En liknelse ljuvlig och klar, text: Skillnad mellan sidversioner

Från Psalmer och Andliga Sånger
Hoppa till navigering Hoppa till sök
(Skapade sidan med '{{Titel|Een lijknelse liufligh och klaar|Olaus Petri|kommentar=Här i den version som publicerade i Göteborgspsalmboken 1650 på s. 45-48 med 12 verser. Texten utgår från Matteus 20. I sin första psalmbok (1694) hade Jesper Swedberg arbetat samman versantalet till sex verser, men detta godtogs inte av de övriga "censorerna" inför utgivningen av en ny 1695 års psalmbok, där psalmen hade n...')
 
Ingen redigeringssammanfattning
 
(En mellanliggande sidversion av samma användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
{{Titel|Een lijknelse liufligh och klaar|Olaus Petri|kommentar=Här i den version som publicerade i [[Göteborgspsalmboken 1650]] på s. 45-48 med 12 verser. Texten utgår från [[Bibeln 1917/Matteusevangeliet#20|Matteus 20]]. I sin första psalmbok (1694) hade [[Författare:Jesper Swedberg|Jesper Swedberg]] arbetat samman versantalet till sex verser, men detta godtogs inte av de övriga "censorerna" inför utgivningen av en ny [[1695 års psalmbok]], där psalmen hade nr 202 med alla de tidigare 12 verserna.}}
Een lijknelse liufligh och klaar av Olaus Petri. Här i den version som publicerade i [[Göteborgspsalmboken 1650]] på s. 45-48 med 12 verser. Texten utgår från [[Bibeln 1917/Matteusevangeliet#20|Matteus 20]]. I sin första psalmbok (1694) hade [[Jesper Swedberg]] arbetat samman versantalet till sex verser, men detta godtogs inte av de övriga "censorerna" inför utgivningen av en ny [[1695 års psalmbok]], där psalmen hade nr 202 med alla de tidigare 12 verserna.





Nuvarande version från 26 augusti 2023 kl. 11.08

Een lijknelse liufligh och klaar av Olaus Petri. Här i den version som publicerade i Göteborgspsalmboken 1650 på s. 45-48 med 12 verser. Texten utgår från Matteus 20. I sin första psalmbok (1694) hade Jesper Swedberg arbetat samman versantalet till sex verser, men detta godtogs inte av de övriga "censorerna" inför utgivningen av en ny 1695 års psalmbok, där psalmen hade nr 202 med alla de tidigare 12 verserna.


Matth. XX.

1.
Een Lijknelse liufligh och klaar,
Nyttigh för Gabmbla och Vnga,
I Ewangelio skrifwen står,
Then oss nu täckes siunga,
I hwilka talas om några Män,
Som Arbete månde göra,
Vthi ens Mans Wijngård then,
Så lyder som wij här höra.

2.
En Huusbonde wacker och snäll
Gick uth een Morgon arla,
Til at i sin wingård beställa
Sigh hielp och Arbets Karla,
Och när medh them som han hade fått,
Öfwertingat war til ända,
Om en wisz Dagzpenning, brått
Han them i sin Wijngård sände.

3.
Widh tridie stunden än tå han,
Vthgick och war icke länge,
Förr än han på Torget fann
Några andra stå fåfänga:
Thetta båtar eder ey stoort,
(Sade han) at j här dröija,
Går tå j ock i min Wijngård bort,
Jagh wil eder wäl förnöija.

4.
När tå och the så hade gått,
Widh siette och nijonde stunden,
Gick han åter uth fulbrätt,
Och giorde sammalunda;
På thet sidsta gick han vth än
Widh elloffte stunden rade,
Och fann ther än tå några Män,
Fåfänga stå, och han sade:

5.
Hwij stå j så här Dagen all
Fåfänge, thet mågen j säija?
The swarade alle medh itt Taal:
Ty ingen Man wil oss leija.
Ther medh sade han til them tå,
Thetta wil icke tiena,
Ty måån j och i min Wijngård gå,
Jagh wil eder skäliga löna.

6.
Om qwällen til skaffaren sin
Sade Huusbonden frommae,
Arbetarena kalla här in,
Och lät them sin Löön bekomma,
Doch på then sidsta tu börja skalt,
Ty så måste thet nu blifwa,
In til then första efter mitt Taal,
Skal tu them Lönen gifwa.

7.
The sidste kommo tå först fram,
Som huusbonden hade ärnat,
En hel Dazpenning blef gifwen them;
Thes tackade the så gerna.
När the förste hade thetta seedt,
Förmodde the sig Löön mera:
Men Dagzpenningen, som war beskedd,
Bekom också hwar thera.

8.
När the sågo, at the hade fått
Mindre än the wändt hade,
Låto the sigh ej nöija ther åt,
Men knorrade ther om, och sade:
Thesse som een blott Tima frij
Arbetade, hafwa nu tagit
Lönen juu så stoor som wij,
Som hela Dagen hafwa dragit.

9.
Min Wän, tigh är ingen oskäl giordt,
Sade Huusbonden til en thera,
Een wisz Dagzpenning war i förord,
Tagh honom, hwad wil tu mera?
Ther med gack tå tin Wägh från migh,
Och lät migh om min Ting råda,
Migh täckes nu så myckit som tigh,
Them sidsta gifwa aff Nåde.

10.
Eller må jagh icke göra medh mitt,
Hwad migh i Sinnet kommer?
Eller gör thet så ondt i Ögat titt,
At jagh är goder och frommer?
Så blifwer tå thetta Ordet sant:
The ytterste warda the främste,
Och the främste, thet märck fulgrant,
The ytterste och the sämste.

11.
Ty säger Christus här til tå,
Såsom wij här måge höra:
Månge äro kallade, men fåå
Uthwalde, thet sielfwe the göra.
Ty the achta intet Gudz Rådh,
Som Skriften uppenbarar,
Vtan följa sin ondkso åth,
Thet theras fördärff må wara.

12.
Ther medh hafwe wij tå förstått
Aff thenna Lijknelse sköna,
Huru medh Gudz Rijke är fatt,
Och huru han plägar löna,
Icke efter Werldennes sätt,
Som Arbetet så grant täljer,
Vtan efter Nådenes Rätt,
Then han allena vtwäljer./AMEN.