Helgonens Grönskande Ben uti Grafwen: Skillnad mellan sidversioner
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Haeffner (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
Haeffner (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
||
| (En mellanliggande sidversion av samma användare visas inte) | |||
| Rad 3: | Rad 3: | ||
''Helgonens Grönskande Ben Uti Grafwen, Eller: Åtskillige Gudelige och Anderike Sånger, Som I Lifstiden Af en förlängst i HErranom afsomnad, Äro sammanskrefne; Men derefter Ihopsamlade och utur deras tyska gömme genom Trycket i dagsljuset, Andra gången Utgifne Af Dess närmaste Wän på jorden.'' | ''Helgonens Grönskande Ben Uti Grafwen, Eller: Åtskillige Gudelige och Anderike Sånger, Som I Lifstiden Af en förlängst i HErranom afsomnad, Äro sammanskrefne; Men derefter Ihopsamlade och utur deras tyska gömme genom Trycket i dagsljuset, Andra gången Utgifne Af Dess närmaste Wän på jorden.'' | ||
Samlingen utgavs posthumt 1726 och finns även sammanbunden med [[Mose och Lambsens Wisor]] och [[Evangeliska Läro- och Bönepsalmer]] 1769. | Samlingen utgavs posthumt 1726 och andra upplagan (1769, [[Lars Salvii]]) finns även sammanbunden med [[Mose och Lambsens Wisor]] och [[Evangeliska Läro- och Bönepsalmer]] 1769. | ||
== Källor == | == Källor == | ||
Nuvarande version från 15 september 2023 kl. 10.31
Helgonens grönskande ben i graven är en sångsamling, sammanställd av Jonas Rothof. Dess fullständiga titel är mycket lång:
Helgonens Grönskande Ben Uti Grafwen, Eller: Åtskillige Gudelige och Anderike Sånger, Som I Lifstiden Af en förlängst i HErranom afsomnad, Äro sammanskrefne; Men derefter Ihopsamlade och utur deras tyska gömme genom Trycket i dagsljuset, Andra gången Utgifne Af Dess närmaste Wän på jorden.
Samlingen utgavs posthumt 1726 och andra upplagan (1769, Lars Salvii) finns även sammanbunden med Mose och Lambsens Wisor och Evangeliska Läro- och Bönepsalmer 1769.
Källor
- Pergamentband med tre sammanbundna verk: Mose och Lambsens Visor, Evangeliske Läro- och Bönepsalmer samt Helgonens Grönskande ben uti Graven, troligen 1769.