Visa källa för Mose

[[Fil:Rembrandt Harmensz. van Rijn 079.jpg|thumb]]

'''Mose''', även '''Moses''', ([[egyptiska]], [[latin]]: ''Moyses''; [[hebreiska]]: מֹשֶׁה, ''Moshe'',{{#tag:ref|''Moshe'' (מֹשֶׁה), enligt Andra Moseboken 2: 10 "den [ur vattnet] uppdragne", av det hebreiska verbet ''masa'', enligt [[Josefus]] av [[Egyptiska|egyptiskt]] ursprung, men med liknande betydelse, "den ur vattnet räddade". Enligt nyare forskningar troligen en hebraisering av det egyptiska ''mes'', ''mesu'', "barn". Källa: [http://runeberg.org/nfbr/0610.html Nordisk Familjebok, Uggleupplagan]|group=not}} [[tiberiansk hebreiska]] ''Mōšeh''; [[grekiska]]: Mωϋσῆς i både [[Septuaginta]] och [[Nya testamentet]]; [[arabiska]]: '''موسىٰ''', ''[[Musa (islamisk profet)|Mūsa]]''; [[ge'ez]]: ''Musse'') är enligt traditionen inom [[judendom]]en och [[kristendom]]en [[israeliter]]nas räddare ur träldomen i [[Egypten]] och grundläggaren av  den israelitiska religionen. Han förekommer som [[profet]] inom [[islam]]. Huruvida Mose var en historisk person är en omstridd fråga bland forskarna.<ref>[https://snl.no/Moses Store norske leksikon]</ref>

Mose var en [[Hebréer|hebreisk]] [[Religion|religiös]] ledare, lagstiftare och [[profet]], omnämnd i [[Gamla testamentet]] som befriare av [[Israeliter|Israels folk]] ur det [[Forntida Egypten|egyptiska]] [[slaveri]]et och ledare under [[uttåget ur Egypten]].{{#tag:ref|Berättelsen om Mose och Israels folks uttåg ur Egypten står att läsa i [[Moseböckerna]], [[Andra Moseboken|den andra]] till [[Femte Moseboken|den femte]].|group=not}} Han beräknas ha levt på [[1300-talet f.Kr.|1300-]] eller [[1200-talet f.Kr.]] och ska enligt traditionen ha nedtecknat [[Torah]], [[Moseböckerna]]. På hebreiska kallas han ofta ''Moshe Rabbeinu'' (מֹשֶׁה רַבֵּנוּ, bokstavligen "Mose, vår Lärare"). Han är den viktigaste profeten inom [[judendom]]en<ref name=5mos3410>[[Femte Moseboken]] 34:10: "Aldrig mer har det i Israel framträtt en sådan profet som Mose, som Herren mötte ansikte mot ansikte." ([[Bibel 2000]]). Här, liksom i 4 Mos. 12:8 betonas att Mose ser Gud när de talar med varandra.</ref><ref>[[Maimonides]], [[Maimonides#Tretton trosläror|de 13 trosprinciperna]], den sjunde principen (tron på att Mose var den störste av Profeterna).</ref> och räknas även som profet inom bland annat [[kristendom]]en,<ref name=5mos3410/> [[islam]],<ref name=quran1951>[[Koranen]], [[Maryam|Sūratu Maryam]], vers 51: "Och minns vad denna skrift har att säga om Moses. Han var en av de utvalda, Guds sändebud och profet." – [http://www.koranensbudskap.se/translations.aspx?chapterID=19&langID=&p=4 Koranens budskap] i översättning av [[Mohammed Knut Bernström]] (2000).</ref> [[bahá'í]]<ref>{{webbref |url=http://www-personal.umich.edu/~jrcole/bahai/bhjesu.htm |titel=Baha'u'llah on the Life of Jesus |hämtdatum=2008-08-11 |författare=Juan R.I. Cole |datum=7/10/98}}</ref> och [[rastafari]].<ref name=5mos3410/>

Enligt [[Andra Moseboken]] föddes Mose under israeliternas tid som slavfolk i Egypten under en tid då [[farao]]{{#tag:ref|Den farao som åsyftas kan vara [[Seti I]], som var farao [[1291 f.Kr.|1291]] f.Kr.–[[1278 f.Kr.|1278]] f.Kr. eller [[1303 f.Kr.|1303]] f.Kr.–[[1290 f.Kr.|1290]] f.Kr. När Mose hade slagit ihjäl en egyptier som slagit ihjäl en hebreisk man ville Seti få Mose dödad (2 Mos. 2:11-15). Seti avled en tid senare, och när Mose återvände till Egypten för att befria sitt folk hade en ny farao tillträtt (2 Mos. 4:19-20). Denne nye farao ska enligt traditionen ha varit Seti I:s son, [[Ramses II]], vilken också tros ha styrt Egypten då landet senare kom att drabbas av [[Egyptens tio plågor|de tio plågorna]]. Ramses II regerade mellan år [[1290 f.Kr.|1290]] och [[1224 f.Kr.|1224]] f.Kr. Bibeln berättar att israeliterna, som var tvingade till slavtjänst, kuvades med hårt arbete och "byggde städerna Pitom och Ramses, där farao hade sina förråd" (2 Mos. 1:11). "Ramses" kan möjligen hänvisa till staden Pi-Ramesse Aa-nakhtu, som var Seti I:s sommarresidens (se sid. 82 i boken ''Ramesses: Egypt's Greatest Pharaoh'' av Joyce Tyldesley, 2000). Om hänvisningen till Pi-Ramesses är korrekt gör den möjligheten större till att Ramses II var den farao som styrde Egypten under Moses livstid. Det har även spekulerats i om farao [[Merneptah]], som var Ramses II:s son, och som regerade [[1224 f.Kr.|1224]]-[[1214 f.Kr.|1214]] f.Kr, skulle kunna vara "förtryckets farao".|group=not}} hade beordrat att alla nyfödda hebreiska pojkar skulle dödas, för att folket inte skulle föröka sig mer. För att undvika detta lade Mose mor{{#tag:ref|Enligt [[Torah]] hette Moses, Arons och Mirjams mor ''Jokeved'' ([[hebreiska]]: יוֹכֶבֶד' / 'יוֹכָבֶד', ''Yoḫéved'' / ''Yoḫáved''; [[tiberiansk hebreiska]]: ''Yôḵéḇeḏ'' / ''Yôḵāḇeḏ''). Se 2 Mos. 6:20: "Amram gifte sig med Jokeved, sin faster, och hon födde honom Aron och Mose." ([[Bibel 2000]]).|group=not}} sitt barn i en korg och satte den i [[vass]]en vid [[Nilen]]s strandkant och lät [[Mirjam (Bibeln)|Moses storasyster]] sitta kvar för att se efter vad som hände. Faraos dotter gick till floden och upptäckte pojken. Storasystern tog då tillfället i akt och erbjöd faraos dotter att skaffa en [[Amma (yrke)|amma]]. På så sätt kom Mose mor att avlönas för att amma sin egen son (2 Mos. kap. 1, 2). Mose [[Adoption|adopterades]] sedan av faraos dotter och växte upp vid det egyptiska hovet. Då han vid ett tillfälle fick se en egyptier slå ihjäl en av hans landsmän dödade Mose egyptiern i vredesmod och blev sedan tvungen att fly till [[midjan]]iternas{{#tag:ref|Midjaniterna var ett [[Semiter|semitiskt]] folk som betraktade [[Abraham (patriark)|Abrahams]] och hans hustru Keturas son Midjan som sin anfader (1 Mos. 25:1-2). Midjaniterna var allierade med israeliterna under deras flykt från Egypten. Landområdet som befolkades av midjaniterna ligger öster om Aqabahviken och [[arkeologi]]ska utgrävningar har belagt ett samhälle med bofast befolkning där kring år [[1000 f.Kr.]]|group=not}} land. Där livnärde han sig som [[herde]] och blev bekant med [[präst]]en [[Jetro]]. Han gifte sig med dennes dotter, [[Sippora]].{{#tag:ref|Sippora ([[hebreiska]]: צִפּוֹרָה, ''Ẓippora''; [[tiberiansk hebreiska]] ''Ṣippôrāh''; [[grekiska]]: ''Sephora''; [[arabiska]]: ''Safura'' eller ''Safrawa''; "fågel") var en kushitisk kvinna (4 Mos. 12:1) som levde i Midjan. Första Moseboken identifierar kushiterna som ättlingar till [[Ham (Bibeln)|Ham]], vilken traditionellt anses vara det svarta folkets förfader. Sippora var alltså etniskt afrikansk och mörkhyad, något som Mose hånades för.|group=not}}

