Helge Åkesons Bibel: Skillnad mellan sidversioner
Haeffner (diskussion | bidrag) (→Källor) |
Haeffner (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 78: | Rad 78: | ||
== Se även == | == Se även == | ||
* [[Svenska | * [[Svenska bibelutgåvor]] | ||
== Källor == | == Källor == | ||
Versionen från 18 maj 2023 kl. 08.16
Helge Åkesons Bibel är en översättning av Bibeln gjord av fribaptisten Helge Åkeson.
Nya Testamentet, som Åkeson benämner "Nya Förbundets Heliga Skrifter", utkom första gången i april 1889. Det är en relativt ordagrann översättning av Constantin von Tischendorfs grekiska utgåva, som i sin tur är starkt influerad av Codex Sinaiticus och Vulgata. Han översatte därefter Gamla Testamentet från hebreiska, som han kallade "Gamla Förbundets Heliga Skrifter", men hann aldrig själv ge ut detta. En komplett utgåva av Bibeln gavs ut av en baptistisk kommission efter författarens död, 1911.
Förord till Nya Förbundets Heliga Skrifter (NT), april 1889
Då jag för många år sedan begynte läsa det grekiska språket och undersökte betydelsen af en del af de ord, som stå i det nya testamentet, så var det isynnerhet för att för egen del bättre lära känna dess innehåll. Och då jag för några år sedan begynte skrifva något i form af en öfversättning, så var det icke särskildt i den afsikt att låta trycka det, men när jag genomgått det hela, så var det flera aaf dem, som sågo det, hvilka påyrkade att det skulle tryckas, hvaribland broder O.E. äfven ville bekosta tryckningen, sedan jag för svenska språkets skull åter fått genomgå det tillsammans med broder N.P.T.
Texten, som härvid är begagnad, är den åttonde upplagan af Tischendorf. Denna text anses vara den bästa, och öfversättningen är utförd efter följande grundsatser:
1) Att så noggrant som det stått i min förmåga och så vidt omständigheterna det medgifvit återgifva grundtextens ord efter dess betydelse. 2) De ord, som icke kort och troget kunnat återgifvas i öfversättningen, äro med nödig tolkning satta i registret härefter. 3) De ord, som hafva hufvudbetydelsen, äro tryckta med fetstil i stället för att såsom vanligt sätta innehållet i börja af hvarje kapitel. 4) Där det i grundtexten varit särskildt eftertryck vid något ord, är detta anmärkt med lutande stil 5) De ord, som icke finnas i grundtexten, men som ansetts behöfliga att tillägga för att tydliggöra meningen, är satta inom () 6) Vissa ord, som i grundtexten sakna artikel, äro återgifna utan slutartikel, fastän detta är emot svenska språkets natur. 7) "Kristos" öfversättes vanligast, där det förekommer såsom en uppfyllelse af gamla förbundets profetior. 8) "Koinos" återgifves ofta med "allmän" i st. f. "oren" etc. 9) "Doulos" återgifves med "slaf" till skillnad från "diakonos" (tjänare) 10) "Etnos" återgifves med "folkslag" till skillnad från "laos" (folk) 11) "Hierevs" öfversättes med ordet "helgare", som väl ej finnes i sv. ordlistan, men är dock här användt, därför att det närmare angifver betydelsen än ordet "präst", som anses vara en sammandragning af "presbyteros", hvilket betyder "äldre man", men denna betydelse är det alls icke i "hierevs" hvarför ordet "präst"är oegentligt. 12) "Aion" återgifves med "tidsålder", därför att den nuvarande tiden intill Jesu ankomst så benämnes, se Matt 13:22, 39, 40, 49; 24:3; 28:20. Jfr Mark 10:30, Luk 18:20, där det talas om både den nuvarande tiden och den kommande tidsåldern, som begunner vid Jesu ankomst, och som i Uppb 20:1-7 kallas tusen år, hvarunder Herren Jesus belönar de sina, se t.ex. Joh 6:51, 58; 8:35, 51, 52. Vidare kallas den tiden, som följer efter de tusen åren, för tidsåldrarnas tidsåldrar, se Uppb 20:10; 22:5. 13) "Aionios" såsom härledt från "aion" återgifves med "tidsåldrig", hvarför äfven det, som man enligt t.ex. Mark 10:30; Luk 18:30 lofvas undfå i den kommande tidsåldern, kallas "tidsåldrigt lif", Jfr Matt 25:41, 46; Joh 6:40; 2 Petr 1:11. Och när det säges om Gud, så kan det ju vara samma förhållande, då han kallas tidsålderns Gud, jfr 1 Mos 21:33, som då han i 2 Mos 3:6 säges vara Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. 14) "Hilasmos" är öfversatt men "benådning" såsom närmare öfverensstämmande med sina släktord, som förekomma i t.ex. Matt 16:22; Luk 16:24; 18:13
Måtte nu detta försök till en trogen öfversättning blifva någon uppmuntran för dem, som med villighet på ett eller annat sätt varit behjälpliga härvid.
Dalarna i April 1889 Helge Åkeson
Förord till andra upplagan av NT
Den text, som blifvit begagnad till denna upplaga, är den sjuttonde upplagan af Tischendorf.
Denna andra upplaga skiljer sig på vissa ställen ifrån den första i anseende till de rättelser och ändringar, som blifvit vidtagna. T.ex.: Helgedomens (förgård) förkortas till: Helgedomen, men med denna anmärkning, att Herren Jesus och alla israeliter, utom helgarna och leviterna, ej fingo, hvad helgedomen angår, komma längre än i förgården.
