Visa källa för Reformationen

[[Fil:Lucas_Cranach_(I)_workshop_-_Martin_Luther_(Uffizi).jpg|miniatyr|Martin Luther (1483-1546).]]
[[Fil:Ulrich Zwingli.jpg|miniatyr|Huldrych Zwingli (1484-1531).]]
[[Fil:John Calvin.jpg|miniatyr|Jean Calvin (1509-1564).]]
'''Reformationen''' är de rörelser inom den [[västlig kristendom|västerländska kristendomen]] som pågick under flera hundra år med början under 1200-talet och som fick till följd att olika [[protestantisk]]a eller reformatoriska samfund, såsom den [[luthersk]]a, den [[reformert]]a och den [[anglikanska kyrkan]] samt [[Den radikala reformationen|radikal-reformatoriska]] grupper såsom [[Anabaptism|anabaptisterna]] och [[Unitarism|unitarierna]] på 1500-talet knoppades av från  [[Romersk-katolska kyrkan]]. Ordet ''reformation'' kommer från latinets ''reformatio'' som betyder "återge något dess ursprungliga form", ’förnya’ eller ’ge ny form’.

== Bakgrund ==
Orsakerna till reformationen är många. Den katolska kyrkan hade på sina håll förfallit. [[Renässanspåve|Renässanspåvarnas]] vandel påminde stundtals mera om de världsliga furstarnas än om det för andliga ledare passande. Inte sällan påverkade världsliga intressen biskopsutnämningarna samtidigt som alltför många biskopar begagnade sig av sin ställning för att gynna släkt och vänner.

Reformationen påbörjades som en process inom kyrkan vars avsikt var att reformera och ombilda kyrkan till något mer äkta och ursprungligt. Den började under andra hälften av 1200-talet men nådde sin kulmen först 250 år senare. Det som börjat som något internt hade då förvandlats till en splittring, där delar av den kristna kyrkan brutit helt med påvedömet. En viktig person inom reformationen var [[John Wycliffe]], som lärde att kyrkans ritualer var formella och tomma och att frälsning var individuellt mellan varje person och Gud, samt översatte [[bibeln]] från latin till engelska. Wycliffes åsikter influerade den från Prag härstammande [[Jan Hus]], som kritiserade kyrkans förmögenhet men brändes på bål för [[kätteri]] 1416 och blev [[martyr]].<ref name="s312">Living World History, s. 312</ref> Eftersom det tog flera hundra år att avsluta den process de startat fick de inte se resultatet själva.

Samtidigt utmanade [[renässanshumanism]]en de medeltida auktoriteterna.[[Erasmus av Rotterdam]] häcklade vad han beskrev som missbruk i kyrkans liv och vidskepelse i folktron.<ref>{{bokref |författare=[[Desiderius Erasmus]] |titel=[[Dårskapens lov]] | år=1511}}</ref> Han hävdade vidare att en återgång till [[evangeliet]] var nödvändigt.

Det förekom flera förebådande rörelser och personligheter, bland andra [[Jan Hus]] i Böhmen och [[Girolamo Savonarola]] i Florens men även inom ordensväsendet rådde på sina håll oro, särskilt bland [[predikarordnarna]]. De ekonomiska och politiska orsakerna var naturligtvis också viktiga. Kungar och furstar kunde genom reformationen överta kyrkans egendom. En växande kungamakt såg heller inte alltid med blida ögon på kyrkomännens (eller för den delen adelns) konkurrerande maktställning.

Det folkliga mottagandet av reformationens idéer såg mycket olika ut. Framförallt var det reformatorernas angrepp på [[kloster|klostren]], som stod för mycket av välgörenheten och utbildningen och [[liturgi]]n som på många håll rönte utomordentligt hårt motstånd. Jämför reformationen i England eller, i Sverige, Dackeupproret som tvingade Gustav Vasa att åter tillåta mässan på latin. Länge rådde för övrigt en förvirrad bild av skillnaderna i lära, eftersom reformatorerna långt ifrån alltid var ense i lärofrågor och sedan införde de nya lärorna olika snabbt. På flera håll utfästes uttryckliga löften om att tron inte skulle ändras samtidigt som steg vidtogs just för att införa reformerade läror. Först mot slutet av 1500-talet, med [[Uppsala möte (1593)]], kan man till exempel i Sverige tala om en klart utkristalliserad, från romersk-katolsk tro slutligt avskild svensk kyrka. Likväl fortsatte runtom i landet folkligt omfattande [[vallfärd]]er en bit in på 1800-talet.

