Curio, Henrik: Skillnad mellan sidversioner
Haeffner (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
Haeffner (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 4: | Rad 4: | ||
Han var först anställd hos [[boktryckaren]] [[Johan Janssonius]] i Amsterdam 1643-60 (från 13 års ålder!). Han var kunnig i många främmande språk. Från 1648 förestod han Janssonius' tryckeri och bokhandlar i Stockholm och Uppsala och blev den 23 maj 1649 student vid Uppsala universitet. Det verkar inte ha varit någon större verksamhet i affärerna och 1656 utkom sista arbetet på Janssonius tryckeri i Stockholm. Den 10 februari 1656 erhöll Curio Uppsala universitets privilegium att vara universitetets bokhandlare. Curio tog på sig att vara föreståndare för tryckerier hos professorerna [[Johannes Loccenius]] och [[Johannes Schefferus]]. 1658 påtalas bristen på bokhandel i Uppsala och det verkar som Janssonius' bokhandel inte varit lönsam på grund av att den inte var associerad med ett tryckeri. | Han var först anställd hos [[boktryckaren]] [[Johan Janssonius]] i Amsterdam 1643-60 (från 13 års ålder!). Han var kunnig i många främmande språk. Från 1648 förestod han Janssonius' tryckeri och bokhandlar i Stockholm och Uppsala och blev den 23 maj 1649 student vid Uppsala universitet. Det verkar inte ha varit någon större verksamhet i affärerna och 1656 utkom sista arbetet på Janssonius tryckeri i Stockholm. Den 10 februari 1656 erhöll Curio Uppsala universitets privilegium att vara universitetets bokhandlare. Curio tog på sig att vara föreståndare för tryckerier hos professorerna [[Johannes Loccenius]] och [[Johannes Schefferus]]. 1658 påtalas bristen på bokhandel i Uppsala och det verkar som Janssonius' bokhandel inte varit lönsam på grund av att den inte var associerad med ett tryckeri. | ||
1659 fick Janssonius ett uppdrag för en språkkunig person och Curio skulle återvända till Amsterdam. [[ | 1659 fick Janssonius ett uppdrag för en språkkunig person och Curio skulle återvända till Amsterdam. [[Olov Rudbeck den äldre]] övertalade emellertid honom och han listade sina vilkor, vilka tillfredsställdes genom kunglig fullmakt som universitetsbokhandlare och boktryckare den 26 augusti 1659 och kungligt privilegium för samma verksamhet 9 april 1661. Det innebar att han fick monopol på boktryckeri i Uppsala och på bokhandel där och i Stockholm. Dessutom befriades han från skulder till staden och fick 20 tunnor spannmål, senare höjt till 100 tunnor. | ||
Efter att till en början endast ha haft universitetets illa medfarna typförråd att tillgå, erhöll Curio 1663 ett lån av universitet på 300 riksdaler, vilket satte honom i stånd att köpa Janssonius' nedlagda tryckeri i Stockholm. Med hjälp härav tryckte Curio under ett decennium ett för tidens förhållanden betydligt antal böcker, bland vilka — frånsett den akademiska litteraturen — främst märkas arbeten av [[Olof Rudbeck]], [[J Schefferus]] och [[O Verelius]]. Försäljningen av dé tryckta verken gick emellertid synnerligen dåligt, medan omkostnaderna var stora. Härigenom undergrävdes snart Curios redan förut svaga ekonomiska ställning, vilket gjorde det omöjligt för honom att låta typförrådet undergå en nödvändig successiv förnyelse. | Efter att till en början endast ha haft universitetets illa medfarna typförråd att tillgå, erhöll Curio 1663 ett lån av universitet på 300 riksdaler, vilket satte honom i stånd att köpa Janssonius' nedlagda tryckeri i Stockholm. Med hjälp härav tryckte Curio under ett decennium ett för tidens förhållanden betydligt antal böcker, bland vilka — frånsett den akademiska litteraturen — främst märkas arbeten av [[Olof Rudbeck]], [[J Schefferus]] och [[O Verelius]]. Försäljningen av dé tryckta verken gick emellertid synnerligen dåligt, medan omkostnaderna var stora. Härigenom undergrävdes snart Curios redan förut svaga ekonomiska ställning, vilket gjorde det omöjligt för honom att låta typförrådet undergå en nödvändig successiv förnyelse. | ||
