Här kommer lite fler bilder, (sidorna blir ju för tunga att ladda om allt ligger på samma), men här på sidan finns mer utrymme för bilder än vi har i skåpen för fler delar... det är ju trots allt 149 delar jag har redan.
Under karotterna står det dock bara Dukat, som i själva verket är den ungsfasta serien, oavsett dekor. Ev finns också en dekor med namnet Dukat. |
Det var omöjligt att motstå att plocka fram kameran! |
En
"närbild" på det parti jag fick tag i hos Utsigten
i maj 2004,
som Eva-Lena förevisar på Sylviasidan.
Totalt
63 delar, med de tre extra kaffefaten, är ju inte helt lätt att få
tydligt på en liten bild.
Min specialkomponerade damastduk i ensamt majestät...
Själva mönsterkonstruktionen
är ju en historia för sig,
med åtskillga filer i datorn innan
det blev vävbart!
Gammal hederlig kalkerteknik är inte att förakta! Fast jag kalkerade från SKÄRMEN, av praktiska skäl, (hade inga tallrikar med mig på vävkursen!) och då kunde jag ju utelämna de löv som inte rymdes riktigt. Sen blev det en digital bild av skissen... | ...sen var det redigering i photoshop i många led. Både för att få rätt storlek och tydliga löv att jobba vidare med. Bilden skulle göras i rätt "upplösning" också, med ständig begreppsförvirring. Det som kallas pixlar i bilder är detsamma som stygn i väven. | Jag hade max 170 stygn att disponera för mönstret, dvs en bild i en bredd av max 170 pixlar skulle det bli för att sen importeras till weavepoint, vävprogrammet som gjorde det möjligt att få ut de mönster som var nödvändiga för att väva... |
Döm om min förvåning när jag hos Samfundet Sverige-Island fann följande text (publicerat med deras tillstånd 26 feb 2007):
"Hedersledamoten
Barbro Örtendahl har som testamentarisk gåva efterlämnat en del
av sin och makens kvarlåtenskap till Samfundet Sverige-Island för utgivning
av skrifter eller för stipendier.
Tecknaren och grafikern Barbro Löfgren-Örtendahl
(23.9.1918- 26.10.2005), Enebyberg, omnämndes vid årsmötet 2005.
Hon hade i Whitlockska Samskolan på lördagstimmar hört den tidigare
rektorn Hjalmar Alving berätta om Island och sagorna och blev fascinerad.
Efter utbildning vid Högre Konstindustriella skolan (Konstfack) fick hon
anställning som tecknare. Påsken 1948 gjorde hon en lyckad tre veckors
resa till Island. Samma vår hade hon genom Birkagårdens Islandscirkel
träffat sin blivande make Sune Örtendahl (1915-1998) som varit på
Island 1947. De blev medlemmar i samfundet i början av 1950-talet, gifte
sig 1953 och odlade ett stort gemensamt intresse för Island dit de reste
tillsammans 1972.
Barbro och Sune Örtendahls stora samling av böcker
om Island och isländska förhållanden, 246 verk, fördes i
november 2002, förtecknade genom samfundets försorg, som gåva
till Nordens folkhögskola
Biskops-Arnö."
Förvåningen kom sig av att just Island tillhör ett av de ganska
få länder jag själv besökt och min forna make och jag
valde att förlova oss där, nyårsafton 1979. Vilket sammanträffande!
