Gabrielsson Emporagrius, Erik: Skillnad mellan sidversioner
Haeffner (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med '{{Biskop |kyrka=Svenska kyrkan |stift=Strängnäs stift, biskop |period=1664-1674 |företrädare=Johannes Matthiæ Gothus |efterträdare=Carolus Lithman |född=1606 |död=14 mars 1674 |prästvigd= |biskopsvigd=28 augusti 1664 av Samuel Enander |akademisk titel= |bild=Erik Gabrielsson Emporagrius.JPG |bildtext=Erik Gabrielsson Emporagrius }} Bild:En Christeligh Lijk-Predikan hållen Anno 1645 den 25...') |
Haeffner (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 19: | Rad 19: | ||
Erik Gabrielsson Emporagrius var son till [[Kyrkoherde|kyrkoherden]] i [[Fittja]] [[pastorat]] [[Gabriel Erici Emporagrius]], tidigare [[Karl IX|Hertig Karls]] [[krigspräst]]<ref>Bitte Wikingskiöld, Järnrötter och kråkfötter (november 2011).</ref>. Sina studier hade Emporagrius idkat dels vid [[Uppsala]], där han [[1632]] [[Promotion (ceremoni)|promoverades]] till [[Filosofie magister|magister]], dels vid utländska [[Lärosäte|lärosäten]]. Vid sin återkomst till [[Sverige]] [[1637]] utnämndes han vid [[Uppsala universitet]] till physices [[professor]], men utbytte efter fyra år denna lärostol mot en professur i [[teologi]]ska [[Fakultet|fakulteten]], befordrades [[1645]] till förste hovpredikant hos [[drottning Kristina]] och blev [[1649]] [[pastor primarius]] samt 1664 biskop i Strängnäs. | Erik Gabrielsson Emporagrius var son till [[Kyrkoherde|kyrkoherden]] i [[Fittja]] [[pastorat]] [[Gabriel Erici Emporagrius]], tidigare [[Karl IX|Hertig Karls]] [[krigspräst]]<ref>Bitte Wikingskiöld, Järnrötter och kråkfötter (november 2011).</ref>. Sina studier hade Emporagrius idkat dels vid [[Uppsala]], där han [[1632]] [[Promotion (ceremoni)|promoverades]] till [[Filosofie magister|magister]], dels vid utländska [[Lärosäte|lärosäten]]. Vid sin återkomst till [[Sverige]] [[1637]] utnämndes han vid [[Uppsala universitet]] till physices [[professor]], men utbytte efter fyra år denna lärostol mot en professur i [[teologi]]ska [[Fakultet|fakulteten]], befordrades [[1645]] till förste hovpredikant hos [[drottning Kristina]] och blev [[1649]] [[pastor primarius]] samt 1664 biskop i Strängnäs. | ||
Biskopen i Strängnäs, [[Johannes Matthiæ Gothus]], hade nämligen i några utgivna [[skrifter]] blivit beträdd med angrepp av de symboliska böckerna och misstänktes vilja åstadkomma en förening av den [[luther]]ska kyrkan och den [[reformert]]a. Bland hans motståndare uppträdde nu även Emporagrius, och slutet på striden blev att den gamle biskopen, halft på egen begäran och halft enligt dom, entledigades från sitt [[Kyrkligt ämbete|ämbete]] och Emporagrius insattes till hans efterträdare. Som innehavare av Strängnäs biskopsstol verkade Emporagrius i tio år innan han avled. | Biskopen i Strängnäs, [[Johannes Matthiæ Gothus]], hade nämligen i några utgivna [[skrifter]] blivit beträdd med angrepp av de symboliska böckerna och misstänktes vilja åstadkomma en förening av den [[luther]]ska kyrkan och den [[reformert]]a. Bland hans motståndare uppträdde nu även Emporagrius, och slutet på striden blev att den gamle biskopen, halft på egen begäran och halft enligt dom, entledigades från sitt [[Kyrkligt ämbete|ämbete]] och Emporagrius insattes till hans efterträdare, biksopsvigd av . Som innehavare av Strängnäs biskopsstol verkade Emporagrius i tio år innan han avled. | ||
