Korsfästelse: Skillnad mellan sidversioner
Haeffner (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
Haeffner (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
||
| (2 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Fil:Korsfästelsescen.png|miniatyr|Korsfästelsescen i en handskrift från 900-talets slut]] | [[Fil:Korsfästelsescen.png|miniatyr|Korsfästelsescen i en handskrift från 900-talets slut]] | ||
'''Korsfästelse''', '''korsfästning''' eller '''korsfästande''', var en | '''Korsfästelse''', '''korsfästning''' eller '''korsfästande''', var en avrättningsmetod under antiken som troligen uppfanns av perserna på 600-talet f.Kr. Syftet var att förnedra och plåga den dömde inför allas åsyn och därigenom också avskräcka andra. Den dömde hängdes eller spikades naken upp på en påle ofta med en tvärslå, vid vilken handlederna fästes. Eftersom armarna var så utsträckta fick den dömde en sådan väldig press över lungorna att han till slut kvävde sig själv till döds. | ||
Det är på detta sätt korsfästning blivit känd genom många skildringar i böcker, konst och filmer av [[Jesu lidande och död|korsfästelsen av Jesus från Nasaret]], [[kristendom]]ens centralgestalt (se [[Nya testamentet]] Matt. 27, Mark. 15, Luk. 23 och Joh. 19). Det fanns dock åtskilliga varianter, bland annat korsfästning på påle utan tvärslå eller med den dömde placerad upp och ner (vilket enligt traditionen hände Jesu lärjunge Petrus). | Det är på detta sätt korsfästning blivit känd genom många skildringar i böcker, konst och filmer av [[Jesu lidande och död|korsfästelsen av Jesus från Nasaret]], [[kristendom]]ens centralgestalt (se [[Nya testamentet]] Matt. 27, Mark. 15, Luk. 23 och Joh. 19). Det fanns dock åtskilliga varianter, bland annat korsfästning på påle utan tvärslå eller med den dömde placerad upp och ner (vilket enligt traditionen hände Jesu lärjunge Petrus). | ||
I | I romarriket var det vanligt med korsfästning. Dock användes den sällan för romarna själva utan för slavar och samhällets lägsta folkskikt vid uppror, högförräderi och sjöröveri. Ofta föregicks korsfästelsen av att den dömde gisslades och själv fick bära tvärslån till korset på väg till avrättningsplatsen. Ofta inträdde döden först efter ett par dagar. Lidandet kunde dock förkortas genom att den dömdes benstomme krossades. [[Konstantin den store]] (272–337) avskaffade korsfästelsen i romarriket. I Sverige kan metoden väl närmast jämföras med [[rådbråkning]]. | ||
Enligt [[islam]]s heliga skrift [[Koranen]] är korsfästelse tillåtet i sura 5:33 ''Det rättvisa straffet för den som kämpar emot GUD och Hans budbärare, och som begår hemska brott, är att dödas eller korsfästas, eller att få sina händer och fötter avskurna på alternerande sidor, eller att landsförvisas.'' Detta har tillämpats i samband med att uppror slagits ner, och även i våra dagar rapporteras om att korsfästelse förekommit. | Enligt [[islam]]s heliga skrift [[Koranen]] är korsfästelse tillåtet i sura 5:33 ''Det rättvisa straffet för den som kämpar emot GUD och Hans budbärare, och som begår hemska brott, är att dödas eller korsfästas, eller att få sina händer och fötter avskurna på alternerande sidor, eller att landsförvisas.'' Detta har tillämpats i samband med att uppror slagits ner, och även i våra dagar rapporteras om att korsfästelse förekommit. | ||
== Se även == | == Se även == | ||
Nuvarande version från 23 februari 2022 kl. 09.06
Korsfästelse, korsfästning eller korsfästande, var en avrättningsmetod under antiken som troligen uppfanns av perserna på 600-talet f.Kr. Syftet var att förnedra och plåga den dömde inför allas åsyn och därigenom också avskräcka andra. Den dömde hängdes eller spikades naken upp på en påle ofta med en tvärslå, vid vilken handlederna fästes. Eftersom armarna var så utsträckta fick den dömde en sådan väldig press över lungorna att han till slut kvävde sig själv till döds.
Det är på detta sätt korsfästning blivit känd genom många skildringar i böcker, konst och filmer av korsfästelsen av Jesus från Nasaret, kristendomens centralgestalt (se Nya testamentet Matt. 27, Mark. 15, Luk. 23 och Joh. 19). Det fanns dock åtskilliga varianter, bland annat korsfästning på påle utan tvärslå eller med den dömde placerad upp och ner (vilket enligt traditionen hände Jesu lärjunge Petrus).
I romarriket var det vanligt med korsfästning. Dock användes den sällan för romarna själva utan för slavar och samhällets lägsta folkskikt vid uppror, högförräderi och sjöröveri. Ofta föregicks korsfästelsen av att den dömde gisslades och själv fick bära tvärslån till korset på väg till avrättningsplatsen. Ofta inträdde döden först efter ett par dagar. Lidandet kunde dock förkortas genom att den dömdes benstomme krossades. Konstantin den store (272–337) avskaffade korsfästelsen i romarriket. I Sverige kan metoden väl närmast jämföras med rådbråkning.
Enligt islams heliga skrift Koranen är korsfästelse tillåtet i sura 5:33 Det rättvisa straffet för den som kämpar emot GUD och Hans budbärare, och som begår hemska brott, är att dödas eller korsfästas, eller att få sina händer och fötter avskurna på alternerande sidor, eller att landsförvisas. Detta har tillämpats i samband med att uppror slagits ner, och även i våra dagar rapporteras om att korsfästelse förekommit.
Se även
Källor