Missionsprovinsen: Skillnad mellan sidversioner

Från Psalmer och Andliga Sånger
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
Ingen redigeringssammanfattning
Rad 86: Rad 86:


Provinsen omfattade 2009-2013 även Finland.
Provinsen omfattade 2009-2013 även Finland.
== Organisation och koinonior ==
Missionsprovinsen är organiserad som en [[ideell förening]] till vilken koinonior (som kallas gudstjänstgemenskap, församling, koinonia eller kyrka) är anslutna som medlemmar. Även andra organisationer kan vara anslutna. Högsta beslutande organ är provinskonventet och styrelsen kallas missionsrådet. Det finns också ett [[konsistorium]] och ett prästkollegium, som sammanträder i ett prästmöte.<ref name="missionsprovinsen.se">[http://www.missionsprovinsen.se/provinsordning Missionsprovinsens provinsordning.] {{Wayback|url=http://www.missionsprovinsen.se/provinsordning |date=20130312020838 }} Läst 28 juli 2012.</ref>
Tjugotre församlingar eller gudstjänstfirande gemenskaper är (2021) anslutna till Missionsprovinsen:<ref>[http://missionsprovinsen.se/koinonior Missionsprovinsen i Sverige.] {{Wayback|url=http://missionsprovinsen.se/koinonior |date=20150629091539 }} Läst 10 oktober 2016.</ref> <ref>{{Webbref|titel=Koinonior/Församlingar|url=http://missionsprovinsen.se/koinonior|verk=missionsprovinsen.se|arkivurl=https://web.archive.org/web/20200123005223/http://www.missionsprovinsen.se/koinonior}}</ref>
*[[Alvesta]]: Helga Trefaldighets församling
*[[Borås]]: Johannes församling
*[[Emmaboda]]: S:t Andreas församling
* [[Göteborg]]: Koinonian Katakomben
* [[Göteborg]]: Immanuelförsamlingen
*[[Helsingborg]]: S:t Matteus församling, verksam i EFS-kyrkan.
* [[Karlstad]]: S:t Petri gudstjänstgemenskap
* [[Kisa]]: [[Tabor (kyrka)|Tabor]]
* [[Knivsta]]: [[Alsike kloster]]
* [[Korpilombolo]]: Korpilombolo gudstjänstgemenskap
* [[Kristianstad]]: S:t Johannes församling vid [[Gratia Dei]]
* [[Lund]]: S:t Markus församling
*[[Oskarström]]: S.t Gabriels församling.
* [[Stockholm]]: S:t Stefanus koinonia
*Stockholm: S:t Filippus församling vid [[Roseniuskyrkan]]
* [[Uddevalla]]: [[Mariakyrkan, Uddevalla|Mariakyrkan]]
* [[Umeå]]: Evangelisk Luthersk Församling, Sackeuskyrkan
Utöver detta betjänar Missionsprovinsens präster också andra gudstjänstgemenskaper. Dessa gemenskaper finns bl.a i [[Pauluskapellet|Uppsala]], [[Kungälv]], [[Leksand]], [[Jönköping]] och [[Örnsköldsvik]].
Utöver de lokala koinoniorna finns Sankt Sigfrids Trosgemenskap, som är till för dem som inte hör till någon lokal koinonia.<ref>[http://missionsprovinsen.se/koinonior/sigfrid Missionsprovinsen i Sverige.] {{Wayback|url=http://missionsprovinsen.se/koinonior/sigfrid |date=20150623031156 }} Läst 23 juni 2015.</ref> Trosgemenskapen är uppkallad efter [[Sigfrid (missionär)|Sankt Sigfrid]]. Missionsprovinsens nyhetsbrev heter Sändebrevet.
== Missionsprovinsens biskopar ==
=== Missionsbiskopar<ref name="ReferenceA"/> ===
{| class="wikitable"
|rowspan=1|'''Namn'''
|rowspan=1|'''Biskopsvigning'''
|rowspan=1|'''[[Valspråk]]'''
|rowspan=1|'''Avgång'''
|-
|[[Arne Olsson (biskop)|Arne Olsson]]
|5 feb 2005 Göteborg
|''Man måste lyda Gud mer än människor.''
|27 mars 2010
|-
|[[Roland Gustafsson]]
|27 mars 2010 Göteborg
|''Allt vad vi har uträttat, har du utfört åt oss. (Jes 26:12)
|27 april 2019
|-
|[[Bengt Ådahl]]
|27 april 2019 Göteborg
|''Se på Jesus''
|
|}
Bengt Ådahl valdes till missionsbiskop i oktober 2018.<ref name=":0">{{Webbref|url=https://missionsprovinsen.se/val-av-missionsbiskop/|titel=Val av missionsbiskop|författare=Jakob Okkels|utgivare=Missionsprovinsens officiella webbplats}}</ref> Han vigdes den 27 april 2019.
=== Biträdande biskopar<ref name="ReferenceA"/> ===
{| class="wikitable"
|rowspan=1|'''Namn'''
|rowspan=1|'''Ansvarsområde'''
|rowspan=1|'''Biskopsvigning'''
|rowspan=1|'''[[Valspråk]]'''
|rowspan=1|'''Avgång'''
|-
|[[Lars Artman]]
|Sydsverige och Göteborg
|22 april 2006 Kristianstad
|''Samla ditt folk kring Ordet och sakramenten.''
|1 mars 2020
|-
|[[Göran Beijer]]
|Stockholm och S:t Sigfrids koinonia<ref>{{Webbref|titel=Våra biskopar|url=http://missionsprovinsen.se/kontakter/vara-biskopar|verk=missionsprovinsen.se|arkivurl=https://web.archive.org/web/20200302075229/http://missionsprovinsen.se/kontakter/vara-biskopar}}</ref>
|23 april 2006 Stockholm
|''Gaudete in Domino semper.''<br>(''Gläd er alltid i Herren.'' [Fil 4:4])
|27 april 2019
|-
|[[Matti Väisänen]]
|Finland
|20 mars 2010 Helsingfors
|2 Kor 5:14–21
|4 maj 2013
|}