Efter att de [[Egyptens tio plågor|tio plågorna]] drabbade Egypten ledde Mose de hebreiska slavarna ut ur Egypten, tvärsöver [[Röda havet]].{{#tag:ref|Traditionellt, enligt bland annat [[Josefus|Flavius Josefus]] (se ''[[Josefus#Pros Apiona ("Mot Apion")|Pros Apiona]]'' 2:2), brukar uttåget sägas ägt rum från Egypten (''Gosen''), genom Röda havet ([[Suezkanalen|Suezviken]]) och till [[Sinaiberget]] ([[Jabal Musa]]).|group=not}} Efter några månader i [[Öken|öknen]] ingick israeliterna ett förbund med [[JHVH|Herren]]. På toppen av Sinaiberget mottog Mose [[de tio budorden]] av Gud. Trots att han sägs ha blivit 120 år gammal fick Mose aldrig komma in i [[det heliga landet]]. Han dog strax innan och fick överlåta ledarskapet till [[Josua]].

== Den bibliske Mose ==
[[Fil:1904 Lawrence Alma-Tadema - The Finding of Moses.jpg|miniatyr|höger|''Upphittandet av Mose'', målning (olja på duk) av Lawrence Alma-Tadema (1904).]]
[[Fil:Målning. Faraos dotter och Mosesbarnet. Bartholomeus Breenbergh - Hallwylska museet - 86725.tif|miniatyr|''Faraos dotter och Mosesbarnet'' av Bartholomeus Breenbergh. Olja på duk, 1622, [[Hallwylska museet]].]]

De [[Bibeln|bibliska]] berättelserna om Mose står att läsa i fyra av de fem [[Moseböckerna]] i [[Gamla testamentet]]: [[Andra Moseboken|Exodus]], [[Tredje Moseboken|Leviticus]], [[Fjärde Moseboken|Numeri]] och [[Femte Moseboken|Deuteronomium]]. Andra Moseboken tar upp berättelsen 230 år efter [[Jakob (patriark)|Jakobs]] ankomst till Egypten. Enligt Andra Moseboken var Mose son till Amram, som tillhörde den [[levit]]iska stammen från Israel, vilken härstammade från Jakob, och hans hustru Jokeved.<ref name=easton>Easton, Matthew George (1897). ''Illustrated Bible Dictionary''. London; New York: T. Nelson. "Moses".</ref> Jokeved (även Jokebed) var anhörig till Amrams far Kehat (2 Mos. 6:20). Mose hade en äldre syster, [[Mirjam (Bibeln)|Mirjam]], och en äldre bror, [[Aron]].<ref name=easton/> Enligt [[Första Moseboken]] 46:11 hade Amrams far Kehat invandrat till Egypten tillsammans med 70 personer från Jakobs hushåll, vilket innebär att Mose tillhörde den andra generationen israeliter födda under deras tid i Egypten.<ref name=1mos46>[[Första Moseboken]], kapitel 46.</ref>

Enligt Andra Moseboken inföll Mose födelse den sjunde [[Judiska kalendern#Månadernas namn och längd|adar]]<ref name=talmudbavli>Talmud Bavli, Megilah 13b, Sotah 12b, Kidushin 38a.</ref> 2368 (omkring [[februari]]-[[mars (månad)|mars]] [[1300-talet f.Kr.|1391 f.Kr.]]) och under en tid då farao hade beordrat att alla nyfödda hebreiska pojkar skulle dödas genom att dränkas i [[Nilen]].<ref>[[Andra Moseboken]] 1:22: "Farao gav denna befallning till hela sitt folk: "Kasta alla nyfödda pojkar i Nilen och låt bara flickorna leva." ([[Bibel 2000]]).</ref> Faraos identitet lämnas ospecifierad. Jokeved, leviten Amrams fru, födde en son och höll honom gömd i tre månader.<ref name=easton/><ref name=biblicaldata>[http://jewishencyclopedia.com/view.jsp?artid=830&letter=M&search=moses#0 Biblical data on Moses].</ref><ref name="catholicencyclopedia">[http://www.newadvent.org/cathen/10596a.htm "Moses"]. ''Catholic Encyclopedia''. New York: Robert Appleton Company. 1913.</ref> När hon inte längre kunde hålla honom gömd lade hon honom i en korg och satte den i vassen vid Nilens strandkant.<ref name=biblicaldata/> Enligt [[Koranen]] befallde [[Allah|Gud]] henne att lägga honom i en liten ark och överge honom i Guds värn, för att på så sätt visa prov på sin tillit till Gud.<ref>[[Koranen]], [[Al-Qasas]], vers 7: "Och Vi ingav Moses moder: "Amma honom, men när du tror att hans liv är i fara, sätt då ut honom i Nilen. Oroa dig inte och sörj inte; Vi skall låta honom återvända till dig och Vi skall göra honom till en av Våra budbärare!" – [http://www.koranensbudskap.se/translations.aspx?chapterID=28&amp;langID= Koranens budskap] i översättning av [[Mohammed Knut Bernström]] (2000).</ref> Enligt Bibeln lät Jokeved Moses syster Mirjam sitta kvar för att se efter vad som hände, tills faraos dotter Thermuthis (Bithiah)<ref name=easton/><ref name=antiquities>[http://www.gutenberg.org/files/2848/2848-h/2848-h.htm#link22HCH0009 "Antiquities of the Jews, Book II, Chapter 9, Paragraph 5"].</ref><ref>{{webbref |url=http://www.jewishencyclopedia.com/view.jsp?letter=B&artid=1106 |titel="Bithiah" |hämtdatum= |format= |verk= }} ''Jewish Encyclopedia''.</ref> gick till floden och upptäckte pojken. Mirjam tog tillfället i akt och erbjöd faraos dotter att skaffa en amma.<ref name=easton/> På så sätt kom Mose mor att avlönas för att amma sin egen son (2 Mos. kap. 1, 2). Mose växte upp och fördes sedan fram inför faraos dotter och blev hennes son.