De ord, som äro satta inom [ ] saknas i de äldsta handskrifterna eller anses oäkta.
Angående "Tullnär" må anmärkas, att denna benämning af judarna ansågs lika med syndare, emedan de, varande israeliter, ställt sig i romersk tjänst.
Skåne i Februari 1892
Förord till tredje upplagan av NT
Vid samma tillfälle, som det beslutades att utgifva Helge Åkesons öfversättning af Gamla Förbundets Heliga Skrifter, blef det äfven beslutat att utgifva en ny upplaga af Nya Förbundets Bok. Man ansåg detta nödvändigt för att kunna sammanföra det hela i ett band.
För att i hela arbetet få likhet har äfven i Nya Förbundets Heliga Skrifter blifvit införd versskillnad och fetstilen har ersatts med kapitelrubriker.
Dessutom har en lättare revidering vidtagits, hvilken mest berör stafningen.
Kommitterade
Förord till den kompletta utgåvan 1911
FÖRELIGGANDE ÖFVERSÄTTNING A Gamla förbundets skrifter är en frukt af ett mångårigt arbete af öfversättaren, hvilken genomforskat grundtexten synnerligast för att undersöka betydelsen af åtskilliga ord rörande Jesu utgifvande, de eviga straffen, alltings återställelse m.fl. Arbetet är af öfversättaren utfördt under mycken bön om Guds andes visdom och ledning.
Såsom grundsatser, efter hvilka öfversättningen blifvit utförd, kan anföras följande ur förordet till Nya förbundets bok:
"1) Att så noggrant som det stått i min förmåga och så vidt omständigheterna det medgifvit återgifva grundtextens ord efter dess betydelse 2) Där det i grundtexten varit särskildt eftertryck vid något ord, är detta anmärkt med kursiv stil 3) De ord, som icke finnes i grt., men som ansetts behöfliga att tillägga för att tydliggöra meningen, är satta inom () 4) Vissa ord, som i grt. sakna artikel, äro återgifna utan slutartikel, fastän detta är emot svenska språkets natur."
Då efter öfversättarens död flera önskat att öfversättningen skulle tryckas, tillsattes å ett läraremöte i V Färnebo den 29 juni 1906 en kommitté, som tog saken om hand. Kommittén har sedan ombesörjt renskrifningen, gått igenom arbetet för svenska språkets skull samt utarbetat citat. Hvad sv. språket beträffar har det emellertid mött oöfverstigliga svårigheter att komma till fullt nöjaktigt resultat, dels emedan man ej haft öfversättaren att underhandla med och dels emedan kommitterade själfva icke haft den insikt häri, som varit erforderlig för ett sådant arbete.
Då likväl denna öfversättning nu framlägges för allmänheten, bedja vi att kunniga granskare välvilligt måtte hafva öfverseende med de fel, som förekomma, på samma gång som vi önska att "detta försök till en trogen öfversättning" måtte blifva till uppmuntran för dem som komma att läsa den och hafva värde i det heliga ordet.
Undertecknat: KOMMITTERADE
Kommentar
Översättningen av NT följer den grekiska grundtexten nästan ord för ord, så nära att texten ofta blir svårläst. Som fribaptist trodde Åkesson inte att helvetet utgjorde ett evigt straff, utan var tidsbegränsat, och översätter därför evigt med ordet evärdigt/tidsålderlig. Åkeson återger Gudsnamnet יהוה (transkriberas JHVH eller JHWH) med Jehová, vilket vanligtvis återges med HERREN, HErren eller Herren. Ordet, som annars motsvaras av präst, översätts med "helgare". Åkesons översättning av Gamla Testamentet var från grundtextens hebreiska.
SRB kommentar (utdrag)
När det gäller grundtexten så anger Åkeson att han har använt Tischendorfs grekiska text. Det innebär att han mycket troget har följt denna grundtext. Den är inte samma som Westcott och Horts grekiska text och inte heller UBS/Nestle Aland. Tischendorfs sista utgåva av den grekiska grundtexten var den åttonde upplagan som kom ut olika volymer under åren 1869-1872. Tischendorf, som hittade kodex Sinaiticus, lägger också mycket stor vikt vid handskrifterna Sinaiticus och Vaticanus. Tischendorfs grekiska text är den enda som utelämnar sista versen Johannes Evangelium och eftersom Åkeson troget följer denna grekiska text så skriver Åkeson följande angående Joh. 21:25: "Vers 25 anses oäkta och är därmed utelämnad".
Det innebär att Åkesons översättning skiljer sig från Reformationsbibeln på många ställen eftersom dessa översättningar har utgått ifrån två olika grundtexter. Men det innebär också att Åkesons översättning även på några ställen skiljer sig från Folkbibeln och Bibel 2000, eftersom de har följt olika grundtexter.
Utgivning
Första kompletta utgåvan är tryckt 1911, se ovan. Den innehåller första utgåvan av "Gamla Förbundets Heliga Skrifter" (GT) samt 3:e utgåvan av "Nya Förbundets Heliga Skrifter" (NT). Första utgåvan av NT kom 1889, andra utgåvan 1892.
Översättningen gavs ut i ny upplaga av Helgelseförbundets förlag 1993.[1]
Se även
Källor
- ↑ Helge Åkeson: Bibeln eller den Heliga skrift, 1993, HF:s förlag, Kumla, isbn 91-7218-148-6 libris 11198597