Versionen från 4 juni 2022 kl. 14.50

Ej att förväxla med Skriptfel: Modulen "String" finns inte..
Missionsprovinsen i Sverige
Vapensköld
FörkortningMPr
Grundad2003
TypLutherskt kristen organisation
Juridisk statusAktiv
SäteGöteborg
Betjänad regionSverige
Officiella språkSvenska
MissionsbiskopBengt Ådahl
Biskopens adjunktJakob Okkels
NyckelpersonerBengt Birgersson, Arne Olsson, Roland Gustafsson
Ansluten tillInternational Lutheran Council
WebbplatsMissionsprovinsen i Sverige
Tidigare namnMissionsprovinsen i Sverige och Finland
NyhetsbrevSändebrevet

Missionsprovinsen i Sverige är ett fristående konservativt lutherskt kristet samfund i Sverige, grundat 2003. Organisationen anses av Svenska kyrkan som en egen fristående kyrkobildning, medan Missionsprovinsen anser sig utgöra "ett fritt stift i den andliga traditionen från Svenska kyrkan".[1] Missionsprovinsens missionsbiskop är sedan april 2019 Bengt Ådahl.

Missionsprovinsen är bildad som en reaktion mot Svenska kyrkans orientering åt en alltmer liberal teologi, och som en följd av utvecklingen i ämbetsfrågan då Svenska kyrkan 1993 beslöt att inte prästviga dem som inte kan tänka sig att samarbeta med prästvigda kvinnor. Organisationen har sina rötter dels i gudstjänstgemenskaper, dels i organisationer som Svenska kyrkans fria synod och Kyrklig samling kring bibeln och bekännelsen. Den har i viss mån skapats med den anglokatolska Forward in Faith som förebild.[2]

Lära

Missionsprovinsens lära grundar sig på Bibeln, som provinsen bekänner vara Guds ord. Provinsen håller sig även till de tre gammalkyrkliga trosbekännelserna som sammanfattning av Bibelns lära och till den oförändrade Augsburgska bekännelsen, så som den erkändes av Uppsala kyrkomöte 1593. Även de andra böckerna i Konkordieboken lyfts fram som hörande till provinsens lärogrund.[3] Missionsprovinsen betonar också kontinuiteten i Svenska kyrkans tradition, som en del av kyrkan i Sverige med en oförändrad luthersk bekännelse.[4] I praktiken finns dock en ej försumbar teologisk spännvidd inom Missionsprovinsen, bland annat beroende på att den bildats av personer som förenats av motståndet mot kvinnliga präster men som inte alltid är eniga om den kristna tron i övrigt.