Enligt berättelsen i Koranen var det faraos hustru som hittade Mose i Nilen och inte hans dotter. Hon övertygade sedan farao att behålla honom som sin son, eftersom de inte hade blivit välsignade med några barn.<ref>[[Koranen]], [[Al-Qasas]], vers 9: "Faraos hustru sade: 'Barnet kan bli till glädje för mig och för dig. Låt ingen döda det! Han kan vara oss till nytta, ja, vi kan uppta honom som vår son!'" – [http://www.koranensbudskap.se/translations.aspx?chapterID=28&amp;langID= Koranens budskap] i översättning av [[Mohammed Knut Bernström]] (2000).</ref>

=== Herde i Midjan ===
När Mose hade nått vuxen ålder gick han för att se hur hans bröder klarade sig.<ref name=biblicaldata/> Då han fick se en egyptier slå en hebré dödade han egyptiern och begravde kroppen i sanden. Han antog att ingen som visste om vad som hänt skulle vara benägen att tala om det.<ref name=biblicaldata/> Nästa dag fick han se två hebréer som grälade. Han försökte separera dem, varefter den hebré som var orättvis mot den andre hånade Mose för att ha slagit ihjäl egyptiern.{{#tag:ref|[[Josefus|Flavius Josefus]] nämner inte denna incident. Dess kronologiska förhållande till Mose fälttåg mot [[etiopier]]na är därför osäkert.|group=not}} Moses upptäckte snart att händelsen blivit känd och att farao förmodligen skulle [[Dödsstraff|straffa honom med döden]] för det. Han tog därför sin flykt över [[Röda havet]] och till [[Midjan]].<ref name=biblicaldata/> I Midjan stannade han till vid en brunn, där han skyddade sju herdinnor från ett anhang ohyfsade herdar. Herdinnornas far [[Jetro|Hobab]] (även känd som [[Jetro|Raguel]] och [[Jetro]],<ref>{{webbref |url=http://www.gutenberg.org/files/2848/2848-h/2848-h.htm#link22HCH0012 |titel="Antiquities of the Jews, Book II, Chapter 12, Paragraph 1" |hämtdatum= |format= |verk= }}</ref> och förmodligen [[Shoaib]] enligt Koranen),<ref>Mukarram Ahmed (2005), s. 100</ref> [[präst]] i Midjan, var oerhört tacksam för stödet Mose visat hans döttrar och antog honom därför som sin son och gav honom sin dotter [[Sippora]] till hustru. Han gjorde honom också till högste uppsyningsman över sina hjordar.<ref name=biblicaldata/><ref>{{webbref |url=http://www.gutenberg.org/files/2848/2848-h/2848-h.htm#link22HCH0011 |titel="Antiquities of the Jews, Book II, Chapter 11, Paragraph 2" |hämtdatum= |format= |verk= }}</ref> Mose uppehöll sig i Midjan i fyrtio år och Sippora födde honom en son, Gershom.<ref name=biblicaldata/><ref>[[Andra Moseboken]] 2:16-22: "Prästen i Midjan hade sju döttrar. De kom och öste upp vatten och fyllde hoarna för att vattna fåren åt sin far. Men några herdar kom och körde bort dem. Då ingrep Mose och hjälpte dem, och sedan vattnade han deras får. När de kom hem till sin far Reguel frågade han: 'Varför är ni hemma så tidigt?' De svarade: 'En egyptier hjälpte oss mot herdarna; han öste till och med upp åt oss och vattnade fåren.' 'Var är han nu?' frågade fadern. 'Varför tog ni inte med honom? Säg till honom att han kommer och äter med oss!' Och Mose beslöt sig för att stanna hos prästen. Han fick dennes dotter Sippora till hustru och hon födde en son. Mose gav honom namnet Gershom, 'ty', sade han, 'jag är en främling i detta land.'" ([[Bibel 2000]]). ''Gershom'' är i hebreiskan en anspelning på "främling där".</ref> En dag drev Mose sin flock till andra sidan öknen och kom till Guds berg, [[Horeb]] (2 Mos. kap. 3).{{#tag:ref|Man kan inte med säkerhet lokalisera berget [[Horeb]] idag, men många har identifierat berget [[Jabal Musa]], "Moses berg", på södra [[Sinaihalvön]] som berget i fråga. Många forskare tror numera att berget låg längre österut, vid Elat belägen vid toppen av Akababukten mellan Edom och Moses hem i Midjan, på sluttningarna av berget Horeb.|group=not}} Där fick han se en buske som stod i låga, utan att brinna upp.<ref name=biblicaldata/> När han gick dit för att se efter talade Gud till honom ur busken och avslöjade sedan [[Tetragrammaton|sitt namn]]{{#tag:ref|Se vidare '[[Jag är den jag är]]', [[Tetragrammaton]], [[Jahve]] och [[Jehova]].|group=not}} för Mose.<ref name=biblicaldata/>

=== De tio plågorna och uttåget ur Egypten ===
[[Fil:Charlton Heston in The Ten Commandments film trailer.jpg|miniatyr|Mose leder sitt folk genom Röda havet. Scen från ''[[De tio budorden (film, 1956)|De tio budorden]]''.]]

