Pehr Hörberg

Självporträtt

Pehr Hörberg, född 31 januari 1746 i Virestads socken i Småland i Kronobergs län, död 24 januari 1816 i Falla i Risinge socken, Östergötlands län, var en svensk konstnär, målare och spelman.

Han har utfört ett stort antal målningar och konstverk, bland annat bilder ur böndernas liv och fantasier ur den nordiska fornsagan, väggbonader, porträtt, illustrationer, etsningar och träsnitt i en starkt personlig, folklig stil. Han har målat 87 altartavlor i kyrkor, varav 57 altartavlor i Östergötlands län.

Biografi

Romerska soldater med krigsbyte (1791), gouache.

Sokrates med giftbägaren i fängelset (1810), oljemålning

.

Pehr Hörberg växte upp under små förhållanden på soldattorpet Övra Ön i Virestads socken. Hans far var soldaten Åke Rasmusson Hörberg i Virestads socken i Småland. Fadern var knekt vid Kronobergs regemente. Namnet Hörberg antyder att faderns härkomst var från Höör i Skåne. Modern Bengta Gisedotter Öhman var småländska. Som barn och pojke försökte Hörberg snida i trä, måla med kol och växtsafter på spån och stubbar. Hela tiden hade han en dröm om att få ägna sig åt att göra bilder av något slag. År 1769 gifte sig Pehr Hörberg med pigan Maria Eriksdotter och de fick tre söner.

Utbildning

Lärling

Pehr Hörberg började som målare på landet i Växjö 1760–1762 hos bonadsmålaren Jacob Danielsson (1711–1787), Pehr Hörberg visade prov på sin konstnärliga fallenhet och han hoppades att få gå lära hos denne mästare. Danielsson sade att han inte hade något att lära ut, men han blev imponerad av den unge pojkens fallenhet. Hörberg fick dock rådet att söka upp någon målarmästare i Växjö.

Gesäll

Hörberg uppsökte då målarmästare Johan Christian Zschotzscher (1711–1766) i Växjö och antogs som lärling hos honom. Där stannade han i fyra år 1763-66. Pehr Hörberg blev därefter gesäll under målarämbetet i Göteborg 1767 och arbetade som häradsmålare i Almesåkra socken i Småland i Västra härad, där han målade tapeter åt bönderna, och som arrendator på Mejensjö utanför Sävsjö. Han snickrade också bord, slädar, vagnar, träskor och målade bilder ur livet. Två av de mest kända bilderna är Dans kring midsommarstången och Julafton i en småländsk bondstuga.

Häradsmålare

Efter utbildningstiden arbetade han som bonads- och häradsmålare i Östra härad i Småland 1768., där han målade tapeter åt bönderna. Som torpare arbetade han inte bara som målare utan även som snickare och träsnidare. Han lärde sig färghanteringens grunder, men fick inte tillfälle att öva sina konstnärliga talanger.

Vid Konstakademien 1783–1787

År 1783 lämnade han sina hemtrakter och tog sig till Stockholm och fick där slutligen tillfälle att studera vid Konstakademien under några månader, innan han fick lov att återvända till Småland. Pehr Hörberg stod nu vid sina drömmars uppfyllelse. Det lantligt primitiva var på modet och bondemålaren vann snart vänner och beskyddare. Åren 1783–1787 studerade han vid Konstakademien.

Genom Carl Gustaf Pilo, som var direktör på Konstakademien, fick Hörberg kontakt med andra konstnärer och konstsamlare.

Hörberg fick beställningar från kungahuset och adelsfamiljer, särskilt i Stockholm. Bland hans vänner fanns också skulptören Johan Tobias Sergel.

Hos Jean-Jacques De Geer

Finspångs slott i Östergötland, som år 1668 började uppföras av Louis De Geer (1622–1695). Inredningsarbetena slutfördes av byggherrens sonson Louis de Geer, som även uppförde de båda flyglarna åren 1742 respektive 1790.

En av de främsta av Pehr Hörbergs beskyddare var grevinnan Fredrika Aurora De Geer af Finspång (född Taube) på Finspångs slott. Dottern hette Charlotta Aurora De Geer af Finspång. Hörberg blev inbjuden till Aurora och Jean-Jacques De Geer i Finspång. De övertalade honom att flytta till Finspångstrakten. De gav honom stora beställningar och lät honom ta del av sitt inflytelserika umgänge på Finspångs slott.