== Martin Luther ==
Den katolska kyrkans viktigaste kyrkobyggnad var [[Peterskyrkan]], som på 300-talet uppfördes på aposteln [[Petrus]] grav i Rom. Omkring år 1500 beslöt kyrkans påvar att Peterskyrkan skulle ersättas med en ännu ståtligare kyrka, dagens Peterskyrka. Arbetet med att bygga den påbörjades 1506 men kostnaderna blev så stora att de inte kunde bekostas av påvens allmänna intäkter. För att få in de medlen som behövdes, började påven att utfärda [[avlatsbrev]] i stor skala. Dessa gav köparen rätt att välja [[biktfader]] och av honom efter ånger och [[bikt]] få [[absolution]] och full [[avlat]]. En av de mest nitiska försäljarna var den tyske dominikanmunken [[Johann Tetzel]], som sålde avlatsbrev i universitetsstaden [[Wittenberg]].<ref name="s313"/> Hans reklamslogan ska ha varit: "När mynten i kistan klingar, sig själen ur skärselden svingar." Han hade stor framgång men många ondgjorde sig över honom. En av dem var augustinmunken [[Martin Luther]] som var professor i teologi vid universitetet och hade överinseende över flera kloster tillhöriga hans orden.<ref name="s313">Living World History, ss. 313-316</ref>

I oktober 1517 presenterade Luther [[de 95 teserna|95 teser]] mot avlatshandeln. Enligt sägnen skedde detta genom att han en natt spikade upp dessa på slottskyrkodörren i Wittenberg, vilket dock saknar stöd i modern forskning. Vidare kom Martin Luther att hävda att människan blir [[rättfärdig]] enbart genom [[tro]] och inte genom gärningar.<ref name="s313"/> Dessutom menade han att enbart [[Bibeln]] var bindande för [[kyrka]]n och avvisade därmed läror och bruk som han inte kunde finna stöd för i Bibeln. Han betonade även det [[allmänna prästadömet]], avvisade [[transsubstantiationsläran]] och mässofferläran, förkastade klosterlivet, reducerade antalet [[sakrament]] till tre (senare två) och kallade [[påve]]n för [[antikrist]].

1520 utfärdade påven [[Leo X]] en [[bulla]] som sändes till Martin Luther och som han förväntades rätta sig efter, men Luther brände den offentligt och blev 1521 [[exkommunikation|exkommunicerad]] och senare genom [[Fördraget i Worms (1521)|ediktet i Worms]] förklarad [[fredlös]].<ref name="s313"/> [[Martin Luther]] beskyddades dock av [[kurfurste]]n av [[Kurfurstendömet Sachsen|Sachsen]], [[Fredrik III av Sachsen|Fredrik III]], som lät honom bo i slottet Wartburg. Under sin tid där översatte Martin Luther (dock inte ensam) [[Nya Testamentet]] till tyska och gjorde det därmed tillgängligt för allmogen.

== Huldrych Zwingli ==
I Zürich antogs 1523 ett reformprogram föreslaget av [[sekularpräst]]en och [[humanist]]en [[Huldrych Zwingli]].<ref name="s313"/> Han avfärdade användandet av bilder och musik i [[gudstjänst]]erna och [[Jesus|Jesu]] närvaro i [[nattvard]]en. Han avskaffade dessutom [[altare]] och [[mässkläder]] och införde [[gudstjänst]]er som enbart bestod av [[predikan]] och [[bön]]. Zwinglis lära kom att kännetecknas av ett mycket nära förhållande mellan [[kyrka]] och stat, så kallad [[teokrati]].

Det som framför allt skiljde Zwingli från Luther var synen på [[nattvard]]en. Luther avfärdade i och för sig [[transsubstantiationsläran]] men hävdade bestämt att [[Jesus]] verkligen var närvarande i brödet och vinet ([[realpresens]]). Zwingli såg däremot nattvarden enbart som en minneshögtid. 1529 träffades de båda för samtal i Marburg men Luther ansåg Zwingli vara för radikal och de kunde inte komma överens om [[nattvard]]en.

=== Anabaptister ===
Några av Zwinglis efterföljare företrädde en än radikalare form av förnyelse. De lärde bland annat att enbart vuxna skulle döpas och att [[dop]]et enbart var ett tecken på personlig överlåtelse till [[Kristus]] och inte ett [[sakrament]]. De protesterade mot statskyrkosystemet och förfäktade att medlemskap i en [[kyrka]] skulle ske enbart på frivillig basis.

Ytterligare bidrag till [[Anabaptism|anabaptisternas]] lära gjordes av den före detta [[präst]]en [[Menno Simons]] som införde icke-våld och betonade att man skulle dra sig undan från samhället. Många av [[mennoniterna]] utvandrade till Amerika på grund av förföljelser.

