Veni Sancte Spiritus: Skillnad mellan sidversioner
Haeffner (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
Haeffner (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
||
Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Fil:Gian Lorenzo Bernini - Dove of the Holy Spirit.JPG|miniatyr|Den Helige Ande som duva i [[Peterskyrkan]].]] | [[Fil:Gian Lorenzo Bernini - Dove of the Holy Spirit.JPG|miniatyr|Den Helige Ande som duva i [[Peterskyrkan]].]] | ||
'''Veni Sancte Spiritus''' är en medeltida latinsk pingst[[sekvens (liturgi)|sekvens]], ibland kallad den "gyllene sekvensen". Det är en av de fyra sekvenser som behölls i ''[[tridentinsk rit|Missale romanum]]'' | '''Veni Sancte Spiritus''' är en medeltida latinsk pingst[[sekvens (liturgi)|sekvens]], ibland kallad den "gyllene sekvensen". Det är en av de fyra sekvenser som behölls i ''[[tridentinsk rit|Missale romanum]]'' 1570 efter det [[tridentinska kyrkomötet|tridentinska konciliet]] (1545–1563). Genom [[hymn]]en ber församlingen den Helige Ande om bistånd. Den påminner om andeutgjutelsen den första pingsten och om Andens gåvor. | ||
Sekvensens text tillskrivs vanligen [[ärkebiskopen av Canterbury]] [[Stephen Langton]] (1150–1228). [[Hymnologi|Hymnologen]] [[John Julian]] ansåg att den troligen skrevs i början av 1200-talet och att författaren förmodligen var påven [[Innocentius III]] (ca 1160–1216). | Sekvensens text tillskrivs vanligen [[ärkebiskopen av Canterbury]] [[Stephen Langton]] (1150–1228). [[Hymnologi|Hymnologen]] [[John Julian]] ansåg att den troligen skrevs i början av 1200-talet och att författaren förmodligen var påven [[Innocentius III]] (ca 1160–1216). |
Versionen från 2 juni 2022 kl. 07.43
Veni Sancte Spiritus är en medeltida latinsk pingstsekvens, ibland kallad den "gyllene sekvensen". Det är en av de fyra sekvenser som behölls i Missale romanum 1570 efter det tridentinska konciliet (1545–1563). Genom hymnen ber församlingen den Helige Ande om bistånd. Den påminner om andeutgjutelsen den första pingsten och om Andens gåvor.
Sekvensens text tillskrivs vanligen ärkebiskopen av Canterbury Stephen Langton (1150–1228). Hymnologen John Julian ansåg att den troligen skrevs i början av 1200-talet och att författaren förmodligen var påven Innocentius III (ca 1160–1216). [1]
I den romersk-katolska kyrkan är pingstsekvensen obligatorisk på mässan på pingstdagen och under den kommande veckan, t.ex. annandag pingst. Dess liturgiska plats är efter den andra läsningen före evangeliet.
Fil:Veni.sancte.spiritus.ogg Den första strofen lyder:
- Veni, Sancte Spiritus,
- et emitte caelitus
- lucis tuae radium.
På svenska:
- Kom, Guds egen andedräkt,
- kom du rena varma fläkt
- av Guds rikes ljuvlighet.
Tolkning Anders Piltz, först publicerad i bönboken Oremus 1981. Nummer 339 i Cecilia. Katolsk gudstjänstbok 2013.
Se även
Sekvensen Veni sancte spiritus, / et emitte caelitus ska ej förväxlas med:
- Veni sancte spiritus, / reple tuorum corda fidelium, en medeltida antifon från 1000-talet. Den översattes av Martin Luther 1524 till Komm, heiliger Geist, Herre Gott (Komm, Heiliger Geist, Herre Gott) och finns på svenska som:
- O du helge Ande, kom (svensk översättning 1525 och 1543), och
- Kom, helge Ande, Herre Gud (svensk översättning av Komm, heiliger Geist, Herre Gott av okänd författare 1567).
- Veni Creator Spiritus, en latinsk hymn av Hrabanus Maurus på 800-talet. Den översattes till tyska av Martin Luther 1524 med titelraden Komm, Gott Schöpfer, Heiliger Geist och sedan till svenska av Olaus Petri 1536 med titelraden Kom, Skaparande, Herre god.
- H.T. Henry. Veni Sancte Spiritus, in the Catholic Encyclopedia (1917)
Översättning
Källor
- ↑ John Julian, Dictionary of Hymnology (1907), uppslagsord Veni Sancte Spiritus, Et emitte coelitus