Nils Bolander: Samfund och sångbok
  
• Oscar Lövgren: Psalm- och sånglexikon och i övrigt det mesta av hans hymnologiska litteratur.
  
• Hans Bernskiöld: Sjung av hjärtat sjung. Sången och musiken inom SMF.
  
• O. Feldt: Psalm- och sångförfattare inom EFS
  
• Inger Selander: O, hur saligt att få vandra (doktorsavhandling)
  
• Jubileumsböcker från flera samfund
  
• Mixturen
  
• Tidningsklipp

Vem var han, mannen som författade denna sångbokshistoria?
Jag bad hans yngre bror att presentera honom:

Ruben Söderlund, Örnsköldsvik

Per Johan Ruben - född den 25 april 1921 i Långsele, död den 13 mars 1994 i Örnsköldsvik.

Ruben var äldst bland nio syskon som växte upp i ett arbetarhem i Alfredshem. Fadern, Alfred, arbetade som mekaniker vid MoDos fabriker. Ruben gick i folkskolan i Hörnett och hans fortsatta studier blev korrespondenskurser. Han arbetade vid MoDos sulfitfabriks kemiska laboratorium, sedan fram till sin pensionering som förman vid fabrikens massatillverkningen.

Från tidiga tonåren var han verksam medlem i Elimförsamlingen (EFK-Evangeliska Frikyrkan) i Örnsköldsvik och deltog i många frivilliga arbetsuppgifter: söndagsskollärare, ungdomsledare, styrelsemedlem, organist och under många år församlingsordförande samt redaktör för Elim-nytt. Ett antal år var han ledamot av Örebromissionens styrelse med säte i Örebro.

Tillsammans med sin fru, Karin, och deras barn Margareta, Per och Anita var han livligt engagerad framför allt i ungdomsverksamheten. All deras fritid ägnades åt församlingens arbete. Allt han arbetade med var ”roligt” för honom. Han skrev dikter, gjorde massor av reklamarbeten, anlitades ofta som värd vid bröllop då han också författade många ”bröllopsvisor”.

Två saker intresserade honom särskilt:

-  Att få läsa Bibeln, studera teologi, kyrkohistoria, hymnologi, folklivshistoria i lokal mening och forska i arkiv – mest intresserad var han av ”den andliga sångskatten” som finns i våra psalmer och sånger.

-  Att få gå ensam eller i sällskap efter åar och bäckar och fiska foreller – eller att ta sitt kastspö och åka till någon av de många sjöarna som finns i ”Nolaskogs” – hela Ö-viks kommun.

Ruben var ”autodidakt” (självlärd) men påläst, något som han i sin blygsamhet inte ville skryta med. Men han kunde och kom ihåg vad han läste! Jag som var åtta år yngre minns hur han som tonåring oftast satt vid skrivbordet hemma – om det var bibeln eller annan litteratur han läste - fanns alltid ”noteringshäftet” intill där han gjorde sina anteckningar. Jag hade många anledningar att ha stor respekt för hans studiesätt, skicklighet, kunskap och hans idealitet. 

Eric Söderlund, Rubens bror
Lindesberg 14 jan 2008