Olstorps hemman i Risinge

År 1788 köpte Hörberg ett hemman i Olstorps by i Risinge socken. När Hörberg inte var där var han på slottet och målade familjen De Geer i stora salongen eller dekorerade deras möbler och väggar. De flesta målningarna gjorde han dock i kyrkorna, där han målade altartavlor och andra religiösa bilder.

Aurora De Geers man Jean-Jacques De Geer lånade ut 6000 rdr till Hörberg för att han skulle kunna komma loss sin säljare (som han omtalar i sin lefnadsbeskrivning). Säljaren var bonden Nils Andersson som köpte ett hemman vid Ölstad by i Risinge. Som torpare och konstnär fortsatte Hörberg sin verksamhet i herrgårdsmiljön och i en rad kyrkor. Efter hand kunde Hörberg själv sammanställa en imponerande katalog över sina altartavlor. Hörberg gjorde också intressanta grafiska experiment och en del skulpturer. Han var en stor kolorist och uppfattades av den romantiska generationen av konstnärer och författare som en verkligt genuin begåvning.

Falla by i Hällestad socken 1806

Senare, år 1806, flyttade han till den yngre sonen i Falla by, i Hällestad socken i Östergötland, där han blev kvar de sista tio åren av sitt liv. Från flera socknar, särskilt i Småland och Östergötland, fick han beställningar på altartavlor, som han ibland utförde i väldiga mått, till exempel altartavlan i Årstad, hans första altartavla målad 1786, som är över 42 m².

Konstnär

Pehr Hörberg blev uppmärksammad och anlitades framför allt som målare av altartavlor, han har utfört altartavlor i 87 kyrkor, varav 57 altartavlor i Östergötlands län. Han blev därför särskilt känd för sina kyrkomålningar och fick uppdrag runt om i landet. Hans största altartavla finns i Virestads kyrka och har en intressant historia. Han är en av den svenska konsthistoriens intressantaste gestalter, enligt bibliotekarien och författaren Christoffer Eichhorn.

Han målade dessutom stafflitavlor med religiösa, mytologiska och historiska motiv, stilleben samt gjorde etsningar, träsnitt och bonader. Teckningen röjer ofta hans brist på utbildning, men kompositionen är vanligen storslagen och livlig, koloriten i hög grad effektfull och stämningen, framför allt i hans religiösa motiv, innerlig. Hörbergs porträtt är rättframma och kärva, som till exempel ett Självporträtt med hustrun, som finns i Östergötlands länsmuseum (Östergötlands och Linköpings Museum). Det är en bild ur bondevardagen, det föreställer den åldrande konstnären som tar en pris snus medan hustrun spinner. Pehr Hörberg var en vardagens skildrare, han hade samma frihet som allmogemålarna att välja kompositionssätt och maner från den epok som passade honom. I Linköpings stift har han målat altartavlor i ett stort antal kyrkor.

1796 blev Pehr Hörberg ledamot av Konstakademien och kunglig hovmålare och sista tiden av sin levnad erhöll han pension av Karl XIV Johan.

Hans konstnärliga verk finns listade här

Spelman

En mindre känd sida hos Pehr Hörberg var hans karriär som spelman. Liksom brodern Bengt Hörberg, som var organist, var Pehr Hörberg också musiker. Ett antal låtar efter/av Hörberg har funnits och är idag tämligen spridda i spelmanskretsar, exempelvis Pigopolskan och Pehr Hörbergs julpolska. Pigopolskan är en polska i g-moll av typen polonäs/polonesse/slängpolska. Noter till polskan har hittats på baksidan av en altartavla. Rubriken till noterna lyder "Pigopolskan – den ägta". Pigopolskan finns med på två skivor, Bengt Löfbergs "Luringen" samt Sågskäras "Krook", på den senare dock transponerad till a-moll.

Biografier

Självbiografin Min lefwernes beskrifning

Pehr Hörberg författade år 1791 sin självbiografi, "MIN LEFWERNES BESKRIFNING". Pehr Hörberg har i alla tider varit föremål för uppskattning både av konstnärer och konstvänner. För den stora allmänheten i många svenska bygder är häri konsthistoriens enda namn. De flesta tavlor, som är tillräckligt mörka och bruna, får bära hans namn, och man kan därför säga att han är bäst känd genom de målningar han inte gjort.

