Pingströrelsen i Sverige: Skillnad mellan sidversioner

Från Psalmer och Andliga Sånger
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
(Ersätter sidans innehåll med ''''Pingströrelsen''' i Sverige är en gemenskap av 439 frikyrkoförsamlingar med 87 392 medlemmar (2017),[1] som tillsammans utgör den största svenska [penteko...')
Märke: Ersättning
Rad 1: Rad 1:
{{Organisationsfakta
'''Pingströrelsen''' i Sverige är en gemenskap av 439 frikyrkoförsamlingar med 87 392 medlemmar (2017),[1] som tillsammans utgör den största svenska [pentekostalism|pentekostala]] [[församling]]srörelsen och är ett av Sveriges större [[Frikyrka|frikyrkosamfund]].  
| namn                  = Pingströrelsen
| image                  = Filadelfiakyrkan stockholm framsida.JPG
| size                  = 300px
| imageborder            =
| map                    =
| rubrik                = [[Filadelfiakyrkan, Stockholm|Filadelfiakyrkan]] i [[Stockholm]]
| msize                  =
| mrubrik                =
| map2                  =
| förkortning            =
| motto                  =
| bildande              = 1907
| grundare              =
| nedläggning            =
| typ                    = [[Kristendom|Kristen gemenskap]]
| status                =
| syfte                  =
| koordinater            =
| huvudkvarter          =
| region                =
| plats                  =
| medlemskap            = 87 392 (2017)
| språk                  = svenska
| general                = 
| ledartitel            =
| ledarnamn              =
| ledartitel2            =
| ledarnamn2            =
| ledartitel3            =
| ledarnamn3            =
| ledartitel4            =
| ledarnamn4            =
| viktiga personer      =
| huvudorgan            =
| moderorganisation      =
| anslutningar          =
| budget                =
| anställda              =
| antal frivilliga      =
| hemsida                =
| anmärkningar          =
| tidigare namn          =
| publikation            =
| publikationtitel      =
| publikation2          =
| publikationtitel2      =
| publikation3          =
| publikationtitel3      =
| nyhetsbrev            =
| nyhetsbrevtitel        =
| nyhetsbrev2            =
| nyhetsbrevtitel2      =
}}
{{SvenskPingströrelse}}
[[Fil:SmyrnaGBG.JPG|miniatyr|300px|[[Smyrnakyrkan i Göteborg|Smyrnakyrkan]] i Göteborg]]
 
'''Pingströrelsen''' är ett religiöst samfund inom den kristna protestantiska världen som uppkom i Los Angeles och Wales under 1900-talets första årtionde och som 1907 nådde Sverige.
 
Pingströrelsen i Sverige är en gemenskap av 439 frikyrkoförsamlingar med 87 392 medlemmar (2017),
<ref name=":0">{{Tidskriftsref|författare=|redaktör=Ulrika Ramstrand|rubrik=Pingst.se|url=https://www.pingst.se/content/uploads/2018/12/PINGST.SE4_2018_LOW.pdf|år=2018|volym=Nr 4. Dec 2018|utgivare=Pingst – fria församlingar i samverkan|nummer=4|sid=32}}</ref>
som tillsammans utgör den största svenska [[pentekostalism|pentekostala]] [[församling]]srörelsen och är ett av Sveriges större frikyrkosamfund. Namnet gavs rörelsen av media under dess första tid på tidigt 1900-tal. Detta med hänvisning till rörelsens betonande av händelserna på den första [[pingstdagen]], då lärjungarna enligt [[Apostlagärningarna]] kapitel 2 för första gången fylldes av [[den Helige Ande]] och då blev frimodiga, [[profetera]]de på olika [[Tungomålstalande|tungomål]] och lät [[underverk]] ske. Rörelsen betonar att troende [[kristna]] även idag kan få personlig erfarenhet av Gud genom [[andedop]], och få del av [[andliga nådegåvor]] och [[andens frukter]].
 
Pingstväckelsen liknar eller är en del av [[Karismatisk kristendom|den karismatiska rörelsen]], som är mer sentida och har gett upphov till flera nya samfund, men även är en rörelse inom flertalet äldre kristna samfund.
 
Medlemmarna kallas [[pingstvänner]].
 
== Rörelsens storlek ==
Ser man till medlemsantalet är pingströrelsen den största [[frikyrkan|frikyrkliga]] rörelsen i Sverige. År 2017 hade man 87&nbsp;392 medlemmar i 439 församlingar.<ref name=":0" /> Rörelsen var som störst under 1980-talet, med strax över 100&nbsp;000 medlemmar. Pingströrelsen har således haft större betydelse för frikyrkligheten i Sverige än i flertalet andra länder.
 