Gud kallade Mose att befria sitt folk från slaveriet i Egypten.<ref>[[Andra Moseboken]] 3:15-17: "'Säg israeliterna att Herren, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt dig till dem. Detta skall vara mitt namn för all framtid; med det namnet skall jag åkallas från släkte till släkte. Gå nu och kalla samman Israels äldste och tala om för dem att Herren, deras fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig. Säg dem att jag har gett akt på dem och vet vad som har drabbat dem i Egypten och att jag har beslutat att föra dem från förtrycket i Egypten upp till kanaaneernas, hettiternas, amoreernas, perisseernas, hiveernas och jevuseernas land, ett land som flödar av mjölk och honung.'" ([[Bibel 2000]]).</ref> Gud visade Mose hur han kunde förvandla sin stav till en [[orm]] och vålla och läka [[Lepra|spetälska]], och sade att han också kunde ta vatten ur Nilen och hälla det på marken, och att vattnet från floden då skulle förvandlas till blod.<ref>[[Andra Moseboken]] 4:2-9: "Herren sade: 'Vad har du i handen?' - 'En stav', svarade Mose. 'Kasta den på marken!' sade Herren. Mose kastade den på marken och den förvandlades till en orm. Mose ryggade tillbaka för den, men Herren sade: 'Räck ut handen och grip den i stjärten.' Och när Mose tog den förvandlades den åter till en stav i hans hand. 'Så skall de bli övertygade om att Herren, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig.' Och Herren fortsatte: 'Stick handen innanför manteln!' Mose stack in handen i manteln, och när han drog ut den var handen vit som snö av spetälska. Herren sade: 'Stick tillbaka handen innanför manteln!' Mose stack in handen igen, och när han sedan drog ut den var handen åter som förut. 'Om de inte tror dig och inte blir övertygade av det första tecknet, så kommer de att tro på det andra. Men om de inte blir övertygade ens av dessa två tecken och inte vill lyssna på dig, så skall du ta vatten ur Nilen och hälla det på marken, och då skall vattnet från floden förvandlas till blod.'" ([[Bibel 2000]]).</ref><ref>Mordechai Kamenetzky. [http://www.torah.org/learning/drasha/5759/shemos.html "Project Genesis: Parshas Shemos - Pushing the Envelope"]. Hämtat 2008-07-16.</ref> Koranen betonar Moses uppdrag att inbjuda farao att ta emot Guds gudomliga budskap<ref>[[Koranen]], [[An-Naziat|An-Nāzi'āt]], vers 17-19: "'Gå till Farao - han har gått för långt i sitt övermod - och säg till honom: 'Vill du bli renad från synd? Vill du att jag visar dig vem din Herre är – så att du kan frukta Honom?'" – [http://www.koranensbudskap.se/translations.aspx?chapterID=79&langID=&p=2 Koranens budskap] i översättning av [[Mohammed Knut Bernström]] (2000).</ref> samt ge frälsning till israeliterna.<ref>[[Koranen]], [[Ta-Ha|Sūratu Tā Hā]], vers 47-48: "Gå nu till honom och säg: 'Vi är din Herres sändebud. Låt Israels barn lämna landet med oss och straffa dem inte! Vi för med oss till dig ett tecken från din Herre. Guds fred skall vara med den som följer Hans vägledning! Det har uppenbarats för oss att Hans straff skall drabba dem som förnekar sanningen och vänder den ryggen.'" – [http://www.koranensbudskap.se/translations.aspx?chapterID=20&langID=&p=4 Koranens budskap] i översättning av [[Mohammed Knut Bernström]] (2000).</ref>

Mose gav sig iväg mot Egypten och blev nästan dödad av Gud för att hans son inte var [[Manlig omskärelse|omskuren]]<ref>[[Andra Moseboken]] 4:24: "Vid ett nattläger under vägen kom Herren emot Mose och ville döda honom." ([[Bibel 2000]]).</ref> (betydelsen av denna dunkla passage kan diskuteras på grund av hebreiskans tvetydighet och dess plötsliga närvaro i berättelsen; flera tolkningar är därför möjliga).{{#tag:ref|Berättelsen om hur Sippora omskär sin son är dunkel och svårtolkad. Den saknar klart samband med de föregående och efterföljande avsnitten, och det är ovisst vem "han" och "honom" syftar på. Termen "blodsbrudgum" kan ha sitt ursprung i en tid då [[Manlig omskärelse|omskärelse]]n företogs när en man blev vuxen, före [[bröllop]]et. I gammaltestamentlig tid skedde omskärelsen vid späd ålder. Här har möjligen en gammal tradition, som ursprungligen hört samman med den äldre seden, anpassats till det ändrade bruket. Användningen av ett flintredskap understryker sedvänjans ålderdomlighet. Kanske vill berättelsen visa att omskärelsen i nödfall kunde utföras av en kvinna. Källa: [http://www.bibeln.se/las/2k/2_mos Not till 2 Mos. 4:24] (Bibel 2000).|group=not}} Han möttes på vägen av sin äldre bror, [[Aron]], och fick ett förhör med sina förtryckta fränder när de återvände till Egypten. De trodde Mose och Aron efter att de sett tecknen de utfört mitt i den israelitiska folksamlingen.<ref>[[Andra Moseboken]], kapitel 4: ''Mose återvänder till Egypten'' ([[Bibel 2000]]), vers 20-31.</ref><ref>Mordechai Kamenetzky. [http://www.torah.org/learning/drasha/5757/shemos.html "Project Genesis: Parshas Shemos - Balance of Power"]. Hämtat 2008-07-16.</ref> Det visar sig att förtryckets farao (ibland identifierad med [[Ramses II]]) under Moses frånvaro hade dött och ersatts av en ny farao. Om Ramses II var förtryckets farao skulle den nye farao vara [[Merneptah]]. Eftersom historien som Andra Moseboken beskriver är katastrofal för egyptierna då den omfattar fruktansvärda plågor, förlusten av tusentals slavar och många dödsfall (eventuellt även faraos egen död, trots att detta är oklart i Andra Moseboken) - är det iögonfallande<ref name=mideastfacts>Mideastfacts.org - [https://web.archive.org/web/20081221231334/http://mideastfacts.org/facts/index.php?option=com_content&task=view&id=32&Itemid=34 Deconstructing the walls of Jericho]</ref> att inga fornegyptiska dokument som talar om israeliter i Egypten någonsin har funnits. Men Merneptah är faktiskt historiskt känd för att ha varit en medelmåttig härskare, och definitivt en svagare än Ramses II. Mose och Aron gick till farao och sade till honom att Herren, Israels Gud ville att farao skulle tillåta israeliterna att fira en högtid i öknen till Guds ära. Farao svarade att han inte kände deras Gud och att han inte skulle tillåta dem att fira sin högtid. Farao förebrådde Mose och Aron och tvingade israeliterna att samla sina egna strån som halm för att göra det tegel som krävdes av dem, men utan att minska den dagliga mängden.<ref>[[Andra Moseboken]], kapitel 5: ''Mose och Aron inför farao. Förtrycket ökar'' ([[Bibel 2000]]), vers 1-9.</ref><ref>Mordechai Kamenetzky. [http://www.torah.org/learning/drasha/5759/vaera.html "Project Genesis: Parshas Vaera - Guts and Glory"]. Hämtat 2008-07-16.</ref> Mose och Aron gick åter till farao och kastade Arons stav framför honom, så att den förvandlades till en orm, men faraos [[trollkarl]]ar och siarpräster gjorde samma sak med sina stavar. Mose och Aron fick en tredje chans när de tidigt på morgonen gick för att möta farao vid Nilens strandkant. Mose sade till Aron att ta sin stav och slå på Nilens vatten och förvandla det till [[blod]]. Men de egyptiska siarprästerna åstadkom samma sak genom sin [[svartkonst]], och farao var obeveklig. Mose gick till farao en fjärde gång och sade då till Aron att sträcka ut sin hand över vattnen i Egypten så att landet översvämmades av [[Groda|grodor]], men siarprästerna åstadkom samma sak genom sin svartkonst och lät det komma grodor över hela Egypten. Farao blev så småningom irriterad av grodorna och bad Mose att driva bort dem. Han lovade i gengäld att släppa israeliterna så att de kunde gå och offra till Herren. Följande dag dog grodorna och man samlade dem i stora högar, och de fyllde landet med sin stank. Detta förargade farao och han lyssnade därför inte till Mose och Aron.<ref>[[Andra Moseboken]], kapitel 8: ''Den andra plågan: grodor'' ([[Bibel 2000]]), vers 13-15.</ref>

