Sellergren, Peter Lorenz: Skillnad mellan sidversioner
Haeffner (diskussion | bidrag) (→Källor) |
Haeffner (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 4: | Rad 4: | ||
==Biografi== | ==Biografi== | ||
Peter Lorenz Sellergren var son till pistolsmeden Petter Sellegren och Anna Maria Björkander. | Peter Lorenz Sellergren var son till pistolsmeden Petter Sellegren och Anna Maria Björkander. | ||
Sellergren | Sellergren inskrevs som student i Lund 1788, [[Prästvigning|vigdes]] till präst 2 mars 1794, Blev pastorsadjunkt i Barkeryd 1794, i Våthult o Båraryd 1797, allt i Jönköpings län, i Växjö 1801, i Tolg 1803, i Moheda 1803, i Göteryd 1804, i Hallaryd 1806, allt i Kronobergs län, i Björkö, Jönköping, 1806, i Aseda 1808, i Ryssby 1809, båda i Kronobergs län, i Svenarum, Jönköping, 1810, komminister i [[Hälleberga församling]] i [[Växjö stift]] från 17 mars 11 (tillträde 1812). | ||
Han ansågs som rikt begåvad och var mycket uppskattad som [[predikant]]. Efter att hans tro börjat vackla i kontakten med upplysningslitteraturen, hängav han sig åt [[alkoholmissbruk]] till den grad att han 1813 kallades till domkapitlet och tvingades ta tjänstledigt. Såväl fysiskt som psykiskt svag upplevde han under den tiden ett märkligt religiöst genombrott och kunde därefter fortsätta sin prästerliga verksamhet. Han blev som ”en ny människa” som "brann af begär att rädda om möjligt hela verlden". | |||
== Sellergrenianismen == | == Sellergrenianismen == | ||
Versionen från 12 december 2021 kl. 11.04
Peter Lorenz Sellergren,[1][2][3] född 9 april 1768 i Jönköping, död 1 maj 1843 i Hälleberga i Småland, var en svensk präst och gammalkyrklig väckelsepredikant.
Biografi
Peter Lorenz Sellergren var son till pistolsmeden Petter Sellegren och Anna Maria Björkander. Sellergren inskrevs som student i Lund 1788, vigdes till präst 2 mars 1794, Blev pastorsadjunkt i Barkeryd 1794, i Våthult o Båraryd 1797, allt i Jönköpings län, i Växjö 1801, i Tolg 1803, i Moheda 1803, i Göteryd 1804, i Hallaryd 1806, allt i Kronobergs län, i Björkö, Jönköping, 1806, i Aseda 1808, i Ryssby 1809, båda i Kronobergs län, i Svenarum, Jönköping, 1810, komminister i Hälleberga församling i Växjö stift från 17 mars 11 (tillträde 1812).
Han ansågs som rikt begåvad och var mycket uppskattad som predikant. Efter att hans tro börjat vackla i kontakten med upplysningslitteraturen, hängav han sig åt alkoholmissbruk till den grad att han 1813 kallades till domkapitlet och tvingades ta tjänstledigt. Såväl fysiskt som psykiskt svag upplevde han under den tiden ett märkligt religiöst genombrott och kunde därefter fortsätta sin prästerliga verksamhet. Han blev som ”en ny människa” som "brann af begär att rädda om möjligt hela verlden".
Sellergrenianismen
Som predikant och själavårdare utövade Sellergren inflytande vida omkring och blev en av förgrundsgestalterna i 1800-talets kyrkliga väckelse, en kyrkofader i en kaplansstuga.[4] Hans förkunnelse var av gammalpietistisk art, men fick med tiden bland annat genom påverkan från Johann Arndt och Johan Möller, biskop i Visby, ett starkare evangeliskt inslag. Sellergren skall ha setts som någonting nära en apostel bland befolkningen och haft stort inflytande på stiftets prästerskap.[5]
Bibliografi
- Sellergren: Utdrag ur Bref i Andeliga Ämnen af Peter Lorenz Sellergren. Comminister i Helleberga. Wexjö 1843 (1:a upplaga), Tryckt hos Joh B Lönnegren på dess förlag. i museet
- Det gamla budskapet. Predikningar och sånger, Utg av G Virderstam, 1928
- Predikosamling 1845 och 1863
Se även
- Peter Lorenz Sellergren i Svenskt biografiskt lexikon, band 32 (2003-2006), sida 28.
- E Newman: Nordskånska väckelserörelser, 1925
- E Newman: Svensk högkyrklighet, lågkyrklighet och frikyrklighet, 1932
- G Virdestam: Kring Östrabo och S.t Sigfrids källa, 1934
- Sellergren, Peter Lorenz i Libris
Källor
- Olle Madeland, Peter Lorenz Sellergren - en småländsk väckelsepräst. (Växjö stiftshistoriska sällskap. Skrifter 21.) Artos 2014
- Olle Madeland, "Peter Lorenz Sellergren", i Svenskt biografiskt lexikon 32, 2002–2006.
- Gunnar Stenvall, Peter Lorenz Sellergren. Minnesteckning. (1943)
- Christer Winberg, Hur Västsverige blev västsvenskt. Göteborg 2000
- Svensk uppslagsbok bd 24, sp 460. Malmö 1935
- Svenskt biografiskt lexikon
- ↑ Svenskt boklexikon. Åren 1830-1865 / Förra delen. A - L
- ↑ Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan
- ↑ Bra Böckers Lexikon, 4:e upplagan, Höganäs 1991 Skriptfel: Modulen "ISBN" finns inte.. Band 20, Rota - Sjå, sid. 285
- ↑ Svensk uppslagsbok 1935, s. 460
- ↑ Winberg 2000, s. 37