Även sett till antalet betjänade personer (antal registrerade i verksamhet eller som medlemmar) har Pingströrelsen varit den största frikyrkan åren 2007-2010. Dessa utgjorde 113&nbsp;527 år 2010.<ref>[http://www.sst.a.se/statistik.4.7501238311cc6f12fa580005236.html Statistik 2010] {{Wayback|url=http://www.sst.a.se/statistik.4.7501238311cc6f12fa580005236.html |date=20121129111255 }}, [[Nämnden för statligt stöd till trossamfund]] (SST) </ref> 
 
De största församlingarna i Sverige var år 2016:
 
:[[Filadelfiaförsamlingen i Stockholm]], 5&nbsp;378 medlemmar <ref name=":1">{{Bokref|efternamn=|förnamn=|redaktör=Magnus Wahlström|titel=Pingströrelsens årsbok|hämtdatum=|serie=100|år=2016|utgivare=Pingst – fria församlingar i samverkan|utgivningsort=Stockholm|isbn=978-91-977211-9-6|sid=48}}</ref>
:[[Smyrnaförsamlingen i Göteborg]], 3&nbsp;229 medlemmar <ref name=":1" />
:[[Pingstförsamlingen i Jönköping]], 2&nbsp;465 medlemmar <ref name=":1" />
:[[Sionförsamlingen i Linköping]], 1&nbsp;522 medlemmar <ref name=":1" />
:[[Pingstkyrkan Europaporten|Europaporten i Malmö]], 1&nbsp;315 medlemmar <ref name=":1" />
 
==Historik==
Närmast har den svenska pingstväckelsen sitt ursprung i den [[helgelserörelse]] som uppstod i [[Nordamerika]] under 1860-talet och som mot slutet av 1800-talet på olika vägar nådde Sverige.
 
I januari 1901 började flera studenter vid [[Bethel Bible School]] i [[Topeka]], [[Kansas]], [[USA]] att tala i tungor efter att ha studerat Bibeln och tillbringat tid i bön. [[Agnes Ozman]] var den första bland dem som gjorde denna erfarenhet men hon följdes snart av fler studenter och av sin lärare [[Charles Fox Parham]].
 
1906 började en väckelse bland afro-amerikaner på 312 [[Azusa Street]] i Los Angeles, Kalifornien och kom till Sverige samma år genom svensk-amerikanen [[Andrew G Johnson]]. Denne var med i den första grupp missionärer som sändes ut från Azusa Street. Han tänkte först resa till Palestina som missionär men hamnade av olika anledningar i sin hemstad [[Skövde]] där han startade verksamhet i november 1906. Drygt en månad senare anlände den norske [[metodist]]pastorn [[Thomas Ball Barratt]] till [[Oslo|Kristiania]] och startade en parallell verksamhet där. Genom en stark mediebevakning spreds nyheterna om rörelsen snabbt i såväl Norge som Sverige och många svenskar reste till Kristiania för att få uppleva den omtalade väckelsen på nära håll.
 
===Historik i Sverige===
Pingstväckelsen i Sverige kom att spridas dels genom [[Andrew G Johnson]]s resande, dels genom ett stort antal evangelister, främst då kvinnor, från den så kallade [[Örebromissionen]]. Ledaren för denna inre mission hette [[John Ongman]], och kvinnorna kom därför att kallas ''Ongmansystrar''. Genom Ongmans stöd till den väckelse som kom med Johnson blev [[Örebro]] ett tidigt centrum i Sverige, tillsammans med ovan nämnda Skövde. Genom Örebro Missionsförening som Ongman bildade 1908 började hans anhängare driva egen evangelisations- och missionsverksamhet. Ongmans gruppering välkomnade andedopväckelsen, och blev efter en schism med baptistsamfundet 1938 ett eget samfund, [[Örebromissionen]].
 
Nästa starka centrum blev [[Göteborg]] med en ekumenisk verksamhet i den så kallade Torghallen på Kungstorget. I Göteborg utgavs även den första pingsttidskriften i Sverige, ''Glöd från altaret''.
 
Från 1911 kom en stark ledare i Stockholm att allt mer stå i centrum, den unge baptistpastorn [[Lewi Pethrus]]. Från och med den så kallade Kölingaredsdeklarationen 1919 kan man allt mera tala om ett trossamfund med Filadelfiaförsamlingen i Stockholm som centralpunkt och pastor [[Lewi Pethrus]] som dess inofficielle ledare.
 