|
|
När Geflekeramikens vänner bjöd in till årsmöte med Ingela Örtendahl som en föredragshållare kunde jag inte motstå möjligheten att få veta mera om kvinnan som skapade det lövmönster jag ser dagligdags vid matbordet. Så efter att i elva år varit medlem i föreningen visade jag mig för första gången på ett arrangemang. Och det är sannerligen ännu roligare att duka fram med Sylvia till vardagslag när jag nu vet lite mer om människan bakom dekoren. Faktiskt unnar jag fler en sån möjlighet! Barbro var faster, ingift, till Ingela som i ord och bild berättade om sin fasters liv och leverne. Barbro föddes och kom att dö i Danderyd och levde i huvudsak på gården Tallåsen hela tiden, utom de år hon bodde och arbetade i Karlskrona. Hennes liv präglades av optimism, kreativitet, noggrannhet och sparsamhet. Eftersom fadern, Martin, dog redan när Barbro var åtta år kom modern Ida och henns systrar Annie och Olga att spela stor roll i Barbros liv. Modern och mostrarna uppmuntrade hennes konstnärlighet som ledde till att hon under fyra år utbildade sig på nuvarande Konstfack, 1936-1940, med en kompletterande utbildning, 1971, i grafik på Birkagården. Efter grundutbildningen fick hon anställning på Esselte Reklam i tretton år, fram till 1953, som illustratör och tecknare. 1953 gifte hon sig med Sune Örtendahl och dom kom att resa ut i världen mycket tillsammans, vilket också kanske var anledningen till att Barbro jobbade "dygnet runt" när hon inte reste. Efter giftermålet kom inkomsterna från allehanda frilansuppdrag, där Karlskrona porslinsfabrik/Uppsala Ekeby fanns med bland uppdragsgivarna under åren 1962-1969. | |
1957 övertog Sune och Barbro sommartorpet Klemetsmåla i Blekinge (sex år innan Sylvia lanserades). I torpet fick hon uppenbarligen mycket inspiration till sin konst. Detaljer och föremål i omgivningen återkommer i flera av hennes verk. Bland de illustrationer hon gjort genom åren kan nämnas de två barnböcker som hon både skrev och illustrerade: "Åka tåg till mormor" och "Någon fyller år". | |
|
Ingela och Peter från Grödinge Antik & Design samtalar om det urval av skisser och arbetsblad som Ingela tagit med. |
I efterlämnade skisser finns ett stort antal utkast till olika servisdekorer, bland andra Sylvia som hon sannolikt gjorde helt klart 1963. Exakt vilka alla dekorer som kom i produktion är inte kartlagt men några kan nämnas: Kaffeserviserna Groblad, Klöveräng och Blåbär, serviserna Tulpan, Harsyra, Småbladig ormbunke, Tulpan. Några dekorer som återstår att söka bland producerade serviser är de som anges med arbetsnamnen Årstider, Daggkåpa/Veronika, Fuchsia m.fl icke namngivna skisspapper. I räkenskaperna framgår tex att hon fått betalt för "12 dekorer till Gävle för stämpeldekor", så produktionen av dekorer var sannolikt avsevärt större än vad som sedan kom i tillverkning. Ängsblom och Korall är två dekorer hon gjorde åt Gefle/Uppsala Ekeby, samt landskapstallrikarna där den sista gjordes 1978. Efter moderns död, 1971, gick Barbro på Birkagårdens grafiska skola och gjorde ganska omgående hela sju litografier i kopparstick. Grafiken kom sedan att bli hennes främsta uttrycksform. I Klemetsmålas gamla ladugård började Barbro att tillverka eget papper 1980. Papper som hon använde för att trycka sina grafiska blad. December 2008 kunde jag äntligen unna mig att köpa hennes litografi "Vävskedar" och eftersom den behövde sällskap på väggen så blev det även "Sållet". Fler av hennes efterlämnade litografier fann straxt innan nya ägare, då Galleri Bennetter hade utställning. Nu återstår att få tag i de tre delar av Sylvia jag känner till att jag saknar, de två största tallrikarna samt en skål med lock (kanske en smörask ?) | |
Vävskedarna blir ju bara ett måste att införskaffa... En del av Barbro Löfgren Örtendahls produktioner finns kvar för försäljning och Barbro var själv med att överlämna ett drygt hundratal motiv som donerades till Grafikens Hus i Mariefred. (Bilden är publicerad med upphovsinnehavarnas kännedom men inte klickbar till större format av upphovsskäl.) | |
|
Besökare sen flytten 14 dec 2009