Visa källa för Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen

[[Fil:EFS Möllebackskyrkan.jpg|mini|right|[[Möllebackskyrkan]] i Karlskrona. Missionsföreningen grundades 1860.<br/>Kyrkan invigdes 1961]].

Ej att förväxla med [[Evangeliska Frikyrkan]], EFK

'''Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen''' (EFS), är en [[lågkyrklighet|lågkyrklig]] och [[Nyevangelism|nyevangelisk]] [[väckelse]]rörelse inom [[Svenska kyrkan]] som betonar vikten av [[lekman]]naengagemang i kyrkan och som har rötter i 1800-talets folkväckelse.

== Organisation ==
EFS är en inomkyrklig rörelse och utgör alltså inget eget [[samfund]], vilket är en vanlig missuppfattning. Inomkyrkligheten innebär att EFS anser att den är en del av Svenska kyrkan och att Svenska kyrkan ser EFS som en del av Svenska kyrkan. Detta sker utifrån gemensam bekännelse.

EFS hade 2013 ca 15 000 medlemmar.<ref>[http://www.efs.nu/?page_id=13 EFS: Om EFS] </ref> Den är en [[demokrati]]sk organisation i [[folkrörelse]]traditionen och har sin bas i cirka 350 anslutna lokalföreningar (missionsföreningar och EFS-grupper, med åtminstone tidigare namn som Evangeliskt lutherska missionsföreningen, Lutherska Missionsföreningen, Missionsföreningen, Bönhusföreningen och Evangelisk-lutherska missionsförsamlingen) organiserade i sju distrikt och med en gemensam riksorganisation med säte i [[Uppsala]]. De flesta lokalföreningarna fungerar som autonoma enheter, inte helt olika [[församling|frikyrkoförsamlingar]], men det finns också ett flertal [[Samarbetskyrka|samarbets- och samverkanskyrkor]] där en missionsförening eller EFS-grupp driver en lokal kyrka i samarbete med en församling inom Svenska kyrkan. I några fall bedriver man i stället församlingsverksamhet i samverkan med andra kristna samfund. EFS barn- och ungdomsverksamhet organiseras i [[Salt – barn och unga i EFS]]. Där bedrivs även [[scoutrörelsen|scoutverksamhet]], från 2014 under beteckningen [[Salt Scout]] (tidigare EFS Scout).

EFS är involverat i [[mission]]sarbete i [[Etiopien]], [[Eritrea]], [[Tanzania]], [[Malawi]] och [[Indien]].

EFS [[missionsföreståndare]] sedan 1 september 2017 [[Kerstin Oderhem]]. Kerstin är den 20:e missionsföreståndaren i EFS och den första kvinnan. Hon efterträdde [[Stefan Holmström (präst)|Stefan Holmström]] som i sin tur tillträdde som missionsföreståndare 1 juni 2009. Ordförande i styrelsen är sedan årsmötet 2019 LarsOlov Eriksson.

==Teologi==
EFS delar Svenska kyrkans [[evangelisk-luthersk]]a [[bekännelse]], men poängterar utifrån denna särskilt behovet av ett individuellt ställningstagande till tron, samt att detta bör få konsekvenser för det dagliga livet. Det individualistiska draget går igen i rörelsens från [[pietism]]en nedärvda betoning av det [[allmänna prästadömet]]: tanken att varje kristen människa lever i en direkt relation till Gud, utan behov av medlare i form av vigda [[präst]]er. Denna betoning märks i [[lekman|lekmännens]] starka roll i all verksamhet, inklusive [[gudstjänst]]en.

Betoningen av det personliga ställningstagandet till [[Jesus]] Kristus har också utgjort [[teologi]]sk grund för rörelsens omfattande [[mission]]sarbete.

== Vision ==
Vid årsmötet 2018 antogs EFS vision med formuleringen: '''Människor och samhällen förvandlade av Jesus.'''