Pingstväckelsen i Sverige var till en början överkonfessionell ([[ekumenisk]]). Främst fick den fäste i [[baptism]]en och [[metodism]]en. På vissa håll, till exempel i Göteborg, levde den ekumeniska idén länge och några speciella pingstförsamlingar bildades inte förrän på 1920-talet. Redan 1907 anslöt sig dock en samfundsfri församling, Betaniaförsamlingen i [[Adelöv]] som startats 1901, och året därpå bildades pingstförsamlingar i till exempel [[Skärhamn]] och [[Luleå]]. Förhållandet till de lokala baptistförsamlingarna var dock gott och många av dem hette därför fortfarande "baptistförsamlingar". Oftast var de dock fria bönegrupper. Ursprungsorten [[Skövde]] fick till exempel ingen egen "pingstförsamling" förrän 1912.
 
Filadelfiaförsamlingen i Stockholm leddes [[1911]]-[[1958]] av pastor [[Lewi Pethrus]]. År [[1913]] uteslöts denna församling ur baptistsamfundet på grund av meningsskiljaktigheter rörande [[nattvard]]en. 
Den verkliga anledningen till att utesluta Filadelfiaförsamlingen ska, enligt vissa, ha varit att bli av med den energiske ledaren Lewi Pethrus, för att undvika splittring inom samfundet. Filadefiaförsamlingen var dock inte den första församling som uteslutits ur Baptistsamfundet av skäl som liknar dessa. Sådana uteslutningar hade pågått alltsedan 1907 och pingstväckelsens intåg i Sverige.
[[John Wahlborg]] beskriver i sin bok "I Mästarens ärenden. 35 år som svensk baptistpredikant" uteslutningen som pinsam och sorglig.
Uteslutningen ledde dock till att Pingströrelsen växte sig starkare och det var [[Svenska Baptistsamfundet]] som fick släppa till flest medlemmar.
Lewi Pethrus var dock under ett helt år medveten om att Filadelfiaförsamlingen stod under hot om uteslutning ur samfundsgemenskapen om inte församlingens nattvardspraxis förändrades. Senare har ett antal återföreningsförsök gjorts mellan Filadelfiaförsamlingen och Baptistsamfundet. Ett exempel på detta är 1919 när Baptistsamfundets nattvardspraxis förändrades och närmade sig Pethrus förståelse av nattvarden. Dessa förlikningsförsök försvårades genom att Lewi Pethrus utvecklade synen att samfundsgemenskap är obibliskt. När Pethrus utvecklade denna syn är omdiskuterat; mycket tyder dock på att detta skedde efter uteslutningen ur samfundet. Petrus uppmanade exempelvis ombuden före Stockholms distriktsmöte för Baptistsamfundet i april 1913 att inte yrka bifall på uteslutning för Filadelfiaförsamlingen. En annan inflammerande faktor var att det utvecklades en stark polemik mellan Pethrus och dåtidens frikyrkosamfund i Sverige. Pethrus attackerade Baptistsamfundet, och tanken på kristna samfund i allmänhet, i ett antal tidskriftsartiklar och drog därigenom på sig stark kritik ifrån bland annat grundaren för Örebro missionsskolan John Ongman (som också var den som kanske främst arbetade för förlikning mellan Pethrus och Baptistsamfundet), Baptistsamfundets ledning och ledningen för Missionsförbundet.<ref>[Lagergren, David. (1989)"Framgångstid: Svenska Baptistsamfundet åren 1914-1932". Örebro: Bokförlaget Libris. ]</ref> 
 
Efter sitt genombrott 1911 var Lewi Pethrus den svenska pingströrelsens informelle ledare fram till sin död [[1974]]. Stor betydelse för rörelsens utveckling i Sverige anses även [[Sven Lidman]] ha haft - fram till den brytning mellan Pethrus och Lidman som skedde 1948. Efter Lewi Pethrus död hade Filadelfiakyrkan i Stockholm med sin föreståndare en viktig ställning som samlade till nationell pastorskonferens¨(predikantveckan).
 
Sedan Pingströrelsen blev ett samfund, Pingst Fria Församlingar i Samverkan (Pingst FFS), har den utsett en gemensam föreståndare för de församlingar som är anslutna. Den förste föreståndaren var [[Sten-Gunnar Hedin]], 2008–2016 var [[Pelle Hörnmark|Per Hörnmark]] föreståndare och nuvarande föreståndare är [[Daniel Alm]].
 
Medlemmar av Pingströrelsen i Sverige
{{Befolkningsutveckling3
| från = 2012
| namn = Medlemmar
| till = 2017
| fotnot = Medlemmar den 31 december respektive år.
| ref = <ref>{{Tidningsref|rubrik=Pingströrelsen fortsätter öka|url=https://www.pingst.se/content/uploads/2018/12/PINGST.SE4_2018_LOW.pdf|tidning=|hämtdatum=2020-07-15}}</ref><ref>{{Tidningsref|rubrik=Samfundsstatistik|url=https://www.pingst.se/om-pingst/fakta-och-forskning/statistik/|tidning=|hämtdatum=2020-07-15}}</ref>
| max = 87392
| y2012 = 83684
| y2013 = 84723
| y2014 = 84307
| y2015 = 84573
| y2016 = 85647
| y2017 = 87392
}}
==Kännetecknande läror==
Då Pingströrelsen består av självständiga församlingar finns inga enhetligt antagna [[trosbekännelser]] eller lärosatser. Dock har en homogenitet i lärofrågor vuxit fram under rörelsens historia.
 