Så småningom lät farao hebréerna gå efter att Moses Gud sänt [[Egyptens tio plågor|tio plågor]] över egyptierna. De tredje och fjärde var plågor av [[Mygga|myggor]] och [[Flugor|flugsvärmar]]. Den femte var en svår pest som drabbade egyptiernas boskap på fälten: [[häst]]ar, [[Åsna|åsnor]], [[kamel]]er, [[ko]]r och [[får]]. Den sjätte plågan var variga [[böld]]er som slog upp på egyptierna. Vid den sjunde drabbade en [[hagel]]storm Egypten. Alla som var kvar utomhus och inte hade kommit under tak, både människor och djur, träffades av haglet och dog. Den åttonde plågan var [[Gräshoppa|gräshoppor]] som täckte marken och gnagde rent på vartenda träd som växte på egyptiernas marker. Den nionde plågan var totalt [[mörker]], ett mörker så tätt att man kunde ta på det. Vid den tionde och sista plågan gick Herren fram genom Egypten och dräpte alla förstfödda i landet, den förstfödde sonen till farao på tronen lika väl som den förstfödde sonen till slavinnan vid handkvarnen, och även allt förstfött bland boskapen. Farao kallade under natten till sig Mose och Aron och sade: "Gå er väg, lämna mitt land, både ni själva och de andra israeliterna. Gå, och frambär [[Offer (religion)|offer]] åt Herren som ni har bett om att få göra!" Händelserna ihågkommes och firas vid [[Pesach|den judiska påsken]].<ref>{{webbref |url=http://www.jewfaq.org/holidaya.htm |titel="Judaism 101: Pesach; Passover" |hämtdatum= |format= |verk= }}</ref>

=== Israels räddning ===
[[Fil:Bacchiacca - Moses Striking the Rock.jpg|miniatyr|Mose får vatten att välla fram genom att slå på klippan vid Horeb med sin stav. Målning av Francesco Bacchiacca.{{#tag:ref|Målningen har måtten 100 × 80 centimeter och hänger på National Gallery of Scotland i [[Edinburgh]].|group=not}}]]

Moses ledde sitt folk österut och började den långa resan till [[Kanaan|kanaaneernas land]]. Egyptierna drev på dem för att få ut dem ur landet så fort som möjligt. De tänkte att de annars skulle dö allesammans. Israeliterna bröt upp från Ramses mot Suckot, ungefär 600&nbsp;000 män till fots. Där stannade de för att hämta Josefs ben från hans grav, sedan bröt de upp från Suckot och vandrade vidare mot Etam, vid randen av öknen. De slog [[läger]] utanför Pi Hachirot mellan Migdol och havet mitt emot Baal Sefon.{{#tag:ref|Vissa tror att det var [[Bittersjöarna]], medan andra tror att det var i vildmarken i Wadi Hammamat.|group=not}} Under tiden hade farao och hans hovmän kommit på andra tankar och lät spänna för sina vagnar. Farao tog de 600 bästa [[Häststridsvagn|stridsvagnarna]] och alla andra stridsvagnar i Egypten under befäl av höga [[officer]]are. De förföljde israeliterna och hann upp dem där de hade slagit läger vid havet. Då farao närmade sig och israeliterna upptäckte att egyptierna var på marsch mot dem blev de förfärade och ropade till Herren. Gud drev då undan havet och gjorde det till torrt land. Enligt Andra Moseboken klövs vattnet och israeliterna gick torrskodda tvärs igenom havet, medan vattnet stod som en vägg på båda sidor. När den egyptiska armén försökte komma efter dem lät Gud vattnet strömma tillbaka över egyptiernas vagnar och vagnskämpar. Vattnet dränkte hela faraos här som hade följt efter israeliterna ut i havet och inte en enda kom undan.<ref>[[Andra Moseboken]], kapitel 14: ''Israels räddning och egypternas undergång i Sävhavet'' ([[Bibel 2000]]).</ref> Enligt Koranen ledde farao den egyptiska armén själv och drunknade tillsammans med sin armé. I sina sista ord bad han Gud om förlåtelse men Gud lät honom dö med hans kropp i perfekt form, för att han skulle bli ett exempel för varje [[tyrann]] som trotsar [[Islamiska profeter#Profeter i islam|profeterna]].<ref>[[Koranen]], [[Yunus (sura)|Sūratu Yūnus]], vers 92: "'Din kropp skall Vi rädda idag för att göra dig till ett tecken för dina efterkommande, även om många människor är likgiltiga för Våra tecken.'" – [http://www.koranensbudskap.se/translations.aspx?chapterID=10&langID=&p=7 Koranens budskap] i översättning av [[Muhammed Knut Bernström]] (2000).</ref>

=== Ökenvandringen ===
Folket fortsatte till Mara och vandrade i tre dagar i Shuröknen utan att finna [[vatten]]. Sedan kom de till Elim, där det fanns tolv källor och sjuttio [[palmer]], och där slog de läger. Från Elim bröt de sedan upp och efter fyrtiofem dagar nådde de Sinöknen, mellan Elim och Sinai. De drog från lägerplats till lägerplats och slog slutligen läger i Refidim. Sedan kom de till Sinaiberget. Det var här Mose vaktade fåren åt sin svärfar [[Jetro]], prästen i Midjan, när [[Herrens ängel]] uppenbarade sig för honom i den brinnande busken; det var här han fick vatten att välla fram genom att slå på klippan vid Horeb med sin [[Stav (föremål)|stav]] och här han kom att leda slaget mot [[amalekiter]]na.<ref>[[Andra Moseboken]], kapitel 17: ''Vatten ur klippan'' och ''Seger över amalekiterna'' ([[Bibel 2000]]).</ref> Mose återförenas så småningom med Jetro. När Jetro fick höra om allt som Herren hade gjort mot farao och mot Egypten för Israels skull, om alla svårigheter som hade mött dem på vägen och hur Herren hade räddat dem gick han bort och förde fram [[brännoffer]] och slaktoffer åt Gud, sedan åt han en måltid tillsammans med de äldste i menigheten. Nästa dag såg Jetro hur Mose satt från morgonen ända till kvällen för att skipa rätt bland folket och föreslog att Mose skulle utse några bland folket som själva skulle döma i de enklare målen. Mose lyssnade till sin svärfar och rättade sig efter honom.<ref>[[Andra Moseboken]], kapitel 18: ''Jetro besöker Mose'' ([[Bibel 2000]]).</ref>

[[Fil:GoldCalf.jpg|miniatyr|höger|''[[Guldkalven]]'', målning av [[Nicolas Poussin]].{{#tag:ref|Målningen har måtten 153,4 × 211,8 centimeter och hänger på [[National Gallery|National Gallery of Art]] i [[London]].|group=not}}]]

