Visa källa för Evangelium

'''Evangelium''' (ytterst av [[grekiska]] ''ευαγγέλιον'', ’glädjebudskap’) kallas i [[kristendom]]en de nedskrivna framställningar som förtäljer om [[Jesus|Jesu]] liv, ord och gärningar, några av de äldsta bevarade skrifterna återfinns bland ''[[Chester Beatty-papyri]]'' och ''[[Egerton 2-papyrusen]]''. De fyra skrifter som har godtagits officiellt av [[kyrkan]] och införts i [[Nya Testamentet]] och behandlar Jesu liv och verksamhet utgör tillsammans de [[kanonisk]]a evangelierna: [[Matteusevangeliet]], [[Markusevangeliet]], [[Lukasevangeliet]] och [[Johannesevangeliet]]. Förutom dessa fyra finns ett flertal så kallade [[apokryfiska]] evangelier, som inte godtagits som officiella kristna urkunder. [[Tomasevangeliet]] hade en viktig ställning inom [[gnosticism]]en.

== De fyra kanoniska evangelierna ==
* [[Matteusevangeliet]]
* [[Markusevangeliet]]
* [[Lukasevangeliet]]
* [[Johannesevangeliet]]

== Apokryfiska evangelier ==
I den [[apokryferna|apokryfiska]] litteraturen finns också några skrifter som brukar kallas evangelier. Bland dem finns:

* [[Tomasevangeliet]]
* [[Petrusevangeliet]]
* [[Judasevangeliet]]
* [[Filipposevangeliet]]
* [[Nikodemusevangeliet|Nikodemosevangeliet]]
* [[Maria Magdalenas evangelium]]
* [[Tomas barndomsevangelium]]
* [[Jakobs protevangelium]]
* [[Evjoniterevangeliet]]
* [[Hebreerevangeliet]]
* Egypterevangeliet
**[[Det grekiska egypterevangeliet]]
**[[Det koptiska egypterevangeliet]]
* [[Nasaréerevangeliet]]
* [[Sanningens evangelium]]
* [[Egerton 2-papyrusen|Egertonevangeliet]]
* [[Hemliga Markusevangeliet]]
* [[Oxyrhynchus papyri|Oxyrhynchuos 840-evangeliet]]
* [[Oxyrhynchus papyri|Oxyrhynchos 1224-evangeliet]]

De apokryfiska evangelierna anses i allmänhet vara yngre än de kanoniska och många av dem står för en avvikande teologisk tradition såsom gnosticism. En del kan dock innehålla gammal tradition såsom Tomasevangeliet.{{Källa behövs|datum=2013-11-23}}

== Ursprunget till de kanoniska evangelierna ==
Huvudartikel [[Det synoptiska problemet]]

Tre av de kanoniska evangelierna, Matteusevangeliet, Markusevangeliet och Lukasevangeliet, kallas [[Synoptiska evangelier|synoptiska]] då de har mycket material gemensamt. Dessutom innehåller de så kallade särstoff, material som de andra evangelisterna inte använder. [[Bibelforskning]]ens vanligaste förklaring till detta är [[tvåkällshypotesen]], enligt vilken [[Matteus (apostel)|Matteus]] och [[Lukas]] använt [[Markus (evangelist)|Markus]] som källa för sina skrifter och dessutom en gemensam källa, förlorad i historien, av forskarna kallad [[Q-källan]] (källan kallas ''Q'' efter tyska ''Quelle'', ’källa’) . Denna uppfattning är känd som "[[Tvåkällshypotesen]]".

Johannesevangeliet skiljer sig delvis från de övriga evangelierna och anses ha en mer utvecklad [[teologi]], som initialt presenteras i Johannesprologen (kapitel 1:1–18). Det kallas ibland för "Det fjärde evangeliet" för att betona dess annorlunda prägel gentemot de synoptiska evangelierna.

Evangelierna skrevs tydligen i etapper. Markusevangeliets traditionella slut (Markus 16:9–20) tillkom med största sannolikhet i början av 100-talet och lades till evangeliet i mitten av århundradet.<ref>May, Herbert G. and Bruce M. Metzger. ''The New Oxford Annotated Bible with the Apocrypha.'' 1977. ”Mark” p. 1213–1239. {{en ikon}}</ref> Berättelserna om födelsen och barndomen utvecklades förmodligen senare i traditionen.<ref name = "ActJBirth" >[[Robert W. Funk|Funk, Robert W.]] and the [[Jesus Seminar]]. ''The acts of Jesus: the search for the authentic deeds of Jesus.'' HarperSanFrancisco. 1998. "Birth & Infancy Stories" p. 497-526.{{en ikon}}</ref> Lukas och Matteus kan ursprungligen ha funnits utan de två första kapitlen.<ref name = "ActJBirth" />

Den allmänna åsikten bland bibelforskare är att alla fyra de kanoniska evangelierna ursprungligen skrevs på grekiska, som var lingua franca i den östra delen av det Romerska riket.

== Evangeliets förkunnande ==
Av tradition har högmässan bestått av två delar, ordets och nattvardens gudstjänst. Under medeltiden stod ordets gudstjänst i bakgrunden. Textläsning skedde på latin, och var för allmänheten obegriplig. Med reformationen började det lokala språket användas<ref>I svenska evangelieboken 1942 citeras Olavus Petri: ”Vi svenskar höra ock Gudi till så väl som annat folk, och det språk vi hava, det har Gud givit oss.”</ref> Evangeliets predikan kom därmed att bli gudstjänstens medelpunkt. I predikan förkunnas Guds krav och Guds gåva, – lag och evangelium –, ”lämpad efter varje tids och orts särskilda behov”.<ref>''Den svenska evangelieboken'' 1942 (i Svenska Psalmboken, tryckt 1955, Gleerups förlag, Lund), ”Utdrag ur Den svenska kyrkohandboken”.</ref>

== Arkeologiska lämningar ==
Det finns få tidiga lämningar av evangelieskrifterna. Det äldsta bevarade exemplaret av ett kanonskt evangelium är det så kallade [[P52]] som är ett papyrusfragment och innehåller några rader från Johannesevangeliet. Fragmentet, som är i storlek 9 x 5 cm, innehåller bara några få rader och utgör därför inget bevis på att ett fullständigt Johannesevangelium fanns vid tiden då texten nedtecknades. Men det faktum att fragmentet härrör från en [[codex|inbunden handskrift]] och inte en skriftrulle, gör att man eventuellt skulle kunna förmoda att texten har varit nära full evangelielängd, för att motivera detta extra bokarbete. Dateringen av fragmentet som måste ske med [[paleografi]]ska metoder är omdiskuterad, de flesta papyrologer stöder dock en datering till första hälften av 100-talet.<ref>[http://timothyministries.org/theologicaldictionary/references.aspx?theword=rylands%20library%20papyrus%20p52 Rylands Library Papyrus P52]{{död länk|datum=2017-07 |bot=InternetArchiveBot }} {{en ikon}}</ref> 

Sedan [[kanonisering]]en på 300-talet uppstod en explosion av evangelietexter och från denna tid är [[Bibeln]] ett av de verk som har bäst källmaterial av alla antika skrifter.

== Se även ==
* [[Augustinerhypotesen]]

== Fotnoter och referenser ==
{{commonscat|Gospels}}
<references/>

{{kristendom}}

[[Kategori:Teologi]]
[[Kategori:Kristna skrifter]]