== Historik ==
[[Image:Efs-alingsas.JPG|thumb|[[EFS-kyrkan, Alingsås|EFS-kyrkan]] i Alingsås.]]

=== Bildandet 1856 ===
EFS bildades den 7 maj 1856<ref>[https://web.archive.org/web/20151004122603/http://www.efs.nu/wp-content/uploads/2014/05/I-detta-tecken-EFS-150-%C3%A5r.pdf EFS]</ref> på initiativ av prästen [[Hans Jacob Lundborg]] verksam i Lindesberg, och med stöd av den store [[väckelsepredikant]]en och skribenten [[Carl Olof Rosenius]]. Syftet var att i en inomkyrklig organisation samla de människor som berörts av [[väckelse]]n, och därigenom fungera som ett alternativ till den framväxande [[baptism]]en. Innan rörelsen fick sitt nuvarande namn hette den under två dagar ”Fosterländska Stiftelsen för Evangelii befrämjande”.

=== Hyddor och bönhus ===
De tidiga samlingslokalerna kallades [[Missionshydda|hyddor eller missionshyddor]]. Exempel är [[Ede, Krokoms kommun|hyddan i Ede Krokoms kommun]] och [[Missionshyddan|missionshyddan på Kungsholmen i Stockholm]]. Även på Styrmansgatan i [[Helsingfors]] i [[Finland]] fanns det en missionshydda. Ett liknande begrepp är [[bönhus]], som exempelvis [[Ragvaldsträsk bönhus]] i Skellefteå kommun.

=== Tidning och förlagsverksamhet ===
1857 grundades tidningen ''[[Budbäraren]]'' med [[Bernhard Wadström]] som redaktör.<ref>[http://budbararen.nu/</ref>
För barnen utgavs [[Barnens Vän]] med [[Lina Sandell]] som redaktör från 1889. 
En av de viktigaste uppgifterna för EFS kom att bli litteratur- och [[traktat]]spridning, vilket i hög grad ombesörjdes av så kallade [[kolportör]]er, kringvandrande försäljare av kristen litteratur. Mycket av litteraturen producerades av det egna [[bokförlag|förlaget]], [[EFS-förlaget]], vilket bildades samma år som rörelsen och sedan 1992 ingår i [[Verbum]]. Den första bok som gavs ut av EFS-förlaget var [[Martin Luther]]s ''[[Kyrkopostilla]]'', år 1860, vilken kom att ges ut i åtta upplagor och 70 000 exemplar.

=== Predikan ===
Från 1868 fick kolportörerna rätt att också [[predikan|predika]] och från 1906 kallades de [[predikant]]er. Från och med 1967 [[ordinera]]s [[pastor]]er.

Sympatisörer och medlemmar av EFS bildade missionsföreningar där predikanter och lekmän predikade och föreläste. Man tog upp kollekt för att stödja pastorernas arbete, men man hade från början inte medlemsintagningar eftersom man ansåg att det var frikyrkligt.

=== Missionen startade 1861 ===
[[Image:EFS gravvård på Uppsala gamla kyrkogård.JPG|thumb|EFS gravvård på [[Uppsala gamla kyrkogård]].]]
1861 beslöt EFS styrelse att bedriva utlandsmission och grundade året därpå för detta ändamål Johannelunds Missionsinstitut, numera [[Johannelunds teologiska högskola]]. År [[1865]] sändes så EFS första missionärer, C. J. Carlsson, L. J. Lange och P. E. Kjellberg, till östra [[Afrika]], dagens [[Eritrea]].<ref>Gustaf Emmanuel Beskow - Den svenska missionen i Ostafrika (1888) [http://runeberg.org/ostafrika ostafrika]</ref> Detta var det första utlandsmissionsprojekt som utförts av Svenska kyrkan eller svenskkyrkliga organisationer. I början av 1880-talet skickades fyra unga missionsstudenter från Eritrea till Sverige för utbildning på [[Johannelunds teologiska högskola|Johannelund]], [[Onesimos Nesib|Onesimus Nesib]], [[Marqos Girmai]], [[Tewolde-Medhin Gebre-Medhin]] (1860-1930), [[Haile-Mikael Kidanu]] (1856-1926) och [[Hagena Natanael|Hagena Natanael (Jigo)]]. Den sistnämnde avled i Sverige 1888 men övriga reste som färdigutbildade tillbaka till hemlandet och drev som pastorer missionsarbetet vidare bland sina landsmän.<ref name=":0" /> 