== Jean Calvin ==
Juristen [[Jean Calvin]] publicerade 1536 i [[Basel]] ''Institutio religionis Christianae'', efter att ha tvingats fly från sitt hemland [[Frankrike]]. Calvin anslöt sig till [[Martin Luther]]s lära om [[rättfärdiggörelse genom tro]] och [[Bibeln]]s auktoritet men intog en ståndpunkt mellan Luther och Zwingli i nattvardsläran. [[Jean Calvin]] ansåg att [[Jesus]] inte var fysiskt närvarande i [[nattvard]]en men att det ändå skedde en [[andlig]] [[kommunion]]. Liksom Zwingli avfärdade han allt materiellt i [[gudstjänst]]erna men tillät [[sång]] och användandet av enkla [[kors]] (dock inte [[krucifix]] eller andra bilder).<ref name="s313"/>

[[Jean Calvin]] lärde även ut att [[Gud]] förutbestämt ([[predestination|predestinerat]]) vilka som skulle bli [[frälst]]a och vilka som inte skulle bli det. De utvalda skulle styra, inte bara över [[kyrka]]n, utan över hela samhället. Staden [[Genève]] blev modell för denna lära.<ref name="s313"/>

== Reformationen sprids ==
Vid riksdagen i Augsburg 1530 antogs den [[Augsburgska bekännelsen]] utarbetad av [[Filip Melanchton|Melanchthon]] genom vilken de tyska furstarna markerade sin självständighet gentemot kejsaren. Det dröjde dock till 1555 innan [[Religionsfreden i Augsburg]] slutligt slog fast att varje furste hade rätt att själv bestämma vilken religionsriktning som skulle dominera hans område. Då hade i praktiken flera tyska furstar redan genomfört reformationen.<ref name="ref_1">''Nationalencyklopedin'' multimedia plus, 2000 (uppslagsord Reformationen)</ref>

1526 hade [[Hans Tausen]] börjat sprida reformationen i Danmark, och vid riksdagen i Odense 1527 förklarades tillhörighet till protestantismen eller katolicismen vara en fri sak. Efter kröningen 1537 lät [[Kristian III]] utfärda en protestantisk kyrkoordning. På Island utnämndes 1540 en protestantisk biskop och 1552 fick landet en protestantisk kyrkoordning.<ref name="ref_1"/>

Genom Huldrych Zwinglis död 1531 stoppades reformationen i Schweiz, men den fick förnyad kraft med Jean Calvins uppträdande och landet fick en kyrka helt skild från staten. Kalvinismen spreds även till Frankrike, där 1500-talet kom att präglas av blodiga inbördesstrider mellan katoliker och protestanter. I Nederländerna kom protestantismen att bli en viktig politisk faktor i självständighetskampen mot Spanien.<ref name="ref_1"/>

== Sverige ==
Se [[Reformationen i Sverige]]
Gustav Vasa bröt 1524 med påven, och 1527 förklarade [[Västerås riksdag|riksdagen i Västerås]] protestantism och katolicism som likvärdiga läror.

== England ==
{{Huvudartikel|Reformationen i England}}

[[Henrik VIII av England]] bröt 1534 med [[påven]] och grep själv rätten att utnämna [[biskop]]ar, vilket gjorde [[Engelska kyrkan]] självständig. Kungen blev genom den så kallade [[suprematiakten]] Engelska kyrkans överhuvud. Lojalitet med påven sågs som [[högförräderi]]. Tillsammans med [[Thomas Cromwell]] lät han stänga [[kloster|klostren]] och beslagta dess egendomar. Hans äldsta dotter [[Maria I av England|Maria I]] var dock katolik och upphävde detta då hon besteg tronen. Hon lät avrätta många protestantiska ledare och fick därför öknamnet ''Bloody Mary''. Den yngre dottern, [[Elisabet I av England|Elisabet I]], som var protestant, återinförde reformationen men sökte samtidigt finna en medelväg.<ref>Living World History, s. 318</ref>

== Diagram över reformatoriska riktningar och rörelser ==
[[Fil:Protestantbranches sv.svg|700px|Diagram som visar huvudsakliga grenar och rörelser som reformationen gav upphov till.]]

== Se även ==
*[[Reformationen i England]]
*[[Reformationen i Sverige]]

==Referenser==
{{fler källor|månad=2010-10}}
=== Noter ===
<references/>

===Tryckta källor===
* {{bokref |efternamn=Skovmand |förnamn=Sven |titel=Bonniers världshistoria |år=2009 |utgivare=Albert Bonniers förlag |isbn=978-91-0-012157-0 |libris=11123417 }}
* {{bokref|författare=Wallbank, T. Walter|medförfattare=Schrier, Arnold|isbn=0-673-35105-X|utgivningsort=USA|år=1990|utgivare=Scott, Foresman|titel=Living World History}}

{{Kristendom}}


[[Kategori:Reformationen| ]]