I likhet med flertalet andra kristna trossamfund (men till skillnad från [[Oneness-rörelsen|antitrinitaristisk pingströrelse]]) ställer de svenska pingstförsamlingarna sig bakom innehållet i [[de fornkyrkliga trosbekännelserna]] som den Apostoliska och Nicenska. Men man läser inte dessa regelmässigt som del av gudstjänstfirandet eller undervisningen.
 
===Relation till andra kristna rörelser===
Pingströrelsen betraktar sig som en av de kristna kyrkorna i Sverige och är medlemmar i [[Sveriges kristna råd]] och därmed [[kyrkornas världsråd]]. Pingströrelsen har tidigare förhållit sig skeptisk till [[ekumenik]], i synnerhet på hög organisationsnivå, men har successivt blivit öppnare för detta. Idag samarbetar man ekumeniskt i många sammanhang.
 
Pingströrelsen står läromässigt nära flertalet svenska [[frikyrka|frikyrkor]], [[väckelserörelse]] och [[lågkyrklig]]a inriktningar, i synnerhet [[karismatisk kristendom|karismatiska]], [[baptistisk]]a och [[evangelikal]]a rörelser, samt [[trosrörelse]]n. De skillnader som finns idag gäller språkliga uttryckssätt, verksamhetsformer och [[fromhetsideal]] i betydligt högre grad än teologiska läroskillnader. 
 
Det är inte ovanligt att pingstvänner även är medlemmar i [[Svenska kyrkan]] och engagerade som [[kyrkopolitiker]]. Eftersom Pingströrelsen tillkom långt efter [[konventikelplakatet]] finns inte lika stark tradition av gränsdragning mot Svenska kyrkan som inom äldre frikyrkor. Viss samverkan med [[katolska kyrkan]] förekommer på senare tid, bland annat i samband med [[Jesusmanifestet]] och [[retreat]]er.
 
===Tron på Gud som skaparen===
Tron på Gud som [[skapare]] av himmel och jord har varit självklar i Pingströrelsen. Betoningen i undervisningen har legat på Guds [[helig]]het och kärlek. Gud är absolut avskiljd från det onda och är alltigenom ren. Guds kärlek till världen bevisas genom att han sänder sin son Jesus Kristus till världen. I Pingströrelsen har man också lagt en stark betoning på bön, lovprisning och [[lovsång]]. Människans högsta syfte är att leva till Guds ära. I den svenska pingströrelsen (men inte alltid [[pentekostalism|internationellt]]) bekänner man sig till den klassiskt kristna tron på Gud som Fader, Son och Ande, eller [[treenighet]]en som den kallas inom teologin.
 
===Människan som Guds avbild och fallen syndare===
Som del av den baptistiska kyrkogrenen tror inte Pingströrelsen på läran om [[arvssynd]], i meningen att varje barn skulle födas i ett tillstånd av [[synd]] och [[Skuld (etik)|skuld]]. Istället lär rörelsen att varje människa föds ren och syndfri. Barnen tillhör himmelriket, som Jesus sade. Människan har en medfödd "skadad" natur, "syndens sjukdom", en oförmåga att alltid och i alla situationer välja det som är rätt, som ett arv efter [[Adam (Bibeln)|Adam]]s [[syndafall]]. När människan med åldern blir medveten om sin omgivning, Guds lag och sitt samvete kommer hon förr eller senare att avsiktligt bryta mot Guds vilja genom sina handlingar. Endast denna avsiktliga och medvetna personliga handling betraktas som synd; detta kallas för verksynd till skillnad från arvsynd.
 
Inom den svenska pingströrelsen ses sjukdomar och död enbart som konsekvens av Adams syndafall, medan man inom bland annat amerikansk [[trosrörelse]]inriktad pingströrelse ser sjukdomar som en konsekvens av den enskilde individens synd.
 
===Jesu person och försoningsverk===
I Pingströrelsen har man alltid haft en tydlig fokusering på Jesus och hans kraft. Man ser Jesus som Guds son, Messias och Gud enligt [[treenighetsläran]]. Man ser honom också som den enda vägen till Gud och menar att hans ankomst var förutsagd redan i Gamla testamentet.
 
Pingströrelsen predikar en objektiv [[försoningslära]] där [[Kristus]] dog på korset för att bära straffet för människornas synd och ondska. Man menar att genom hans död blir frälsning möjlig för alla på Kristus troende.
 