EFS har senare även drivit missionsarbete i andra delar av Östafrika (Etiopien, Somalia, Tanzania) samt Indien, Israel m fl länder.<ref name=":0">[http://efsarkiv.nu EFS arkiv]</ref>

===Lärofrågor och större splittringar 1878 resp 1911===
EFS har vid ett antal tillfällen splittrats över lärofrågor, vilket har lett till utbrytningar.

Cirka 1878 fanns oenighet om innebörden av Jesu [[Försoningslära|försoning]], den [[Augsburgska bekännelsen]] och den kyrkliga [[nattvard|nattvardsordningen]]. [[P.P. Waldenström|Paul Petter Waldenström]] blev avskedad från sin tjänst som EFS-ombud. När ett förslag att ändra Evangeliska fosterlandsstiftelsens bekännelseståndpunkt förkastades vid 1878 års konferens, skapades samma år [[Svenska Missionsförbundet]] (SMF) under ledning av P.P. Waldenström. Ett (för skribenten okänt) antal missionsföreningar och medlemmar anslöt sig då till SMF. Medlemmarna kallades sedan start och under åtskilliga decennier för Waldenströmare. 2003 bytte SMF namn till [[Svenska Missionskyrkan]] (SMK) och 2011 grundade man tillsammans med [[Svenska Baptistsamfundet]] och [[Metodistkyrkan i Sverige]] ett nytt samfund som heter [[Equmeniakyrkan]].

Efter en lärostrid om principer för bibeltolkning, bildades 1911 [[Bibeltrogna Vänner|Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner]] (MBV) under ledning av [[Axel B Svensson]]. MBV heter numera [[Bibeltrogna Vänner|Evangelisk Luthersk Mission – Bibeltrogna Vänner]] (ELM-BV eller bara ELM).

=== Historik efter 1940 ===
1943 invaldes den första kvinnliga styrelseledamoten, [[Isabella Stolpe]].

Under 1950-talet, då [[Svenska kyrkan]] skakades av strider rörande frågan om kvinnliga präster, var EFS medlemmar delade i fråga om kvinnors teologiska rätt till ämbetet. Vid årskonferensen 1963 gjordes dock ett bestämt avståndstagande från den högkyrkliga ämbets- och kyrkosynen som motivering för att inte acceptera kvinnliga präster, där man underströk att det avgörande inte är ''vem'' som predikar utan ''vad'' som predikas.<ref>[https://www.svd.se/arkiv/1963-06-15/3 Falskt ämbetsbegrepp i kvinnopräststriden lågkyrklig anklagelse, Svenska Dagbladet, 1963-06-15, 3, 8]</ref>

1987 inledde EFS [[Scouting|scoutverksamhet]]. Tidningen ''Budbäraren'' fick sin första kvinnliga chefredaktör 1990 i [[Inga Belani]].

Genom beslut 1989 och 1990 stärktes banden till [[Svenska kyrkan]] och sedan dess prästvigs EFS [[predikant]]er/[[pastor]]er enligt kyrkans ordning. Dessa utbildas vanligtvis på [[Johannelunds teologiska högskola]], grundad i [[Stockholm]] 1862 som [[EFS Missionsinstitut]], sedan 1970 belägen i [[Uppsala]] invid Heidenstams torg i stadsdelen Löten. Sedan tidigt åttiotal har också präster för tjänst i Svenska kyrkan utbildats här.