Emporagrius var en lärd och arbetsam man och som teolog förespråkade han starkt renlärigheten inom den lutherska kyrkan. Han skrev åtskilliga verk, till exempel ''Admonitio consolat ad obeundam pio et constanti animo mortem'' [[1629]], ''Methodus Theologiæ'' [[1647]], ''[[Likpredikningar]]'' (2 dekader [[1653]]–[[1660]]), ''Oratio pro reddita Pace'' 1664 och ''Catechesens enfaldige förklarning'' [[1669]]. I den sistnämnda hävdade han i sin förklaring av tionde budet att hustrun borde räknas såsom det förnämsta stycket bland mannens [[lösöre]]n eller rörliga egendom, vilket gjorde [[änkedrottning]] [[Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp|Hedvig Eleonora]] så arg att hon såg till att förbjuda skriften. | Emporagrius var en lärd och arbetsam man och som teolog förespråkade han starkt renlärigheten inom den lutherska kyrkan. Han skrev åtskilliga verk, till exempel ''Admonitio consolat ad obeundam pio et constanti animo mortem'' [[1629]], ''Methodus Theologiæ'' [[1647]], ''[[Likpredikningar]]'' (2 dekader [[1653]]–[[1660]]), ''Oratio pro reddita Pace'' 1664 och ''Catechesens enfaldige förklarning'' [[1669]]. I den sistnämnda hävdade han i sin förklaring av tionde budet att hustrun borde räknas såsom det förnämsta stycket bland mannens [[lösöre]]n eller rörliga egendom, vilket gjorde [[änkedrottning]] [[Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp|Hedvig Eleonora]] så arg att hon såg till att förbjuda skriften. | ||
Versionen från 29 september 2023 kl. 09.52
| Biskop Gabrielsson Emporagrius, Erik | |
 Erik Gabrielsson Emporagrius | |
| Kyrka | Svenska kyrkan |
|---|---|
| Stift | Strängnäs stift, biskop |
| Period | 1664-1674 |
| Företrädare | Johannes Matthiæ Gothus |
| Efterträdare | Carolus Lithman |
| Biskopsvigd | 28 augusti 1664 av Samuel Enander |
| Född | 1606 |
| Död | 14 mars 1674 |
.jpg)
Erik Gabrielsson Emporagrius, Ericus Gabrielis Emporagrius, född 1606 i Torsåkers socken i Gästrikland, död den 14 mars 1674 i Strängnäs, var fysikprofessor, teologiprofessor, hovpredikant och biskop i Strängnäs stift 1664–1674.
Biografi
Erik Gabrielsson Emporagrius var son till kyrkoherden i Fittja pastorat Gabriel Erici Emporagrius, tidigare Hertig Karls krigspräst[1]. Sina studier hade Emporagrius idkat dels vid Uppsala, där han 1632 promoverades till magister, dels vid utländska lärosäten. Vid sin återkomst till Sverige 1637 utnämndes han vid Uppsala universitet till physices professor, men utbytte efter fyra år denna lärostol mot en professur i teologiska fakulteten, befordrades 1645 till förste hovpredikant hos drottning Kristina och blev 1649 pastor primarius samt 1664 biskop i Strängnäs.
Biskopen i Strängnäs, Johannes Matthiæ Gothus, hade nämligen i några utgivna skrifter blivit beträdd med angrepp av de symboliska böckerna och misstänktes vilja åstadkomma en förening av den lutherska kyrkan och den reformerta. Bland hans motståndare uppträdde nu även Emporagrius, och slutet på striden blev att den gamle biskopen, halft på egen begäran och halft enligt dom, entledigades från sitt ämbete och Emporagrius insattes till hans efterträdare, biksopsvigd av . Som innehavare av Strängnäs biskopsstol verkade Emporagrius i tio år innan han avled.
Emporagrius var en lärd och arbetsam man och som teolog förespråkade han starkt renlärigheten inom den lutherska kyrkan. Han skrev åtskilliga verk, till exempel Admonitio consolat ad obeundam pio et constanti animo mortem 1629, Methodus Theologiæ 1647, Likpredikningar (2 dekader 1653–1660), Oratio pro reddita Pace 1664 och Catechesens enfaldige förklarning 1669. I den sistnämnda hävdade han i sin förklaring av tionde budet att hustrun borde räknas såsom det förnämsta stycket bland mannens lösören eller rörliga egendom, vilket gjorde änkedrottning Hedvig Eleonora så arg att hon såg till att förbjuda skriften.
Familj
Han var gift första gången med Sara Eriksdotter Simtelia, dotter till Ericus Thomæ Simtelius; andra 1648 med Elisabeth Olivecrantz, ärkebiskop Laurentius Paulinus Gothus dotter; tredje med Anna Depchen. Sonen Gabriel Emporagrius, född 1639, adlades 1668 med namnet Lillieflycht på grund av faderns förtjänster.
Se även
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på artikeln Emporagrius, Erik Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgivet 1906.
Källor
- ↑ Bitte Wikingskiöld, Järnrötter och kråkfötter (november 2011).