Den svenska psalmboken (1536), Inledning

Inledning

Inledningens 2,5 sidor lyder:

Thet haffuer altijd warit aff första begynnelsen (godh Christen läsare) en plägsidh ibland the folk som then sanskyldiga gudz kundskap hafft haffuer, at the haffua dictat och sammansatt besunneliga wijsor oc songer om gudz dråpelig ting oc welgerningar, som han giort oc både menniskior oc annor creatur beuisat haffuer, huilkit (utan twiffuel) aff gudz besunneliga rådh oc ingifft skeedt är, at menniskian som en naturligh lust och begier haffuer til siungande, och spelande, skulle tå haffua thy til at siunga och spela som gudi kunde wara til prijz och henne sielffuo til nytto oc gagn, huilit och wisseliga så skeer ther thy rett tilgår, Forty genom andeliga songer eller wisor warder gud prisat for sina obegripeliga godheet, oc menniskian som aff sich sielff glömsk oc j thet goda otacsam är, warder ther igenom upwäct oc uppåmines huad gud henne til godo giort haffuer, ther hon tå får en hugnat och tröst aff, at såsom han haffuer tilförenne altijd warit mild, barmhertig oc bijstondig, så scal han ock än nw wara her epter ee huad nödh oc bekymmer oss påkomma kan, ty han bliffuer altijd widh itt sinne, Hade han lust til at göra oss gott tilforenne så haffuer han ock än nw lust ther til ocbliffuer wid thet sinnet til ewig tijd, Oc thetta är then nytta oc gagn som andeliga songer oc wisor mz sich haffua, ther the äre i therez retta brukning, Så äre ock somlige songer andeliga böner genom huilka wij bidie gud om thz wij behöffue

Ther nw menniskian scal igenom sådana songer upwäct warda til at betracta gudz dråpeliga werck, och uppåminas hans stora welgerningar, är clart nogh påtaga at thz scal skee på förstondeligit mål, elles fölier ther ingen fruct mz, och songen haffuer icke sitt retta werk, Ty haffua the heller j fortijden annorledes pläghat dictade warda, utan på förstondeligit mål, än tå at man j någon förliden tijd, oc j något besunnelig land sungit haffuer på okunnugt mål, Men ther haffuer och så solgt fructen epter som förstondit haffuer warit på thz man sungit haffuer, som nw wille förlongt wara at umtala

Therfore på thz at ther motte fölia någon fruct mz, haffuer man nw j någon tijd begynnat halla sådana songer på thz mål som aff allom förstås kan, Oc såsom thet haffuer hafft god skääl mz sich, så haffua ock monga goda christna menniskior warit ther glade att, siunga och höra them gerna, For huilka saak skul man nw her på nytt hafuer utgå latit samma songer, oc forökat them mz några flere än the tilforenne utgongne woro, Oc äre the fremst satte som aff ålder haffua j kyrkionnes tijderpå Latine brukade warit oc äre i sielffuom euangelij textenom så bescreffne som the her siungne warda, Sedan fölia tå andre songer j tessom worom tijd dictade, huilke ock så nogh j skrifftenne grundade äre, Somlige äre en deel aff the paraboler j euangelio, somlige aff Davidz psalmer, somlige epter några Latinska hymnor utsatte som j fortiden haffua j kyrkionne brukade warit, oc somlige the ther elles wel haffua sin fasta grund j scrifftenne oc måga j christeligom forsamlingom siungne warda

Lärer oc formaner idher inbyrdes mz psalmer oc lofsonger oc andeligom teckom wisom siungades herranom uti idro hierta

Benedictus dominus deus Jsrael

Luce. j (Lukas kap 1, sid 6)

WElsignat ware herren Jsraels gud, forty han haffuer sökt och frelsat sitt folck, Och haffuer vpreest salighetennes horn, vti sin tienares Dauidz hwse, Som han j förtijden sagt haffuer genom sina heliga propheters mun, At skee skulle thet wij frelsas skulle ifrå wora fiender, och vthu alles theres händer som hata oss/ På thet han skulle bewijsa sina barmhertigheet med wora fäder, och minnas på sitt helgha testamente, Thet är på then eedh han sworit haffuer worom fader Abraham, At giffua oss thet wij frelste vthu wora fienders händer, måghom honom tiena vtan fructan j heligheet och rettferdigheet före honom j alla wora lijfsdaghar, Och tu barn scal bliffua kallat then högstes prophete/ ty tu warder föregåendes före herrans ansicte/ Til at beredha hans wäghar/ och giffua hans folk salighetenes kundskap/ Med theres synders förlatilse genom wor gudz inneliga barmhertigheet/ genom huilka vpgongen aff högdenne haffuer oss besökt, Til at vplysa the som sittia j mörkret och j dödzens skugga, och styra wora föter på fridzens wägh. Äära wari fadrenom och sonnenom och them heliga anda, Såsom ther warit haffuer aff begynnilsen och nw och altijd, aff ewigheet til ewigheet Amen