Leimontinus, Israel Olai: Skillnad mellan sidversioner
Haeffner (diskussion | bidrag) |
Haeffner (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 6: | Rad 6: | ||
Leimontinus undervisade i sång och han införde instrumentalundervisning i [[Kalmar skola]]. | Leimontinus undervisade i sång och han införde instrumentalundervisning i [[Kalmar skola]]. | ||
År 1671 gav Leimontinus en provpsalmbok med noter till [[Kalmar domkapitel]]. Den innehöll bland annat egenkomponerade melodier. Psalmboken skickades vidare av biskop [[Henning Schütte]] till ärkebiskopen [[Johannes Baazius den yngre]] och till prästeståndet i riksdagen. Man valde att inte anta psalmboken då det skulle uppstå förvirring om varje del i landet skulle få ha sin egen psalmbok. Kyrkan hade sedan 1645 antagit [[Uppsalapsalmboken | År 1671 gav Leimontinus en provpsalmbok med noter till [[Kalmar domkapitel]], den s.k. [[Rappehandskriften]]. Den innehöll bland annat egenkomponerade melodier. Psalmboken skickades vidare av biskop [[Henning Schütte]] till ärkebiskopen [[Johannes Baazius den yngre]] och till prästeståndet i riksdagen. Man valde att inte anta psalmboken då det skulle uppstå förvirring om varje del i landet skulle få ha sin egen psalmbok. Kyrkan hade sedan 1645 antagit [[Uppsalapsalmboken]].<ref>[https://journals.lub.lu.se/sgl/article/view/13093/11690 Jan Redin (red) 1952, november, Svenskt gudstjänstliv volym 2 sid 40-45]</ref> | ||
== Källor == | == Källor == | ||
Versionen från 30 mars 2024 kl. 18.15
Israel Olai Leimontinus, född 1622 i Kalmar, död 1697, var en svensk präst i Förlösa församling. Han är upphovsman till Rappehandskriften.
Biografi
Israel Olai Leimontinus blev 1653 konsistorienotarie, 1677 kyrkoherde i Förlösa församling.[1]
Leimontinus undervisade i sång och han införde instrumentalundervisning i Kalmar skola.
År 1671 gav Leimontinus en provpsalmbok med noter till Kalmar domkapitel, den s.k. Rappehandskriften. Den innehöll bland annat egenkomponerade melodier. Psalmboken skickades vidare av biskop Henning Schütte till ärkebiskopen Johannes Baazius den yngre och till prästeståndet i riksdagen. Man valde att inte anta psalmboken då det skulle uppstå förvirring om varje del i landet skulle få ha sin egen psalmbok. Kyrkan hade sedan 1645 antagit Uppsalapsalmboken.[2]
Källor
- ↑ [1] i Gustaf Karlberg, Kalmar stifts herdaminne från äldsta till närvarande tid (1909)
- ↑ Jan Redin (red) 1952, november, Svenskt gudstjänstliv volym 2 sid 40-45