Silverbibeln: Skillnad mellan sidversioner

Från Psalmer och Andliga Sånger
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rad 50: Rad 50:
== Se även ==
== Se även ==
* Goternas bibel : Silverbibelns, Carolinus och Ambrosianernas västgotiska bibeltexter med förklaringar och kalender, Tidens förlag, Stockholm, 1962 Texten tolkad till nusvenska av [[Åke Ohlmarks]] "i en stil som medvetet imiterar det kärnfulla gotiska fornspråket."
* Goternas bibel : Silverbibelns, Carolinus och Ambrosianernas västgotiska bibeltexter med förklaringar och kalender, Tidens förlag, Stockholm, 1962 Texten tolkad till nusvenska av [[Åke Ohlmarks]] "i en stil som medvetet imiterar det kärnfulla gotiska fornspråket."
* Lars Munkhammar, Silverbibeln : Theoderiks bok, 1998
* [https://ub.uu.se/om-biblioteket/utstallningar/silverbibeln/tryckta-editioner/ Utgåvor av Silverbibeln]
* [https://ub.uu.se/om-biblioteket/utstallningar/silverbibeln/tryckta-editioner/ Utgåvor av Silverbibeln]
*[http://www.ub.uu.se/om-biblioteket/utstallningar/silverbibeln/ Om Codex Argenteus (Uppsala universitetsbibliotek)]
*[http://www.ub.uu.se/om-biblioteket/utstallningar/silverbibeln/ Om Codex Argenteus (Uppsala universitetsbibliotek)]

Versionen från 21 januari 2023 kl. 16.28

Silverbibeln
En sida ur Silverbibeln

Silverbibeln, Codex argenteus på latin, egentligen "silverboken", är en unik handskriven bok på det numera utdöda språket gotiska från början av 500-talet. Silverbibeln är den absolut främsta källan till gotiskan.[1] Silverbibeln kan därför räknas som kulturhistoriskt ovärderlig när det kommer till språk- och kulturforskning.

Beskrivning

Bladen är tunna purpurfärgade pergament av mycket hög kvalitet, och bläcket som använts är antingen silver eller guld. Den dominerande silverfärgade texten har gett upphov till titeln Silverbibeln (silverboken).

Historia

Silverbibeln är ett evangeliarium: de fyra evangelierna på gotiska, översatta från grekiska av biskopen Wulfila på 300-talet. Silverbibeln var känd på 1500-talet, då den fanns i ett benediktinkloster i Werden i Ruhrområdet. Någon gång under 1500-talet övergick Silverbibeln i kejsar Rudolf II:s ägo och den fanns i Prag när svenskarna stormade staden 1648 i slutet av 30-åriga kriget.

Silverbibeln togs till Sverige som krigsbyte och införlivades i drottning Kristinas bibliotek. Efter hennes abdikation skänktes den till en av hennes bibliotekarier Isaac Vossius som tog den med sig tillbaka till Holland. Den återköptes senare av rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie som sedermera skänkte den till Uppsala universitet 14 juni 1669. På beställning av De la Gardie utförde hovguldssmeden Hans Bengtsson Selling ett silverbokband till bibeln.

Nämnas kan att någon, möjligen Olof Rudbeck d.ä. (1630–1702), professor på Uppsala universitet, utförde förfalskningar i Silverbibeln. Genom att ändra i originaltexten framstod det plötsligt som att Jesus besökt templet i Uppsala. Syftet var att göra Uppsala till den västerländska civilisationens vagga.

Johan Ihre bevisade att översättningen av Silverbibeln från grekiska till gotiska ursprungligen gjordes av den gotiske biskopen Wulfila åren 341–383. Hans fragment avskrevs under 500-talet, troligen i Ravenna, norra Italien, under ostrogoternas härskartid. Århundradet är bekräftat med C14-metoden. Generellt anses den ha tillverkats för Theoderik den stores räkning. Under de cirka 1000 år den varit okänd tros den bland annat ha tillhört Karl den store.

Ursprungligen hade Silverbibeln minst 336 blad men av dessa är endast 188 stycken kända. 187 av sidorna förvaras på Carolina Rediviva. Det 188:e bladet återfanns 1970 och förvaras i domkyrkan i tyska staden Speyer och förvaras på Historisches Museum der Pfalz. Silverbibeln innehåller endast de fyra [evangelier]]na och är därmed namnet till trots inte en bibel.

Inför ett statsbesök i maj 1990 ryktades att Tjeckoslovakiens president Václav Havel skulle göra en formell framställan att återkräva Silverbibeln till Prag, och Utrikesdepartementet vidtog efterforskningar kring det rättsliga läget. Någon framställan från Havel kom dock aldrig.[2]

Ett dubbelblad av Silverbibeln samt silverpärmen från 1600-talet visades för allmänheten på Carolina Rediviva till 5 april 1995, då dessa trots placering i monter med lamellglas och larm stals och tillfälligt hamnade på villovägar.

Silverbibeln fördes 2011 upp på Unescos lista över världsminnen som ett av sex svenska samlingar.