1995 utsågs [[Birgitta Eriksson]] till EFS första kvinnliga ordförande. 2005 startade barn- och ungdomsförbundet [[Salt – barn och unga i EFS|Salt]] sin verksamhet.

===Bibelsynsstriden i slutet av 1960-talet===
I slutet av 1960-talet pågick ytterligaren en bibelsynsdebatt inom EFS, till innehållet mycket lik den som varit 1911. I samband med att [[Johannelunds teologiska högskola|Johannelund]] skulle flytta till [[Uppsala]] och inleda ett samarbete med [[Uppsala universitet]] ansåg rektorn [[Torsten Nilsson (teolog)|Torsten Nilsson]] att det var aktuellt att reflektera över den rådande bibelsynen i rörelsen. Nilssons egen metod för att tolka Bibeln kan i efterhand klassas som moderat historisk-kritisk, där han själv ansåg att skriften behövde tolkas kristologiskt och soteriologiskt (ur frälsningsavsikt). 

Större delen av EFS riksstyrelse ställde sig bakom Nilssons syn, men ett antal ledamöter var mycket kritiska. Detta ledde till en utdragen debatt i tidningen Budbäraren och EFS i Västerbottens tidning [[Vårt budskap]]. Kritikerna riktade anklagelser mot Nilsson samt Johannelundslärarna [[Birger Olsson]] och [[Agne Nordlander]]. Hårdast var dock kritiken mot Torsten Nilsson. Denne valde att 1969 lämna sina uppdrag inom EFS eftersom han inte längre upplevde att han hade styrelsens enhälliga stöd. Tolv ledamöter uttalade i Budbäraren sitt stöd för Nilsson, medan fyra ledamöter reserverade sig mot detta. 

Effekterna av bibelsynsdebatten blev även att teologie doktor [[David Hedegård]] lämnade sitt medlemskap i EFS och blev en av medgrundarna till [[Stiftelsen Biblicum]], som skulle verka för att bevara en mer traditionell bibelsyn. En mindre grupp [[Predikant|predikanter]] från [[Västerbotten]], bland annat [[Tore Nilsson]], lämnade EFS och grundade [[Lutherska bibelstudiestiftelsen]].<ref>I Detta Tecken, Allan Hofgren med flera, Uppsala: EFS Läser 2006, ss 60-61</ref><ref>"Hur Min Bibelsyn Har Förändrats", Birger Olsson i Nygren 2000 s. 123</ref>

===Mötet med framgångsteologin===
Under 1980-talet etablerade sig [[Livets Ord]] i [[Uppsala]] och började värva medlemmar, varav somliga från EFS. Med Livets Ord spreds den så kallade [[framgångsteologi]]n, vilken också påverkade EFS i olika delar av landet. Som ett svar på detta publicerade EFS-förlaget under 1980-talet ett antal böcker mot framgångsteologin och evenemang med kopplingar till framgångsteologin förbjöds annonsera i Budbäraren. Spänningarna som uppstod under den första tiden har dock kommit att avta under de mer än 20 år som gått och på vissa håll har också försoningsprocesser påbörjats.<ref>I Detta Tecken, Allan Hofgren med flera, Uppsala: EFS Läser 2006, ss 68-69</ref>

=== Nyplantering ===
Sedan 2003 arbetar EFS aktivt som rörelse med [[församlingsplantering|nyplantering]] av missionsföreningar och EFS-grupper. Nya gemenskaper har bland annat startats i Uppsala, Hisingen, Timrå och Stockholm.

== Kända medlemmar ==
* [[Lina Sandell]] var åren 1861-1864 anställd av EFS<ref>[http://www.dagen.se/livsstil/en-av-sveriges-mest-%C3%A4lskade-psalmdiktare-1.112555 En av Sveriges mest älskade psalmdiktare, Dagen, 12 oktober 2012]</ref> för att översätta andras verk och göra egna sånger. Hon skrev över 1&nbsp;700&nbsp;dikter och [[psalm]]er, bland annat några av de mest kända svenska psalmtexterna: ''[[Tryggare kan ingen vara]]'', ''[[Blott en dag]]'', ''[[Jesus för världen givit sitt liv]]'' samt ''[[Jag kan icke räkna dem alla]]''. Från 1889 var hon redaktör för EFS uppbyggelsetidskrift [[Barnens vän]].