Redan 1670 framförde universitetskansler [[Magnus Gabriel de la Gardie]] skarp kritik mot den dåliga läsbarheten i Curios arbeten. Han lovade statsbidrag för nya typer men det verkställdes aldrig. Han klagade åter 1672 men 1674 krävde han att konsistoriet skulle vidta åtgärder. Den 20 januari 1675 avskedades Curio och skulle återställa typförrådet samt lånet till universitet och dömdes till fängelse i 4 dagar och böter för förtal av [[Erik | Redan 1670 framförde universitetskansler [[Magnus Gabriel de la Gardie]] skarp kritik mot den dåliga läsbarheten i Curios arbeten. Han lovade statsbidrag för nya typer men det verkställdes aldrig. Han klagade åter 1672 men 1674 krävde han att konsistoriet skulle vidta åtgärder. Den 20 januari 1675 avskedades Curio och skulle återställa typförrådet samt lånet till universitet och dömdes till fängelse i 4 dagar och böter för förtal av [[Erik Benzelius den äldre]]. | ||
en befattning han skötte så illa, att han avsattes 1685. Under beskydd av sin svåger, [[Olof Rudbeck den äldre]], satte han därefter i dennes hus upp ett [[tryckeri]] från vilket flera berömda verk utgick, bland annat Rudbecks ''[[Atlantica]]''. | en befattning han skötte så illa, att han avsattes 1685. Under beskydd av sin svåger, [[Olof Rudbeck den äldre]], satte han därefter i dennes hus upp ett [[tryckeri]] från vilket flera berömda verk utgick, bland annat Rudbecks ''[[Atlantica]]''. | ||
Versionen från 31 maj 2023 kl. 17.19
Henrik Curio, född den 13 oktober 1630 i Erfurt, död i januari 1691 i Uppsala domkyrkoförsamling, var en svensk boktryckare av tysk börd.
Karriär
Han var först anställd hos boktryckaren Johan Janssonius i Amsterdam 1643-60 (från 13 års ålder!). Han var kunnig i många främmande språk. Från 1648 förestod han Janssonius' tryckeri och bokhandlar i Stockholm och Uppsala och blev den 23 maj 1649 student vid Uppsala universitet. Det verkar inte ha varit någon större verksamhet i affärerna och 1656 utkom sista arbetet på Janssonius tryckeri i Stockholm. Den 10 februari 1656 erhöll Curio Uppsala universitets privilegium att vara universitetets bokhandlare. Curio tog på sig att vara föreståndare för tryckerier hos professorerna Johannes Loccenius och Johannes Schefferus. 1658 påtalas bristen på bokhandel i Uppsala och det verkar som Janssonius' bokhandel inte varit lönsam på grund av att den inte var associerad med ett tryckeri.
1659 fick Janssonius ett uppdrag för en språkkunig person och Curio skulle återvända till Amsterdam. Olov Rudbeck den äldre övertalade emellertid honom och han listade sina vilkor, vilka tillfredsställdes genom kunglig fullmakt som universitetsbokhandlare och boktryckare den 26 augusti 1659 och kungligt privilegium för samma verksamhet 9 april 1661. Det innebar att han fick monopol på boktryckeri i Uppsala och på bokhandel där och i Stockholm. Dessutom befriades han från skulder till staden och fick 20 tunnor spannmål, senare höjt till 100 tunnor.
Efter att till en början endast ha haft universitetets illa medfarna typförråd att tillgå, erhöll Curio 1663 ett lån av universitet på 300 riksdaler, vilket satte honom i stånd att köpa Janssonius' nedlagda tryckeri i Stockholm. Med hjälp härav tryckte Curio under ett decennium ett för tidens förhållanden betydligt antal böcker, bland vilka — frånsett den akademiska litteraturen — främst märkas arbeten av Olof Rudbeck, J Schefferus och O Verelius. Försäljningen av dé tryckta verken gick emellertid synnerligen dåligt, medan omkostnaderna var stora. Härigenom undergrävdes snart Curios redan förut svaga ekonomiska ställning, vilket gjorde det omöjligt för honom att låta typförrådet undergå en nödvändig successiv förnyelse.
Redan 1670 framförde universitetskansler Magnus Gabriel de la Gardie skarp kritik mot den dåliga läsbarheten i Curios arbeten. Han lovade statsbidrag för nya typer men det verkställdes aldrig. Han klagade åter 1672 men 1674 krävde han att konsistoriet skulle vidta åtgärder. Den 20 januari 1675 avskedades Curio och skulle återställa typförrådet samt lånet till universitet och dömdes till fängelse i 4 dagar och böter för förtal av Erik Benzelius den äldre. en befattning han skötte så illa, att han avsattes 1685. Under beskydd av sin svåger, Olof Rudbeck den äldre, satte han därefter i dennes hus upp ett tryckeri från vilket flera berömda verk utgick, bland annat Rudbecks Atlantica.
Se även
Källor
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1931.
- Lundh, Herbert: Curio, Henrik i Svenskt biografiskt lexikon (1931)