Numera är originalet bättre skyddat, och verket kan dessutom beskådas genom skannade kopior på Internet.[3] Silverbibeln finns för närvarande på museet på Carolina Rediviva i Uppsala.

Exempel

Början av Fader vår i Matteusevangeliet på gotiska och i ordagrann svensk översättning:

atta unsar þu in himinam, fader vår du i himmelen,
weihnai namo þein, helgat varde namn ditt,
qimai þiudinassus þeins, må komma rike ditt,
wairþai wilja þeins, varde vilja din
swe in himina jah ana airþai så i himmelen även på jorden,
hlaif unsarana þana sinteinan gif bröd vårt det dagliga giv
uns himma daga oss denna dag.

Observera att þ (Þ, Thorn, Þorn) är ett tonlöst läspljud.

Se även

Litteratur

enligt Upsala universitet

  • Goternas bibel : Silverbibelns, Carolinus och Ambrosianernas västgotiska bibeltexter med förklaringar och kalender / tolkade av Åke Ohlmarks, Tiden, Stockholm, 1962
  • Hansen, Thorolf, Über gewisse rhythmische Tendenzen im Codex argenteus, Norwegian Universities Press, Bergen, 1961
  • Ihre, Johan, Analecta Ulphilana, Upsaliæ 1769
  • Jantzen, Hermann, Gotische Sprachdenkmäler: mit Grammatik, Übersetzung und Erläuterungen, 4. neu durchgesehene Aufl., Göschen'sche Verlagsbuchhandlung, Berlin, 1914
  • Kleberg, Tönnes (1981. - 3., omarb. uppl.). Codex argenteus : Silverbibeln i Uppsala. Uppsala : Univ.-bibl. 26 s. ISBN 91-85092-13-4
  • Kleberg, Tönnes, Codex argenteus, Bókaútgáfa Menningarsjóðs og Þjoðdvinafélagsins, Reykjavík, 1982
  • Kleberg, Tönnes, Codex argenteus: die Silberbibel von Uppsala, 4., bearb. Aufl., Univ.-bibl., Uppsala, 1967
  • Kleberg, Tönnes, Codex argenteus: the Silver Bible at Uppsala, 6., rev. ed., Univ. library [Univ.-bibl.], Uppsala, 1984
  • Meyer, Ernst. Ur Codex Argenteus' historia af Ernst Meyer. 1911.
  • Munkhammar, Lars, The Silver Bible: origins and history of the Codex argenteus, Selenas, Uppsala, 2011
  • Munkhammar, Lars, Silverbibeln: Theoderiks bok, Carlsson, Stockholm, 1998
  • Munkhammar, Lars, 1947-. - La Bibbia dei Goti, Ravenna e Teoderico : un antico manoscritto : il Codex Argenteus / Lars Munkhammar ; cura dell'edizione italiana e traduzione di Maria Cristina Carile. Longo Editore, Ravenna, 2016
  • Streitberg, Wilhelm (red.), Die gotische Bibel. T. 1, Der gotische Text und seine griechische Vorlage mit Einleitung, Lesarten und Quellennachweisen sowie den kleinern Denkmälern als Anhang, Winter, Heidelberg, 1908
  • Svedberg, The & Nordlund, Ivar, Fotografisk undersökning av Codex Argenteus, Edv. Berlings boktryckeri A.-B., Upsala, 1918
  • Uggla, Arvid Hjalmar, Codex argenteus Bibliothecae R. Univ. Upsaliensis, Almqvist & Wiksells Boktr., Uppsala, 1959
  • Uppström, Anders (red.), Fragmenta gothica selecta ad fidem codicum ambrosianorum Carolini Vaticani, C. A. Leffler, Upsaliæ, 1861
  • Wulfila, D. N. Jesu Christi ss. Evangelia ab Ulfila Gothorum in Moesia Episcopo Circa Annum à Nato Christo CCCLX. Ex Græco Gothicè translata, nunc cum Parallelis Versionibus, Sveo-Gothicâ, Norrænâ, seu Islandicâ, & vulgatâ Latinâ edita, Stockholmiæ. Typis Nicolai Wankif Regij Typogr. anno salutis M. DC. LXXI., 1670
  • Wulfila 311-2011 : international symposium : Uppsala University June 15-18, 2011 / edited by Anders Kaliff and Lars Munkhammar ; editorial board: Anders Kaliff, Lars Munkhammar, Ulrika Centerwall. Acta Universitatis Upsaliensis (AUU, Uppsala, 2013

Källor

  1. ↑ Wikander, Ola (2006). I döda språks sällskap. Skriptfel: Modulen "String" finns inte.. sid. 216. Skriptfel: Modulen "ISBN" finns inte. 
  2. ↑ Byte är byte och kommer aldrig mer igen, Svenska dagbladet, 20 juli 2002.
  3. ↑ Bläddra i Codex argenteus, alvin-record:60279, Uppsala universitetsbibliotek.
Hämtad från "https://psalmerna.se/Wikiny/index.php?title=Silverbibeln&oldid=643410"