* [[Axel Rappe]], en av Sveriges mest framgångsrika officerare under slutet av 1800-talet, var stiftelsens ordförande under åren 1906–1918.
* [[Paul Peter Waldenström]] var EFS-ombud men blev avskedad och bildade 1878 [[Svenska Missionsförbundet]]

== Utbildning ==
EFS har sin bakgrund i den väckelserörelse som kallats "[[Läsare|läseriet]]" utifrån den starka betoningen av den enskildes läsande av Bibeln och utläggningar av denna. Därför är det naturligt att folkbildning har och har haft en stark ställning inom rörelsen. I dag driver man en högskola, [[Johannelunds teologiska högskola]], och åtta folkhögskolor: [[Glimåkra folkhögskola|Glimåkra]], [[Hagabergs folkhögskola|Hagaberg]], [[Hjälmared folkhögskola|Hjälmared]], [[Åredalens folkhögskola|Åredalen]], [[Mellansels folkhögskola|Mellansel]], [[Solviks folkhögskola|Solvik]], [[Strömbäcks folkhögskola|Strömbäck]] och [[Sundsgårdens folkhögskola|Sundsgården]].

=== Se även ===
* ''I detta tecken : Evangeliska fosterlands-stiftelsen 1856-2006'' (ISBN 91-976274-0-2)
* ''Hyddor och helgedomar i huvudstaden. Väckelserörelsens byggnader i Stockholm 1840–1990'' (ISBN 91-7031-037-8)
* ''Med Smak av Nåd'', red. Tomas Nygren, Örebro: Libris 2000, (ISBN 91-7195-329-9)
* Gelfgren, Stefan (2003). ''Ett utvalt släkte: Väckelse och sekularisering - Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen 1856-1910''. (ISBN 91-7217-063-8)
* Gelfgren, Stefan (2006). ''De osedda dagar: Om EFS identitet, framtid och historia''. (ISBN 91-7580-325-9)
* Larspers, Torbjörn (2012) ''Konfessionalitet och medbestämmande. Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens struktur och den nyevangeliska väckelserörelsens regionala nivå fram till 1922.'', 2012
* Lundqvist, Karl Axel (1977). ''Organisation och bekännelse: Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen och Svenska kyrkan 1890-1911''. (ISBN 91-7080-331-5)
* Lundqvist, Karl Axel (1982). ''EFS i demokratins tidevarv: Utvecklingen som inomkyrklig rörelse 1918-1927''. (ISBN 91-7080-567-9)
* Lundqvist, Karl-Axel (2008), ''Från prästvälde till lekmannastyre. Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen som inomkyrklig lekmannarörelse i Skelleftebygden 1875-1923 speglat i riksperspektivet.'' 
* Wiklund, Henry (1979). ''Predikant pastor präst: EFS samfundsproblematik 1940-1972''. (ISBN 91-7080-404-4)
*Spegel för ett Sekel:1884 1984: EFS i Lund 100 år. Lund 1984. LIBRIS-ID:465186
* [http://www.efs.nu EFS - officiell webbplats]
* [http://www.johannelund.nu Johannelunds teologiska högskola]
* [[Salt – barn och unga i EFS|EFS barn- och ungdomsorganisation Salt]]

== Källor ==
* [http://budbararen.nu/artikel/upptack-var-historia/ EFS historia enligt Budbärare]
<references/>

{{Sveriges Kristna Råd}}
{{Svenska kyrkan}}
[[Kategori:Svenska kyrkan]]
[[Kategori:Missionsföreningar]]