Missionsprovinsens grundare såg bildandet av provinsen som en fortsättning på 40 års kamp för att bevara Svenska kyrkans arv, med början vid 1958 års beslut att öppna prästämbetet för kvinnor som man menade var ett brott både mot Bibelns ord och kyrkans tradition.[2] Utöver detta har Missionsprovinsen också blivit känd för sin inställning till bland annat homosexualitet och abort.[5] Provinsen menar att utlevd homosexualitet strider mot Guds vilja, och att livet börjar vid befruktningen, varför abort är att avsluta en medmänniskas liv.[6] Missionsprovinsen avvisar också evolutionsteorin.[7]

Historia

Bakgrund

Under 1900-talet orienterade sig Svenska kyrkan alltmer åt den liberala teologin. Prästvigning av kvinnor, välsignelser och senare kyrkliga vigslar av homosexuella par samt nedtoning av mycket av det som kyrkan tidigare sett som synd har lett till spänningar mellan Svenska kyrkans ledning och mer konservativa grupper. De som orienterar sig mot en mer bokstavlig läsning av Bibeln, ett tydligare fasthållande vid den lutherska bekännelseskriften konkordieboken eller vid den allmänkyrkliga traditionen har sett sig marginaliserade. Frågan om kvinnliga präster och hur de olika åsikterna ska hanteras har varit en viktig vattendelare. Hållningen mot dem som inte accepterar kvinnliga präster hårdnade allteftersom, tills Svenska kyrkan 1997 införde villkoret i sin kyrkoordning att den som skall prästvigas måste ha "förklarat sig beredd att i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön"[8] vilket innebar att prästkandidater som inte accepterade kvinnliga präster inte kunde prästvigas i Svenska kyrkan.

Missionsprovinsen är sprungen dels ur kyrkopolitiska strävanden, dels ur församlingsgemenskaper vid sidan om Svenska kyrkans vanliga. En samlingspunkt var Linköpingsmötena, där biskop emeritus Bertil Gärtner mellan 1997 och 2002 samlade konservativa kristna från olika svenskkyrkliga traditioner såsom gammalkyrkliga och högkyrkliga. Förslaget med en missionsprovins som skulle ordna prästvigning åt de manliga prästkandidater som Svenska kyrkan inte ville prästviga lades fram på en serie möten inom Kyrklig samling, under 2000-talets första år. En arbetsgrupp tillsattes vid ett möte i Göteborg 15 augusti 2002, och 6 september året därpå bildades Missionsprovinsen.[9]

Gudstjänstgemenskaper av personer som inte tyckte om förändringarna i Svenska kyrkan och inte önskade bevista gudstjänster förrättade av kvinnliga präster samlades exempelvis i Kyrkliga förbundet för evangelisk-luthersk tro och Lutherstiftelsen, i vad som senare blev koinonian Katakomben i Göteborg[2] och i Stockholmsdekanatet av Svenska kyrkans fria synod, som senare utvecklade sig till en av Missionsprovinsens första församlingar under namnet Stefanus koinonia.[10]

Grundande och biskopsvigning

Inför bildandet av Missionsprovinsen skedde flera samråd mellan ovan nämnda inomkyrkliga grupper och Missionsprovinsens Stödförening bildades. Själva Missionsprovinsen grundades i Göteborg den 6 september 2003 genom att ett grundläggningsdokument undertecknades.[11][12] En provinsordning (föreningens stadgar) antogs 17 april 2004.[11] Dess förste missionsbiskop, förre kyrkoherden Arne Olsson, vigdes den 5 februari 2005 av biskop Walter Obare Omwanza från Evangelical Lutheran Church of Kenya med flera assisterande biskopar från olika länder.22 och 23 april 2006 vigdes även två biträdande biskopar - Lars Artman och Göran Beijer.[13]

Inför biskopsvigningen hade Svenska kyrkans dåvarande ärkebiskop KG Hammar i brev varnat Obare för att genomföra projektet. På grund av biskops- och prästvigningarna slog Hammar fast Svenska kyrkans ståndpunkt, att Missionsprovinsen därmed bildat en självständig kyrka. Missionsprovinsen själva fortsätter hävda att man är en inomkyrklig organisation medan Svenska kyrkan konsekvent avsätter de av sina egna präster som vigs till tjänst i en annan kyrka, fram till 2012 6 personer inom Missionsprovinsen. Fram till 2012 har Missionsprovinsen vigt 37 präster, varav mer än hälften i Finland, samt tre diakoner.[5]