När israeliterna kom till Sinai slog de läger i närheten av berget. Mose varnade folket för att gå upp på berget eller komma för nära dess fot. Han gick sedan upp tillsammans med Aron för att möta Israels Gud. Mose mottog [[de tio budorden]] muntligen och andra [[moral]]iska lagar. Innan Mose ensam gick upp för berget för att ta emot stentavlorna sade han till de äldste att rikta de frågor som kunde komma att uppstå till Aron och Hur. När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget samlades de kring Aron och sade till honom: "Gör oss en [[Avgud|gud]] som kan gå framför oss! Vi vet inte vart den där Mose har tagit vägen, han som förde oss ut ur Egypten." Aron tog emot [[guld]]ringar av människorna och knöt in det i en kappa. Sedan gjorde han [[Guldkalven|en gjuten tjurkalv]] av guldet och sade: "Detta är dina gudar, O Israel, som förde dig ut ur Egypten." En "högtid till Herrens ära" proklamerades för den följande dagen och tidigt nästa morgon offrade folket brännoffer och frambar gemenskapsoffer, och slog sig ner för att äta och dricka och började sedan förlusta sig. Mose övertalade Herren att inte förgöra Israels folk. Han gick ner från berget och möttes av [[Josua]]. Mose förstörde [[guldkalven]] och förebrådde Aron för den synd han hade dragit över folket. När Mose märkte att Aron hade släppt greppet om folket och utlämnat det åt motståndarnas förakt ställde han sig i porten till lägret och ropade: "Alla som är på Herrens sida skall komma hit till mig!" Då samlade sig alla leviterna kring honom. De spände på sig svärden och gick fram och tillbaka genom lägret från port till port och högg ner bröder, vänner och grannar, och dödade totalt 3&nbsp;000 män av folket.<ref>[[Andra Moseboken]], kapitel 32: ''Guldkalven'' ([[Bibel 2000]]).</ref>

Efter detta (enligt de sista kapitlen i Andra Moseboken) konstruerades och invigdes [[tabernaklet]] och den [[präst]]erliga lagen ordinerades. Sedan bröt folket upp från Haserot och slog läger i Paranöknen, strax söder om Kanaan.<ref>[[Fjärde Moseboken]] 13:1: "Sedan bröt folket upp från Haserot och slog läger i Paranöknen." ([[Bibel 2000]]).</ref> Mose skickade några män att utforska Kanaan och se efter vad det var för ett land. Efter fyrtio dagar återvände spanarna och rapporterade till Mose och Aron och hela menigheten, samt visade upp vad som växte i landet. Endast två av de tolv män som hade utforskat landet var dock villiga att försöka erövra det, och de stenades nästan för sina impopulära yttranden. Folket bröt ut i klagorop och gråt och ville återvända till Egypten. Mose sade till folket att de istället skulle vandra i öknen i fyrtio år tills alla de som vägrat gå in i Kanaan hade dött och deras barn skulle vilja gå in i landet. Tidigt nästa morgon sade israeliterna att de hade felat och att de nu ville tåga upp mot höglandet och ta Kanaan i besittning. Mose sade till dem att de inte skulle ge sig av, men israeliterna lyssnade inte utan invaderade Kanaan ändå, och krossades där av amalekiterna och kanaaneerna.<ref>[[Fjärde Moseboken]], kapitel 13: ''De tolv spanarna'' och kapitel 14: ''Folket revolterar'' ([[Bibel 2000]]).</ref>

=== Mose som ledare för ett folkmord ===
Mose var befälhavare för en en armé om 12000 man som brände alla städer och tältläger i [[Midjan]] och dödade alla män och barn av mankön samt alla kvinnor som hade haft samlag med en man. Alla flickor som inte varit tillsammans med en man fick dock leva och behölls för erövrarnas egen räkning. Detta utfördes på uppdrag av Gud som hämnd för att midjaniterna förlett israeliterna till avgudadyrkan.<ref>[[Fjärde Moseboken]], kapitel 31</ref>

=== Död ===
Mose utsåg Josua, Nuns son, till ledare över hela den israelitiska menigheten.<ref>[[Fjärde Moseboken]] 27:18-23: "Herren svarade Mose: 'Tag Josua, Nuns son, en man med ande, och lägg din hand på honom. Du skall ställa honom inför prästen Eleasar och hela menigheten, och insätta honom i hans tjänst inför deras ögon. Ge honom något av din auktoritet, så att hela Israels menighet lyder honom. Han skall stå inför prästen Eleasar, som genom urims dom skall hämta svar åt honom inför Herrens ansikte. Efter hans ord skall de dra ut och efter hans ord vända åter, han själv och alla Israels barn med honom, hela menigheten.' Mose gjorde som Herren hade befallt honom. Han tog Josua och förde honom fram inför prästen Eleasar och hela menigheten, och Eleasar lade sina händer på honom och insatte honom i hans tjänst, så som Herren hade sagt genom Mose." ([[Folkbibeln]]).</ref> Mose dog sedan vid 120 års ålder. Innan han dog gav han israeliterna sin [[välsignelse]], sedan gick han från [[Moab]]s hedar upp till berget [[Nebo (berg)|Nebo]], högst uppe på Pisga, som låg mitt emot [[Jeriko]], och Herren visade honom hela landet.

Herren begravde Mose i dalen mitt emot Bet Pegor i Moab.{{#tag:ref|Moab var ett kungarike som hade sin geografiska plats direkt öster om [[Döda havet]], det vill säga i dagens [[Jordanien]]. Invånarna, som kallades moabiter, härstammade från Moab, [[Lot]]s son.|group=not}} Israeliterna begrät Mose och sörjde honom i trettio dagar.<ref>[[Femte Moseboken]] 34:7-8: "Mose var hundratjugo år gammal när han dog, men hans ögon hade inte försvagats, och hans kraft hade inte sinat. Israeliterna begrät Mose och sörjde honom i trettio dagar på Moabs hedar, tills sorgetiden var slut." ([[Bibel 2000]]).</ref> Femte Moseboken avslutas med meningen: "Aldrig mer har det i Israel framträtt en sådan profet som Mose" (5 Mos. 34:10). Han var den ödmjukaste människan på jorden (4 Mos. 12:3), och åt honom anförtrodde Herren "hela sitt hus" (4 Mos. 12:7-8).

