Wij lofwom Christ en Konung båld: Skillnad mellan sidversioner

Från Psalmer och Andliga Sånger
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rad 10: Rad 10:
! [[Caelius Sedulius]]<ref>http://www0.cpdl.org/wiki/index.php/A_solis_ortus_cardine</ref><ref>http://www.thelatinlibrary.com/sedulius.solis.html</ref> !! Martin Luther (1524)<ref>http://www0.cpdl.org/wiki/index.php/Christum_wir_sollen_loben_schon</ref>!! [[Swenske Songer eller wisor (1536)]]
! [[Caelius Sedulius]]<ref>http://www0.cpdl.org/wiki/index.php/A_solis_ortus_cardine</ref><ref>http://www.thelatinlibrary.com/sedulius.solis.html</ref> !! Martin Luther (1524)<ref>http://www0.cpdl.org/wiki/index.php/Christum_wir_sollen_loben_schon</ref>!! [[Swenske Songer eller wisor (1536)]]
|- valign="top"
|- valign="top"
|-
|
A solis ortus cardine  
A solis ortus cardine  
Adusque terre limitem  
Adusque terre limitem  

Versionen från 3 juni 2022 kl. 06.09

Erfurter Enchiridion

Wij lofwom Christ en Konung båld är en psalm som är en översättning av den tyska psalmen Christum wir sollen loben schon av Martin Luther. Den i sin tur är en översättning av den latinska A solis ortus cardine av Caelius Sedulius. Den översattes till svenska av Laurentius Petri.

Swedbergs text (1694) i vers 2 Påtog mans hamn redigeras till 1695 till Påtog Mandom

Text

Caelius Sedulius[1][2] Martin Luther (1524)[3] Swenske Songer eller wisor (1536)

A solis ortus cardine Adusque terre limitem Christum canamus principem Natum Maria virgine.

Beatus auctor seculi Servile corpus induit, Ut carne carnem liberans Non perderet, quos condidit.

Caste parentis viscera Celestis intrat gratia, Venter puelle baiulat Secreta, que non noverat.

Domus pudici pectoris Templum repente fit Dei, Intacta nesciens virum Verbo creavit filium

Enixa est puerpera, Quem Gabriel predixerat , Quem matris alvo gestiens Clausus Johannes senserat.

Feno iacere pertulit, Presepe non abhorruit Parvoque lacte pastus est, Per quem nec ales esurit.

Gaudet chorus celestium, Et angeli canunt Deum, Palamque fit pastoribus Pastor creator omnium .

Hostis Herodes impie, Christum venire quid times? Non eripit mortalia, Qui regna dat celestia.

Ibant magi, qua venerant, Stellam sequentes previam, Lumen requirunt lumine, Deum fatentur munere .

Katerva matrum personat Collisa deflens pignora, Quorum tyrannus milia Christo sacravit victimam.

Lavacra puri gurgitis Celestis agnus attigit , Peccata qui mundi tulit Nos abluendo sustulit.

Miraculis dedit fidem Habere se Deum patrem, Infirma sanans corpora Et suscitans cadavera.

Novum genus potentie! Aque rubescunt hydrie, Vinumque iussa fundere Mutavit unda originem .

Orat salutem servulo Nixus genu centurio , Credentis ardor plurimus Extinxit ignes febrium

Petrus per undas arubulat Christi levatus dextera; Natura quam negaverat, Fides paravit semitam.

Quarta die iam fetides Vitam recepit Lazarus Mortisque liber vinculis Factus superstes est sibi.

Rivos cruoris torridi Contacta vestis obstruit: Fletu rigante supplicis Arent fluenta sanguinis.

Solutus omni corpore Iussus repente surgere Suis vicissim gressibus Eger vehebat lectulum,

Tunc ille Judas carnifex Ausus magistrum tradere Pacem ferebat osculo, Quam non habebat pectore

Verax datur fallacibus, Pium flagellat impius, Crucique fixus innocens Coniunctus est latronibus

Xeromurram post sabbatum Quedam vehebant compares, Quas allocutus angelus Vivum sepulcro non tegi .

Ymnis, venite, dulcibus Omnes canamus subditum Christi triumpho tartarum, Qui nos redemit venditus.

Zelum draconis invidi Et os leonis pessimi Calcavit unicus Dei Seseque celis reddidit.

Christum wir sollen loben schon, Der reinen Magd Marien Sohn, Soweit die liebe Sonne leucht't Und an aller Welt Ende reicht.

Der selig' Schöpfer aller Ding' Zog an ein's Knechtes Leib gering, Daß er das Fleisch durchs Fleisch erwürb' Und sein Geschöpf nicht all's verdürb'.

Die göttlich' Gnad' vom Himmel groß Sich in die keusche Mutter goß; Ein Mägdlein trug ein heimlich Pfand, Das der Natur war unbekannt.

Das züchtig' Haus des Herzens zart Gar bald ein Tempel Gottes ward; Die kein Mann rühret noch erkannt, Von Gottes Wort man schwanger fand.

Die edle Mutter hat gebor'n Den Gabriel verhieß zuvorn, Den Sankt Johann's mit Springen zeigt', Da er noch lag im Mutterleib.

Er lag im Heu mit Armut groß, Die Krippe hart ihn nicht verdroß; Es ward ein' kleine Milch sein' Speis', Der nie kein Vöglein hungern ließ.

Des Himmels Chör' sich freuen drob, Und die Engel singen Gott Lob; Den armen Hirten wird vermeld't Der Hirt und Schöpfer aller Welt.




8. Lob, Ehr' und Dank sei dir gesagt, Christ, gebor'n von der reinen Magd, Mit Vater und dem Heil'gen Geist Von nun an bis in Ewigkeit! <

Wij loffuom Christ en konning bold/ aff solsens vpgong är hans wold/ alt vth så wijdt som iorden är/ han föddes aff een iungfru skäär

Then werlden skoop aldeles wel/ åtogh mandz hampn och wart en trääl/ at mankön som förtapat lågh/ j mandom måtte frelsas få

Gudz nåd vti en salig tijd/ kom j then rena moders qwid/ een helig fruct then iungfrun bar/ aff huilko hon sielff skapat war

Gud sielffuer thetta werket dreeff/ at vtan man hon moder bleeff/ tå Gabriel til henne gick/ aff hans ord hon gudz son vndfick

Elisabeth kan thet forstå/ och til Mariam sägher så/ gudz moder kom nw här til mich/ ther aff Johannes frögdar sich

J krubbo nid tå lagdes han/ som iungfru födde vtan man/ med lijten miölk han föddes tå/ som alla låter födho få

Tå hördes ock stoor ängla frögd/ gudi skee prijs j hi[m]mels högd/ så siungo the på thenne dagh/ meniskiom fridh och gott behagh




Aära oc prijs skee fadrenom/ teslikes ock så sonnenom/ then helga anda skee ock så/ at ther är ingen ende på <

Melodi

Melodin finns i Erfurter Enchiridion 1524. Det är inte samma melodi som finns i 1695 där den är satt med gamla fyrkantnoter och enstämmigt, 2/2 i F-dur. I [Finlandssvenska psalmboken (1986)]] står den i C-dur, 6/4 och en annan melodi. Den anges där vara från 400-talet och utgiven i Erfurt 1524 (Enchiridion alltså)

Den är även tonsatt av J.S. Bach med BWV 121.

Publicerad i

Källor