Senare utveckling

Missionsprovinsen har successivt upprättat fler gudstjänstgemenskaper i Sverige. Den 27 mars 2010 vigde missionsbiskop Arne Olsson Roland Gustafsson till sin efterträdare.[13] Stödföreningen ansågs ha tjänat ut sin roll som stödstruktur vid Missionsprovinsens uppbyggnad och lades därför ner 31 december 2012. Den 17 november samma år grundades istället Sankt Sigfrids trosgemenskap.[14]

Under 2009 kom Missionsprovinsen att utvidga sin verksamhet till Finland. Detta skedde genom anslutningen av Finska Lutherstiftelsen och deras koinonior. Den 20 mars 2010 vigdes Matti Väisänen till biträdande biskop över Finland.[13] Den 11 augusti samma år fråntogs han på samma sätt som sina svenska kolleger sitt prästämbete i Evangelisk-Lutherska kyrkan i Finland. Den 16 mars 2013 bildade koinoniorna i Finland Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland och Risto Soramies valdes till dess förste biskop. Den 4 maj vigdes han till biskop av Missionsprovinsens biträdande biskop för Finland Matti Väisänen, som den sista uppgiften i sitt ämbete. Missionsprovinsen återgick därefter till att i huvudsak vara verksam i Sverige.[15][16]

Den 24 mars 2012 vigde missionsbiskop Roland Gustafsson i Tromsø Thor Henrik With till biskop för de norska valgmenighetene, motsvarigheten till Sveriges koinonior.[17] Den 20 april 2013 bildade dessa Det evangelisk-lutherske stift i Norge.[18][19]

Inför svenska riksdagens beslut om könsneutrala äktenskap 2009, sände Missionsprovinsens biskopar ut ett biskopsbrev, där man försvarar en traditionell tolkning av äktenskapet.[20]

Provinsen omfattade 2009-2013 även Finland.

Organisation och koinonior

Missionsprovinsen är organiserad som en ideell förening till vilken koinonior (som kallas gudstjänstgemenskap, församling, koinonia eller kyrka) är anslutna som medlemmar. Även andra organisationer kan vara anslutna. Högsta beslutande organ är provinskonventet och styrelsen kallas missionsrådet. Det finns också ett konsistorium och ett prästkollegium, som sammanträder i ett prästmöte.[11]

Tjugotre församlingar eller gudstjänstfirande gemenskaper är (2021) anslutna till Missionsprovinsen:[21] [22]

Utöver detta betjänar Missionsprovinsens präster också andra gudstjänstgemenskaper. Dessa gemenskaper finns bl.a i Uppsala, Kungälv, Leksand, Jönköping och Örnsköldsvik.

Utöver de lokala koinoniorna finns Sankt Sigfrids Trosgemenskap, som är till för dem som inte hör till någon lokal koinonia.[23] Trosgemenskapen är uppkallad efter Sankt Sigfrid. Missionsprovinsens nyhetsbrev heter Sändebrevet.


Missionsprovinsens biskopar

Missionsbiskopar[13]

Namn Biskopsvigning Valspråk Avgång
Arne Olsson 5 feb 2005 Göteborg Man måste lyda Gud mer än människor. 27 mars 2010
Roland Gustafsson 27 mars 2010 Göteborg Allt vad vi har uträttat, har du utfört åt oss. (Jes 26:12) 27 april 2019
Bengt Ådahl 27 april 2019 Göteborg Se på Jesus

Bengt Ådahl valdes till missionsbiskop i oktober 2018.[24] Han vigdes den 27 april 2019.