== Religionernas syn på Mose ==
[[Fil:MosesMosaic.jpg|miniatyr|[[Mosaik]] föreställande Mose i Cathedral Basilica of St. Louis i [[Saint Louis]], [[Missouri]].]]
[[Fil:'Moses' by Michelangelo JBU160.jpg|miniatyr|Mose, marmorskulptur av [[Michelangelo]] i [[San Pietro in Vincoli]], Rom.]]
=== Judendomen ===
Det finns en uppsjö av berättelser och ytterligare information om Mose i de [[Judendom|judiska]] [[apokryf]]erna och i genren [[rabbin]]sk [[Bibelvetenskap|exegetik]] (så kallad ''[[midrash]]''), liksom i den muntliga judiska lagen och i [[Mishnah]] och [[Talmud]].<ref name="religiousviews">[https://web.archive.org/web/20080804064900/http://www.religioninsight.com/2007/03/02/religious-views-of-moses.html Religious views of Moses]</ref> För [[Ortodox judendom|ortodoxa judar]] är Mose verkligen ''Moshe Rabbenu, `Eved Hashem, Avi haNeviim zya"a''. Han kallas "Vår ledare Mose", "Guds tjänare" och "Profeternas fader".<ref name="religiousviews"/> Mose ses som den störste [[profet]]en.<ref>{{webbref |url=http://www.jewfaq.org/moshe.htm |titel=Judaism 101: Moses, Aaron and Miriam |hämtdatum= |format= |verk= }}</ref> Delvis härrörande från Mose levnadsålder, och för att 120 år på annat håll i Bibeln anges vara den högsta åldern som [[Noa]]s ättlingar kan uppnå, har "må du leva till 120" blivit en vanlig välsignelse och hälsning bland judar.<ref name="religiousviews"/>

=== Kristendomen ===
För [[Kristendom|kristna]] symboliserar Mose - vilken omnämns oftare i [[Nya testamentet]] än någon annan gammaltestamentlig profet - ofta Guds lag, den som fullbordas i [[Jesus|Jesu]] lära.<ref name="religiousviews"/> De nytestamentliga författarna jämför ofta Jesu ord och handlingar med Moses för att förklara Jesu uppdrag.<ref name="religiousviews"/> I [[Apostlagärningarna]] 7:39-43 och 51:53 liknas förkastandet av Mose och judarnas tillbedjan av guldkalven vid judarnas avvisande av Jesus som [[Messias]].<ref name="religiousviews"/> Mose nämns i flera av Jesu budskap.<ref name="religiousviews"/>

Enligt tre av de fyra [[Evangelium (bok)|evangelierna]] stod Jesus tillsammans med Mose och Elia på [[Förklaringsberget]] (se vidare [[Kristi förklaring]]). Senare kristna har funnit flera andra paralleller mellan Mose och Jesu liv i en sådan utsträckning att Jesus till och med liknas vid en "andra Mose".<ref name="religiousviews"/>

Moses betydelse för den moderna kristendomen har inte minskat. Han betraktas och vördas som [[helgon]] inom flera kyrkor och ihågkommes därtill som profet.<ref name="religiousviews"/> Han är en viktig person i den judisk-kristna trons historia och de tio budorden är också viktiga.

=== Islam ===
Mose ([[arabiska]]: ''Musa'') nämns fler gånger i [[Koranen]] ([[600-talet]]) än någon annan person och hans liv återberättas mer än någon annan av profeternas.<ref name="religiousviews"/> Mose beskrivs i Koranen både som profet (''nabi'') och budbärare (''rasul''), vilket betyder att han var en av de profeter som förde med sig en skrift och en lag till sitt folk. Bland profeterna beskrivs Mose vanligen som den, vars uppdrag som Guds budbärare, som lagstiftare och som ledare av sitt folk, oftast jämförs med det uppdrag som gavs åt [[Muhammed]]. Han kallas ibland ''Kalim Allah'', vilket betyder "han som talar med Gud".

De flesta av de viktigaste händelserna i Moses liv som står att läsa i Bibeln finns också spridda i olika [[Sura (islam)|suror]] i Koranen. Bibeln och Koranen berättar dock ur olika perspektiv. Bibeln fokuserar på Mose och israeliternas räddning, medan Koranen betonar relationen mellan Mose och Gud.<ref name="religiousviews"/> Om Mose står det bl.a. i surorna [[Al-Baqara|2]]:49-61, [[Al-A'raf|7]]:103-160, [[Yunus (sura)|10]]:75-93, [[Al-Isra|17]]:101-104, [[Ta-Ha|20]]:9-97, [[Ash-Shuara|26]]:10-66, [[27]]:7-14, [[Al-Qasas|28]]:3-46, [[Ghafir|40]]:23-30, [[Az-Zukhruf|43]]:46-55, [[Ad-Dukhan|44]]:17-31 och [[An-Naziat|79]]:15-25.

=== Mandeismen ===
Inom [[mandeism]]en ses Mose som en [[falsk profet]].

== Mose som historisk person ==
Frågan om Moses var en historisk person är omtvistad. De flesta forskare anser i dag att Mose var en [[mytisk]] figur.<ref>[https://issuu.com/labibliaenlahistoria/docs/what_remains_of_the_house William G. Dever ‘What Remains of the House That Albright Built?,’ in George Ernest Wright, Frank Moore Cross, Edward Fay Campbell, Floyd Vivian Filson (eds.) The Biblical Archaeologist, American Schools of Oriental Research, Scholars Press, Vol. 56, No 1, 2 March 1993 pp.25-35, p.33:’the overwhelming scholarly consensus today is that Moses is a mythical figure.’]</ref>  

Arten av de i Moseböckerna sammanförda källorna, av vilka en del tros ha ett mycket sent ursprung, gör det ovisst hur mycket av det som där berättas återger en historisk verklighet angående Mose och hans livsgärning, och hur mycket som är att hänföra till senare tider.<ref>Nordisk Familjebok, Uggleupplagan (1876-1926). Uppslagsord: [http://runeberg.org/nfbr/0610.html ''Mose'']</ref> Den historiskt-kritiska grenen av [[bibelvetenskap]]en betraktar de flesta av berättelserna om Mose och [[Israels folk]]s uttåg ur [[Egypten]] som [[sägen|sägner]] och [[legend]]er med tveksam historicitet. Bland de icke-judiska, antika historiker som i sina verk hänvisar till Mose kan nämnas [[Manetho]], [[Apion]], [[Publius Cornelius Tacitus]] och [[Porphyrios]].

Forskare har försökt vaska fram historiska data ur de bibliska berättelserna om Mose. En teori är att Israels [[Gud]], [[Tetragrammaton|JHVH]], övertagits från [[midjan]]iterna genom förmedling av Jetro och Mose. Mose levnad brukar förläggas till [[1200-talet f.Kr.]] eller ibland [[1400-talet f.Kr.]] Enligt [[Första Kungaboken]] 6:1 skedde uttåget ur Egypten 480 år innan [[Jerusalems tempel|templet i Jerusalem]] invigdes, och skall i så fall ha ägt rum omkring [[1450 f.Kr.]], det vill säga under [[Nya riket]]s tid och då [[Egyptens artonde dynasti]] härskade.

== Moses i konsten ==
=== Moses horn ===
[[Fil:'Moses' by Michelangelo JBU310.jpg|miniatyr|Mose med horn, av [[Michelangelo]].]]

I den latinska översättningen [[Vulgata]]n, har det smugit in sig på ett tidigt stadium ett fel som sedan fortsatte under alla århundraden att skrivas av och har funnit sin väg till och med in i bildkonsten, nämligen att Mose hade horn.
Fram till och med 1700-talet är det vanligt att Mose framställs med horn på huvudet.