===Människans behov av omvändelse===
Varje människa, som nått medveten ålder, har syndat och gått miste om härligheten från Gud. Hon har misslyckats att leva helt i enlighet med Guds vilja, brutit mot sitt samvete och vad som står i Bibeln. Synden förstör gemenskapen med Gud. Men genom att vända sig till Jesus kan människan få förlåtelse för sin synd och bli [[frälst]] (räddad), det vill säga [[kristen]]. Som [[väckelsekristen]] har rörelsen betonat tanken på att frälsning sker i samband med [[omvändelse]] eller [[pånyttfödelse]] vid ett specifikt tillfälle från ett tidigare liv i synd, trots att många medlemmar i praktiken är uppvuxna inom rörelsen och aldrig övergett tron, och många saknar en distinkt frälsningsupplevelse eller har en mycket tidig frälsningsupplevelse. Frälsningen och nåden är alltså inte given en gång för alla av Kristus, såsom inom Luthersk tro (så kallad [[enkel predestination]]). Nåden är inte helt förutsättningslös, utan kräver människans samverkan i form av ett aktivt val (så kallad [[Synergism (teologi)|synergism]]).
 
Rörelsen tenderar att betona att den omvända människan i Guds ögon är förlåten och befriad från synd (så kallad [[rättfärdiggörelse]]) en gång för alla i samband med omvändelsen, snarare än att fokusera på ondskan i människans natur. Att bekänna sin synd dagligen eller som del av gudstjänsten betonas mer sällan inom pingströrelsen än inom traditionell [[Luthersk]] kristendom.{{källa behövs|datum=2009-11}}
 
===Baptistiskt dop===
Pingstförsamlingarna tillämpar det baptistiska [[troendedop]]et; ett [[medvetet dop]] utifrån att personen själv omvänt sig till Jesus Kristus, blivit kristen och låtit döpa sig i vatten genom nedsänkning. Genom dopet blir man också medlem i en lokal pingstförsamling. I praktiken döps ofta medlemmars barn i 8 till 12 års ålder inom svensk pingströrelse, till skillnad från Östeuropa där man väntar med dopet till vuxen ålder. Men självklart döps också många vuxna i Pingstförsamlingarna, som kommit till tro på Jesus Kristus.
 
Pingstförsamlingar tar i regel inte emot medlemmar som inte genomgått ett baptistiskt dop. Dock är denna praxis [[#dopfrågan|satt under diskussion]]. En troende person som är omvänd men ännu inte döpt, eller enbart barndöpt, betraktas idag inom rörelsen som kristen och frälst.
 
Inom Pingströrelsen betraktas dopet som en bekännelsehandling som bekräftar frälsningen. Pastor Harald Gustafsson som verkade i [[Smyrnaförsamlingen i Göteborg]] åren 1945–1967, skrev om dopet som en bekännelsehandling men liknar också dopet vid en vigsel där man blir vigd att tillhöra Kristus.<ref>Gustafsson, Harald (1958). Nådemedlen och församlingen. Stockholm: Filadelfia sid. 10-15</ref>
 
En baptistiskt döpt person som tappat och återfått tron döpes inte om igen, utan välkomnas som medlem ändå.
 
===Helgelse===
Rörelsen lyfter vidare fram att en person som inte bara omvänder sig och tar emot förlåtelse, utan dessutom [[överlåtelse (teologi)|överlåter]] sitt liv helt i Guds händer, får hjälp av [[Den Helige Ande]] att tänka tankar och göra gärningar i enlighet med Guds vilja (så kallad [[helgelse]]). Helgelseläran är ett arv från [[John Wesley]], som grundade Metodismen, men inom Pingströrelsen tror man inte på att [[fullkomlig helgelse]] eller [[kristen fullkomlighet]] är möjlig under detta liv - begrepp som Wesley myntade - utan att helgelsen är en ständigt pågående process{{källa behövs|datum=2009-11}}. Uttrycket "befrielse från syndens makt" är dock vanligt inom pingströrelsen. Vissa förkunnare menar att även om alla kristna frestas och gör felsteg ibland, så gör helgelsen att det inte är normalt för en pånyttfödd kristen att regelbundet och planerat begå synd.{{källa behövs|datum=2009-11}}
 
===Den helige Ande och Andedopet===
Den starkast identitetsbärande läran inom pingströrelsen är den om [[Andedopet]] — tron att [[Den Helige Ande]] kan fylla en kristen med övernaturlig kraft och förmågor. Inom pentekostal teologi betraktas andedopet som en särskild upplevelse, utöver frälsningen och dopet. Andedopet ansågs förr inom pingströrelsen alltid{{källa behövs||2010-04}} manifesteras genom tungomålstal. Andedopet betraktas inom pingströrelsen som en separat händelse, skild ifrån frälsningen och dopet i Jesus namn - då den troende istället får Anden som gåva. Inom pingströrelsen anses att alla kristna får Anden som gåva, men alla blir inte andedöpta.
 