Mycket av hans popularitet härrör från hans självbiografi, som under 1800-talet utgavs både i bokform och i mångfaldiga bearbetningar samt i småskrifter och tidskriftsartiklar. Hörbergs enkla levnadslopp levandegjorde den gamla sagan om den fattige gossen, som vann prinsessan och halva kungariket, eller dess moderna motsvarighet i form av amerikansk film med dess enfaldiga tro på the happy end.

I denna självbiografi, som nu åter skall bli allmän egendom, möter oss ett porträtt av konstnären, som verkar alltigenom riktigt. Dess sanning bestyrkes av både Atterbom, som i sin ungdom träffade honom, och av flera självporträtt. Porträttet har inga påfallande yttre drag: under en yta av enkelt rättfram och naturlig värdighet skymtar en karaktär med livlig vetgirighet, intellektuell klarhet och energi utan gräns. Detaljrikt och fängslande, ogenerat och oemotståndligt skildrar han i levernesbeskrivningen sin fattiga barndoms- och ungdomstid i Småland, sina framgångsrika och målmedvetna studier i Stockholm och sedan sin arbetsfyllda vardag på Olstorp i Risinge. Betydelsefulla händelser saknas inte, men dramatiska moment finns inte i berättelsen. När den avbrytes, var konstnären femtio år; ännu ett par årtionden fick han verka. Det kan tilläggas, att även yttre utmärkelser kom honom till del såsom medlemskap i konstakademien och en pension av kronprinsen Karl Johan under de fyra sista åren, då han bodde på undantag hos yngre sonen på Falla i Hällestad.

Pehr Hörberg avled 1816 och begrovs på Risinge gamla kyrkogård, vid den kyrka, som han velat ersätta med ett klassicistiskt tempel i tidens stil, till vilket han själv gjort en stor trämodell och redan målat en altartavla. På graven restes på Onkel Adams initiativ år 1857 en enkel minnesvård.

Självbiografin kan läsas i utgåva från 1817 i faksimil här]

Bengt Cnattingius

Pehr Hörberg stod på höjden av sin konstnärliga karriär under 1790-talet. Under de senare åren blev hans måleri alltmer stelnat i formen. Per Daniel Amadeus Atterbom lät redan 1817 publicera en förteckning över hans altartavlor tillsammans med en biografi över konstnären. Bengt Cnattingius utgav även 1927 en kortare och 1938 en längre biografi över konstnären. Bilden som framträder av Hörberg är att han var en lycklig man med egenskaper som nyfikenhet, praktisk läggning, folkligt burlesk och samtidigt en konstnär som vunnit aktning och respekt. Han hade också ett primitivt drag och lust och förmåga att ta sig fram med enkla och självuppfunna hjälpmedel.

Verk

• Se Pehr Hörberg, verk

Se även

• Själbiografin i original (handskrift)
• Panorama inne i Östra Husby kyrka. Fina panoramavyer inifrån Östra Husby kyrka med altartavlan "Kristi himmelsfärd" av Pehr Hörberg.
• Panorama inne i Häradshammar kyrka. Fina panoramavyer inifrån Häradshammars kyrka med altartavla av Pehr Hörberg.
• Målarkonsten under 1600- och 1700-talen De bildande konsternas historia i kort översikt. 10. Målarkonsten under 17:e och 18:e århundradena (1881). Författare: Christoffer Eichhorn. (Projekt Runeberg). Text på sida 9, bild på sida 10 av altartavlan i Ekeby (Närke) av Pehr Hörberg, efter mästarens egen gravyr.
• Jönköpings kommun. Per Hörbergs väg.

Källor

• Pehr Hörberg i Konstnärslexikonett Amanda
• Pehr Hörberg och modernism, pdf-fil, 4 A4-sidor. Publicerad i Konstvetaren 2008 av Konsthistoriska klubben i Linköping. Författare: Sune Axelsson.
• Den Svenska Historien, Bonnier Lexikon AB, Stockholm, 1992, band 8 sidan 115, band 10 sidorna 34, 197, 200 och 226, samt band 11 sidan 38.
• Pehr Hörberg i Nordisk Familjebok, del 12, 1910, sid 273-274
• Pehr Hörberg i Nordisk Familjebok, del 12, 1910, sid 275-276