Anledningen till detta kan vara antingen en felöversättning i [[Vulgata]], den första översättningen av [[Bibeln]] till [[latin]]. I [[Andra Moseboken]] (34:29–35) berättas hur Mose stiger ned från berget och en felöversättning från [[hebreiska]]n ledde till att Mose fick horn istället för att hans ansikte lyste, i och med att orden stavas lika på hebreiska. Horn på huvudet är därför ett vanligt [[attribut (symbol)|attribut]] för Mose.<ref>{{Tidskriftsref|författare=Kurtén Lindberg, Birgitta |rubrik=Varför har Moses horn? |url=http://www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=52&vid=67 |år=1993 |tidskrift=[[Populär Historia]] |utgivare=[[Historiska Media]] |nummer=4 |sid=49 |hämtdatum= |issn=1102-0822 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20071108093201/http://www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=52&vid=67 |arkivdatum=2007-11-08 }}</ref>

En annan förklaring är att texten kan ha blivit felaktigt avskriven. Skrifter och evangelier blev bevarade genom att de har kopierats för hand, när ursprungstexten började bli utsliten eller när de ville sprida texterna. Man vet inte hur pass korrekta alla dessa avskrifter är eller var. 
Det var inte alldeles ovanligt att fel smög in sig i avskrifterna, på den tid då alla texterna kopierades mödosamt, ord för ord, för hand. Det förekommer felavskrivningar i Bibeln, och en av de kan vara just att Moses hade horn. I Gamla Testamentet finns det beskrivet hur Mose på berget Sinai talade med Gud och efteråt strålade hans ansikte höljt i ljus ett tag. Felet kan härledas till felavskrivningen av ordet '''coronata''', strålning, strålglans, till '''cornuta''', behornad. Därför kan man beskåda ett antal avbildningar, miniatyrer och även den berömda statyn av Michelangelo som avbildar Mose utan minsta tvekan med horn på huvudet.

=== Reliker ===
I [[Topkapipalatset]] i Istanbul finns en [[relik]] som förklarats vara Mose stav. Den förvaras tillsammans med en stor samling heliga reliker som fördes dit av kalifen [[Selim I|Selim]] år 1517 sedan han erövrat de heliga städerna [[Mecka]] och [[Medina]]. Staven var enligt [[bibel]]n ursprungligen [[Abraham (patriark)|Abrahams]] och efter Mose slutar staven hos [[Josua]].

== Anmärkningar ==
<references group="not"/>

== Referenser ==
=== Noter ===
<references/>

== Vidare läsning ==
* [[Sholem Asch|Asch, Sholem]]. ''Moses''. New York: Putnam, 1958. {{ISBN|0742691373}}
* Assmann, Jan. ''Moses the Egyptian: The Memory of Egypt in Western Monotheism''. Harvard University Press, 1997. {{ISBN|0-674-58738-3}}.
* Barzel, Hillel. "Moses: Tragedy and Sublimity." In ''Literary Interpretations of Biblical Narratives''. Edited by Kenneth R.R. Gros Louis, with James S. Ackerman & Thayer S. Warshaw, 120–40. Nashville: Abingdon Press, 1974. {{ISBN|0-687-22131-5}}.
* Bernier, Michelle. "Charlton Heston: An Incredible Life". Createspace. 2008. {{ISBN|978-1441467492}}.
* [[Martin Buber|Buber, Martin]]. ''Moses: The Revelation and the Covenant.'' New York: Harper, 1958.
* [[Orson Scott Card|Card, Orson Scott]]. ''Stone Tables''. Deseret Book Co., 1998. {{ISBN|1-57345-115-0}}.
* Chasidah, Yishai, ''Encyclopaedia of Biblical personalities: anthologized from the Talmud, Midrash and rabbinic writings'', Shaar Press, Brooklyn, 2000
* Cohen, Joel. ''Moses: A Memoir''. Mahwah, N.J.: Paulist Press, 2003. {{ISBN|0-8091-0558-6}}.
* Daiches, David. ''Moses: The Man and his Vision.'' New York: Praeger, 1975. {{ISBN|0-275-33740-5}}.
* [[Howard Fast|Fast, Howard]]. ''Moses, Prince of Egypt''. New York: Crown Pubs., 1958.
* [[Sigmund Freud|Freud, Sigmund]]. ''Moses and Monotheism.'' New York: Vintage, 1967. {{ISBN|0-394-70014-7}}.
* Gjerman, Corey. ''Moses: The Father I Never Knew''. Portland: Biblical Fantasticals, 2007. {{ISBN|978-1424171132}}.
* Halter, Marek. ''Zipporah, Wife of Moses''. New York: Crown, 2005. {{ISBN|1400052793}}.
* Ingraham, J.H. ''The Pillar of Fire: Or Israel in Bondage''. New York: A.L. Burt, 1859. Reprinted Ann Arbor, Mich.: Scholarly Publishing Office, University of Michigan Library, 2006. {{ISBN|1425564917}}.
* Kirsch, Jonathan. ''Moses: A Life.'' New York: Ballantine, 1998. {{ISBN|0-345-41269-9}}.
* Kohn, Rebecca. ''Seven Days to the Sea: An Epic Novel of the Exodus''. New York: Rugged Land, 2006. {{ISBN|1-59071-049-5}}.
* Lehman, S.M., rabbi Dr., (translator), Freedman, H., rabbi Dr., (ed.), ''Midrash Rabbah'', 10 volumes, The Soncino Press, London, 1983
* [[Thomas Mann|Mann, Thomas]]. "Thou Shalt Have No Other Gods Before Me." In ''The Ten Commandments'', 3–70. New York: Simon & Schuster, 1943.
* Sandmel, Samuel. ''Alone Atop the Mountain''. Garden City, N.Y.: Doubleday, 1973. {{ISBN|0-385-03877-1}}.
* Southon, Arthur E. ''On Eagles' Wings''. London: Cassell and Co., 1937. Reprinted New York: McGraw-Hill, 1954.
* [[Elie Wiesel|Wiesel, Elie]]. “Moses: Portrait of a Leader.” In ''Messengers of God: Biblical Portraits & Legends'', 174–210. New York: Random House, 1976. {{ISBN|0-394-49740-6}}.
* Wildavsky, Aaron. ''Moses as Political Leader''. Jerusalem: Shalem Press, 2005. {{ISBN|965-7052-31-9}}.
* Wilson, Dorothy Clarke. ''Prince of Egypt''. Philadelphia: Westminster Press, 1949

== Se även ==
* [[Lista över mytologiska gestalter i tematisk ordning#Lagen|Mytologi: Lagen]]
* [[Mosaiska lagen]]
* [[Torah]], [[Moseböckerna]], [[De tio budorden]]
* [[Religionsgrundare]]
* [[Uttåget ur Egypten]]
* [[Förklaringsberget]]
* [[Förbundsarken|Vittnesbördets ark]]
* [[Musa (islamisk profet)]]
* [[Jag är den jag är]]
* [[Prinsen av Egypten]]

== Externa länkar ==
{{Commonscat|Moses}}

{{Personer i Gamla Testamentet}}

{{auktoritetsdata}}

{{Bra}}

{{STANDARDSORTERING:Mose}}
[[Kategori:Judendom]]
[[Kategori:Kristendom]]
[[Kategori:Islamiska profeter]]
[[Kategori:Personer i Gamla Testamentet]]
[[Kategori:Wikipedia:Basartiklar]]