Biträdande biskopar[13]

Namn Ansvarsområde Biskopsvigning Valspråk Avgång
Lars Artman Sydsverige och Göteborg 22 april 2006 Kristianstad Samla ditt folk kring Ordet och sakramenten. 1 mars 2020
Göran Beijer Stockholm och S:t Sigfrids koinonia[25] 23 april 2006 Stockholm Gaudete in Domino semper.
(Gläd er alltid i Herren. [Fil 4:4]) 		27 april 2019
Matti Väisänen Finland 20 mars 2010 Helsingfors 2 Kor 5:14–21 4 maj 2013
  1. ↑ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20150626123953/http://www.missionsprovinsen.se/missionsprovinsen-aer. Skriptfel: Modulen "Webbtest" finns inte.
  2. ↑ 2,0 2,1 2,2 Beijer: När en gammal kyrka finner nya former
  3. ↑ Missionsprovinsens provinsordning, 1 kap. Lärogrund. Skriptfel: Modulen "Wayback" finns inte. .
  4. ↑ Missionsprovinsens provinsordning, 2 kap. Identitet. Skriptfel: Modulen "Wayback" finns inte. .
  5. ↑ 5,0 5,1 Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Nordbäck1
  6. ↑ Nordbäck, del 2
  7. ↑ Bibelns lära om skapelsen Skriptfel: Modulen "Wayback" finns inte., Missionsprovinsens läronämnd 2008.
  8. ↑ Svenska kyrkans kyrkoordning, 31 kap., 2§
  9. ↑ Missionsprovinsen 10 år – en jubileumsartikel Skriptfel: Modulen "Wayback" finns inte., Per-Anders Grunnan, Missionsprovinsens webbplats
  10. ↑ Stefanus koinonia: Historik
  11. ↑ 11,0 11,1 11,2 Missionsprovinsens provinsordning. Skriptfel: Modulen "Wayback" finns inte. Läst 28 juli 2012.
  12. ↑ Missionsprovinsens Grundläggningsdokument. Skriptfel: Modulen "Wayback" finns inte.
  13. ↑ 13,0 13,1 13,2 13,3 13,4 ”Missionsprovinsens biskopar.”. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20131212144855/http://www.missionsprovinsen.se/component/content/article/112. Skriptfel: Modulen "Webbtest" finns inte.
  14. ↑ Sankt Sigfrids Trosgemenskaps hemsida. Skriptfel: Modulen "Wayback" finns inte.
  15. ↑ ”Missionsprovinsens Läst 4 maj 2013”. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20140903112215/http://www.missionsprovinsen.se/artiklar/344-evangelisk-lutherska-missionsstiftet-i-finland. Skriptfel: Modulen "Webbtest" finns inte.
  16. ↑ ”Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland Läst 4 maj 2013”. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20140903142218/http://www.lhpk.fi/sv/nyheter/missionsstiftets-nya-biskop-risto-soramies-for-jesu-skull-haller-vi-fast-vid-bekannelsen/. Skriptfel: Modulen "Webbtest" finns inte.
  17. ↑ ”Missionsprovinsen. Läst 4 maj 2012”. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20141023030008/http://www.missionsprovinsen.se/artiklar/282-maektig-hoegtid-i-tromsoe. Skriptfel: Modulen "Webbtest" finns inte.
  18. ↑ ”Missionsprovinsen. Läst 4 maj 2013.”. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20160311163125/http://www.missionsprovinsen.se/artiklar/353-nytt-stift-i-norge. Skriptfel: Modulen "Webbtest" finns inte.
  19. ↑ Valgmenighet. Läst 4 maj 2013.
  20. ↑ ”Till man och kvinna skapade han dem. Biskopsbrev om äktenskapet. 2009”. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20150623031238/http://www.missionsprovinsen.se/indexer?option=com_content&view=article&id=116&Itemid=15. Skriptfel: Modulen "Webbtest" finns inte.
  21. ↑ Missionsprovinsen i Sverige. Skriptfel: Modulen "Wayback" finns inte. Läst 10 oktober 2016.
  22. ↑ ”Koinonior/Församlingar”. missionsprovinsen.se. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20200123005223/http://www.missionsprovinsen.se/koinonior. Skriptfel: Modulen "Webbtest" finns inte.
  23. ↑ Missionsprovinsen i Sverige. Skriptfel: Modulen "Wayback" finns inte. Läst 23 juni 2015.
  24. ↑ Jakob Okkels. ”Val av missionsbiskop”. Skriptfel: Modulen "String" finns inte.. https://missionsprovinsen.se/val-av-missionsbiskop/. Skriptfel: Modulen "Webbtest" finns inte.
  25. ↑ ”Våra biskopar”. missionsprovinsen.se. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20200302075229/http://missionsprovinsen.se/kontakter/vara-biskopar. Skriptfel: Modulen "Webbtest" finns inte.
Hämtad från "https://psalmerna.se/Wikiny/index.php?title=Missionsprovinsen&oldid=14963"