Med utgångspunkt i Rom 12 och 1 Kor 12 talar man om ett flertal [[nådegåvor]] man som kristen kan få tillgång till. De man mest har poängterat har varit:
*[[Tungomålstal|Tungotalet]] - Ett övernaturligt språk, ibland som ett bönespråk mellan människa och Gud och ibland som ett budskap som kan förstås av människor.
*[[Helande]] - Övernaturlig förmåga att bota sjukdomar.
*Profetia - Uppenbarelser om sådant människor inte kan känna till (framtiden, dolda bekymmer etc.)
 
Andedopet kan ske före eller efter det baptistiska dopet. Den helige ande kan även ge [[andens frukter]], men dessa anses vanligen ges till alla kristna, inte bara andedöpta.
 
===Fria församlingar===
Den svenska pingströrelsen har alltsedan dess start hävdat att det finns en [[nytestamentlig]] princip att den lokala församlingen inte skall vara underställd ett nationellt samfund. Det skall vara den lokala församlingen som tillsätter sina egna pastorer och ledare och bestämmer över sin egen verksamhet och lära. Denna ståndpunkt uppfattades av delar av rörelsen som utmanad när [[#Samfundsfrågan|ett samarbetsorgan skulle bildas]]. Därför blev namnet för Pingstsamfundet, [[Pingst - Fria Församlingar i Samverkan]].
 
===Ledarskap===
Pingstförsamlingarna leds av lekmän som har de andra medlemmarnas förtroende. Dessa lekmän kallas ofta efter bibliskt språkbruk för [[äldste]] eller församlingsledare. Men de flesta Pingstförsamlingarna har också en anställd [[pastor]] och [[församlingsföreståndare]], denne är som regel rekryterad utanför den egna lokala församlingen. Dessa är underställda församlingsmötet, där varje medlem har rösträtt, som är en traditionell pingstförsamlings högsta beslutande organ. Vissa medlemmar i församlingens styrelse är också äldste. I vissa församlingar tillåts endast manliga äldste. På senare tid har många församlingar börjat skilja på styrelsens ordföranderoll och församlingsföreståndaren.
 
===Bibelsyn===
Pingströrelsens bibelsyn kan karaktäriseras som traditionellt [[bibeltrohet|bibeltrogen]]. Man ser [[Bibeln]] som Guds Ord och den enda giltiga urkunden för kristen tro. Därmed förkastar man [[liberalteologi]]ns [[bibelkritik]] och religiösa [[pluralism]]. Den bokstavliga tolkningen av [[Bibeln]] i kombination med [[kärnfamilj]]en som levnadsideal leder till att man står för värdekonservativa värderingar som ibland står i konflikt med samhällets [[humanistisk]]a [[etik]], till exempel vad gäller synen på homosexuella parförhållanden, och tidigare även synen på abort. Efter rättegångarna förorsakade av [[Åke Green]]s uttalanden har emellertid tonen mot homosexuella förändrats i förkunnelsen i flertalet församlingar, och ledande pingstpastorer har tagit avstånd från Greens sätt att uttrycka sig.{{källa behövs|datum=2009-11}}
 
Den tidiga pingströrelsen i Amerika var en rörelse som gick över de traditionella kyrkogränserna. Samtidigt fick man tidigt kritik från konservativa evangelikala grupperingar som uppstått samtidigt och som menade att pingströrelsen var "en samhällsomstörtande anti-dogmatisk kristendomstyp". Med tiden avtog dock den skarpa motsättningen mellan grupperna i USA och efter [[andra världskriget]] hade de tidigare gränserna suddats ut.<ref>[http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_24811.svd Erik Sidenwall, "Pingströrelsen växer hundra år efter start", artikel i Svenska Dagbladet]</ref> Idag kallar ofta pingströrelsens kritiker rörelsen för fundamentalistisk (i ordets moderna betydelse) i debatten, men rörelsens företrädare betraktar sig snarast som [[bibeltrogen]].
 
Trots den bokstavstrogna bibelsynen finns det vissa delar av [[Nya Testamentet]]s undervisning som inom svensk pingströrelse idag tolkas utifrån det historiska sammanhang det skrevs i, till exempel synen på kvinnans frisyr, huvudbonad och roll i församlingen, och synen på att äta blodmat. I vissa länder är pingströrelsen än idag mer bokstavstrogen på dessa områden.
 
