Martin Luthers bibelöversättningar: Skillnad mellan sidversioner
Haeffner (diskussion | bidrag) |
Haeffner (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 15: | Rad 15: | ||
Luther fick kritik för att han lade till ordet ''allein'' ("allena") efter "tro" i [[Romarbrevet|Rom]] 3:28 <ref>Mullett, 148; Wilson, 185; Bainton, s. 296.</ref> Han svarade : ''Det är mitt testamente och min översättning, och den ska fortsätta att vara min.'' Detta är ett uttryck för Luthers mantra ''[[Sola Fide]]'' (tron allena). Resultatet blev en [[Evangelikalism|evangelikal]] Bibel, som anpassats för den framväxande lutherska kyrkan. | Luther fick kritik för att han lade till ordet ''allein'' ("allena") efter "tro" i [[Romarbrevet|Rom]] 3:28 <ref>Mullett, 148; Wilson, 185; Bainton, s. 296.</ref> Han svarade : ''Det är mitt testamente och min översättning, och den ska fortsätta att vara min.'' Detta är ett uttryck för Luthers mantra ''[[Sola Fide]]'' (tron allena). Resultatet blev en [[Evangelikalism|evangelikal]] Bibel, som anpassats för den framväxande lutherska kyrkan. | ||
=== Se även === | |||
* [https://daten.digitale-sammlungen.de/0010/bsb00105950/images/index.html?fip=193.174.98.30&seite=5&pdfseitex= | |||
Luther, Martin / Cranach, Lucas: Das Newe Testament Deůtzsch, Wittemberg, [1522] [VD16 B 4318] Septembertestamentet] | |||
== Gamla Testamentet == | == Gamla Testamentet == | ||
Versionen från 1 juni 2024 kl. 07.33
Här ges en kort översikt över Martin Luthers arbete med översättningar av Bibelns olika delar till tyska.
Allmänt
Luther använde sig av det saxiska kanslispråket, en dialekt som de allra flesta vid tiden förstår i hela Tyskland, även barn. [1] Avsikten med hans kraftfulla, direkta språk var att göra Bibeln tillgänglig för gemene man, "för vi tar bort hinder och svårigheter så att andra kan läsa den utan problem." [2] Bibeln blev ett betydelsefullt bidrag till det tyska språket och den tyska litteraturens utveckling. [3] Den hade noter och förord av Luther, och pryddes av träsnitt av Lucas Cranach d ä med antipåvliga bilder, som spelade en viktig roll i spridandet av Luthers lära i Tyskland. [4]
Luthers bibel influerade andra översättningar till olika modersmål, som William Tyndales engelska bibel, som var en föregångare till King James Bible.[5]
Luther fortsatte hela livet att förbättra sina översättningar, även efter första utgivningen. [6]
Nya Testamentet
I advent 1521, under flykten från påven i Wartburg, när han av påven förklarats "fredlös", har Luther en av sina mera produktiva perioder. Han sätter sin plan i verket att möjliggöra det allmänna prästadömet för vilket det fordras en bibel på nationens språk. Han var inte först med att översätta till tyska. Redan vid 1600-talets slut fanns några översättningar men de var otympliga i sitt språk och fann ingen uppskattning.
Efter elva intensiva veckor hade han översatt hela NT. Som original använde han Philipp Melanchtons nya utgåva på koinegrekiska 1519. I mars 1522 publiceras boken på Leipzigs bokmässa, det så kallade septembertestamentet, och hela upplagan på 3000 ex försvinner snabbt. Det illustrerades av Lucan Cranach d ä. Men redan i december 1522 kom andra reviderade, upplagan ut, det så kallade decembertestamentet, ändrat på 576 ställen. Omräknat i dagens penningvärde kostade den ungefär som ett kylskåp.
Luther fick kritik för att han lade till ordet allein ("allena") efter "tro" i Rom 3:28 [7] Han svarade : Det är mitt testamente och min översättning, och den ska fortsätta att vara min. Detta är ett uttryck för Luthers mantra Sola Fide (tron allena). Resultatet blev en evangelikal Bibel, som anpassats för den framväxande lutherska kyrkan.
Se även
Luther, Martin / Cranach, Lucas: Das Newe Testament Deůtzsch, Wittemberg, [1522] [VD16 B 4318] Septembertestamentet]
Gamla Testamentet
Luther och hans medhjälpare färdigställde översättningen av Gamla testamentet 1534.
Källor
- ↑ Wilson, 183; Brecht, 2:48–49.
- ↑ Mullett, 149; Wilson, 302.
- ↑ Marius, 162.
- ↑ Lohse, 112–17; Wilson, 183; Bainton, s. 291-292.
- ↑ Daniel Weissbort and Astradur Eysteinsson (eds.), Translation—Theory and Practice: A Historical Reader, Oxford: Oxford University Press, 2002, 68.
- ↑ Mullett, 145; Lohse, 119.
- ↑ Mullett, 148; Wilson, 185; Bainton, s. 296.