===[[Eskatologi]]===
Pingströrelsen har i synnerhet förr betonat att vi lever i den sista tiden, att ''Jesus kommer snart''. Det uttrycks ibland en önskan att påskynda Jesus återkomst och de händelser som skall föregå denna händelse enligt Bibelns profetior. Detta används som argument för mission till onådda folk, samt ibland för [[kristen sionism]]. Betoningen av Jesu återkomst har också medfört mer eller mindre utvecklade teorier om tecken på att vi nu är i "den sista tiden", och att världsutvecklingen utmålas som negativ. Vid enstaka tillfällen har försök till uppskattning av tidpunkten för Jesu återkomst gjorts. Pingströrelsen har tagit avstånd från överdrifter som skulle möjliggöra ett undandragande från samhället utan försvarar istället uppfattningen att hinna påverka så mycket som möjligt innan Jesus kommer tillbaka.
 
==Gudstjänstliv==
Gudstjänsterna i pingstförsamlingar kännetecknas av ett rikt musikliv. Den mest använda sångboken är rörelsens egen [[Segertoner]] - som främst används för unisona sånger. Vidare är enklare former av lovsånger vanliga.
 
Tidigare var det vanligt med flera stora körer och strängmusikkårer i de flesta församlingar. Idag har dessa ersatts med mindre grupper av sångare och musiker, bland annat [[lovsångsteam]].
 
Gudstjänstformen är öppen och följer som regel en enkel gudstjänstordning eller [[liturgi]], med stor möjlighet till variation. En mötesledare fungerar som "programledare" under gudstjänsten. Predikanter och mötesledare har inte funktion som "mellanhand" mellan Gud och församlingen på det sättet en katolsk eller [[högkyrklig]] [[luthersk]] präst fungerar. Emellertid har den [[Aronitiska välsignelsen]] blivit vanlig på senare tid som avslutning av gudstjänsten, men ses som en välsignelsebön{{källa behövs|datum=2009-11}} snarare än pastorns förmedlande av välsignelse. 
 
Utrymme ges för den enskilde att medverka spontant genom bön, profetiskt tal, sång eller tal (kallat ''vittnesbörd''). Dock var utnyttjandet av det utrymmet vanligare förr. Under församlingsbönen ber ofta flera samtidigt, ibland högt men vanligen viskande, eller talar svagt i tungomålstal, samtidigt som en person leder i bön med full röststyrka. Tystnad och utrymme för kontemplation är ovanligt i gudstjänsterna, förutom vid självrannsakan strax innan [[nattvard]]sfirandet. Synen på nattvarden är att den är symbolisk och rörelsen tror därmed inte på [[realpresens]], alltså att Kristus är närvarande i nattvarden genom att brödet och vinet omvandlas till Kristi kropp och blod. Pingströrelsen i Sverige intar här alltså den [[reformerta]] läran till skillnad från de Lutherska, Katolska och Ortodoxa lärorna när det gäller nattvarden. Alkoholfritt vin används vid nattvardsfirandet, av hänsyn till människor med alkoholproblematik.
 
Predikan kan pågå en halvtimme eller längre och är centrerad kring bibelordet eller kring tron i vardagen. Predikanten talar som regel engagerat och medryckande. Respons genom till exempel tillrop, suckar eller applåder kan förekomma.
 
I avslutningen av gudstjänsten ges ofta tillfälle till [[förbön]].
 
==Mission==
Den svenska Pingströrelsen är, sett per capita, en av världens mest [[mission]]erande frikyrkorörelser. Pingströrelsen har ca 600 missionärer i 50 länder.<ref>[http://www.pingst.se/om-pingst/fakta-och-forskning/statistik/ Pingströrelsens missionärer]</ref>
 
Starkast framgång har rörelsen rönt i Brasilien där två svenska pingstmissionärer, [[Daniel Berg (missionär)|Daniel Berg]] och [[Gunnar Vingren]], lade grunden för det som idag är världens största nationella pingströrelse, [[Assembleia de Deus]].
 
Missionsarbetet har tydligt kombinerat predikandet av evangeliet med omsorg om fattiga och utslagna.
Man har alltså både byggt kyrkor, skolor och sjukhus. De senaste årtiondena har genom [[PMU]] samarbetat mycket med [[SIDA]].
 
Idag är pingströrelsen aktivt missionerande i alla världsdelar. Tanzania har under många år varit ett stort mottagarland.
 
==Utbildningar==
Det finns inga formella krav på utbildning för att bli anställd som pastor inom Pingströrelsen. Pingströrelsens pastorer har ofta kortare utbildning än pastorer inom äldre samfund. Utbildningen är inkompatibel med flertalet andra frikyrkors utbildningar.
 
Pingströrelsen driver fem folkhögskolor och ett teologiskt seminarium. Dessutom driver en mängd församlingar bibelskolor - kurser i bibelkunskap omfattande allt från några veckor upp till två år.
 
*[[Kaggeholms folkhögskola]]
*[[June folkhögskola]]
*[[Mariannelunds folkhögskola]]
*[[Dalkarlså folkhögskola]]
*Vinga folkhögskola
 
*[[Akademi för Ledarskap och Teologi]]
 
==Organisationer och företag==
Pingstförsamlingarna driver en mängd olika organisationer tillsammans. Då dessa blivit vildvuxna och spretande påbörjades under 90-talet ett arbete att sammanföra dessa under en gemensam organisation. År 2002 bildades Riksföreningen [[Pingst - fria församlingar i samverkan]] (PINGST ffs) med detta syfte. 251 av rörelsens församlingar står bakom denna organisation.
 
Tillsammans äger och driver pingstförsamlingarna också bland annat
*Svensk Pingstmission - pingstförsamlingarnas gemensamma missionsorgan.
*[[LP-verksamheten]] - missbrukarvård på kristen grund
*TV-Inter - medieföretag som producerar [[TV]]
*Ibra Radio - missionsradio
*[[Dagengruppen AB]] - [[koncern]] som bland annat äger 25 % av tidningen [[Dagen]]
 
==Pingströrelsen i media och litteratur==
Pingströrelsen har på senare tid blivit uppmärksammad i media bland annat i samband med följande händelser:
 
* Lewis Resa ([[P.O. Enquist]]s roman om [[Lewi Pethrus]] från 2001)
* [[Jesusmanifestet]] (Debattartikel och bok av pingstföreståndaren Sten-Gunnar Hedin och katolske biskopen Anders Arborelius år 2003)
* [[Åke Green]] (Pastor som 2004 dömdes för hets mot folkgrupp men sedan friades)
* [[Filadelfiaförsamlingen i Knutby]] (Lokal församling som lämnade Pingströrelsen efter anklagelser om [[sekterism]] 2004)
* Konkursen och upplösningen av [[Stockholm Karisma Center]] 2005
 
==Diskussioner inom rörelsen==
 
===Samfundsfrågan===
Pingströrelsens predikanter formulerade 1916 ett kraftigt avståndstagande från ''samfundsväsendet,'' främst med udd mot [[Baptistsamfundet]]. Man menade att den bibliska församlingen inte skulle vara underställd ett högre organ.
 
För att inte inkräkta på de enskilda församlingarnas frihet valde rörelsen olika former för samarbetet församlingarna emellan, ibland [[stiftelse]]r, ibland [[aktiebolag]], ibland [[ideella föreningar]]. Allt efter vad som passade den givna situationen bäst. Under 1990-talet spred sig en uppfattning att dessa organisationer vuxit sig alltför spretiga och var i behov av samordning. Detta kom då i konflikt med uppfattningen att rörelsen inte skulle ha ett överordnat organ.
 
Motståndarna till ''pingstsamfundet'' uppfattade ansträngningarna som ett försök att styra och utöva kontroll av församlingarna. Yttermera menades det att en stor övergripande organisation bara slukade pengar som bättre behövdes i verksamheten.
 
Förespråkarna menade å sin sida att organisationsbygget bara var en fortsättning på den väg man redan valt i och med att man valt att samarbeta i en mängd organisationer. Dessutom menade man att pengar skulle sparas genom rationaliseringar.
 
Under pågående process förändrades lagen om trossamfund i och med att [[Svenska kyrkan]] frigjordes från staten. Detta gav möjlighet för trossamfund att registreras och uppbära [[kyrkoavgift]] via skattsedeln.
 
Diskussionen utmynnade i ett bildande av riksföreningen [[Pingst - fria församlingar i samverkan]] (Pingst ffs) och därtill [[Trossamfundet Pingst - fria församlingar i samverkan]].
 
===Dopfrågan===
Inom den svenska pingströrelsen praktiseras och erkänns endast ett dop; troendedop genom nedsänkning.
Detta har traditionellt också varit medlemsgrundande i svenska pingstförsamlingar men några församlingar, som på senare år gått samman med lokala församlingar tillhörande andra trossamfund, har öppnat möjlighet för kristna som inte är döpta med baptistiskt dop att bli medlemmar på bekännelse.


== Fundamentala begrepp ==


==Källor==
==Källor==

Versionen från 28 augusti 2021 kl. 17.15

Pingströrelsen i Sverige är en gemenskap av 439 frikyrkoförsamlingar med 87 392 medlemmar (2017),[1] som tillsammans utgör den största svenska [pentekostalism|pentekostala]] församlingsrörelsen och är ett av Sveriges större frikyrkosamfund.

Fundamentala begrepp

Källor


Externa länkar

Hämtad från "https://psalmerna.se/Wikiny/index.php?title=Pingströrelsen_i_Sverige&oldid=8044"