Julevangeliet

Julevangeliet är ett avsnitt ur bibeln som är mycket uppskattat och läses varje juldag, både i gudstjänster och i hem. Det handlar om Jesu födelse i Betlehem och herdarnas uppvaktning. Det står i Lukasevangeliets andra kapitel, de första 21 verserna.

Texter

Julevangeliet i flera biblar

Gustav Vasas bibel NT 1526

Sancti Luce Euangelium, Annath Capitel

Thet begaff sigh j the daghar ath uthaff keysaren Augusto wort uthbodhat ath all werlden skulle beskattas och thenne beskattning war then första oc skedde under then höffdingen öfuer Syrieland Cireno. Och the gingo alle hwar utht sin stadh till ath lata beskatta sigh. Så foor och Joseph u paff Galilea landit aff thenn stadhen Nazareth in uthi Judee landir, till Dauids stadh som heter Betlehem, för ty han war uthaff Dauidz hus och slect, på thet han skulle lata beskatta sigh medh Maria hans trooloffuadha hustru, hwilken thå haffuandes war. Så begaff sigh medhan the woro ther, ath daghana wordo fulboordade ath hon skulle födha, och födde sin son första barn, och swepte honom j linde cläder, och ladhe honom nedhan i krubban, för ty them war icke rwm j herberghit. Och j then samma landzenda woro noghre heerdar the ther wakade och höllo word om nattena utöfuer theres hiord. Och sy herrans engel stood när them, och herrans clarheet kringhskeen them och the wordo stoorligha förfärade, och sadhe engelen till them. Warer icke forfärade, ty iach bodher idher stoor glädi twilken alla folkena wederfaras skall, thy ath j dagh är idher födder frelsaren som är Christus herren j Dauidz stad. Och thetta skal wara idher för teckn. I skolen finna barnet swept uthi lindaclädher nedherlagt j krubbona. Och strax wort medh engelen itt stoort tal uthoff thet himmelska herskapet, the ther loffuade gud och sadhe. Prijs wari gud i höghden och uppå iordenne frid, och menniskiomen it got behagh. Och thet begaff sigh ath englana foro e frå them up I himmelen, och heerdena begynte säya emellom sigh. Låth oss nw gå till Bethlehem och see thet som wi haffua hördt skeedt wara, thet herren oss oppenbarat haffuer, och the gingo hastelighen, och fwnno Mariam och Joseph och barnet nederlagt j krubbon, och thå the thet seet hadhe, beryctade the uth huad ththem fact war om thetta barnet, och alle the thet hörde förundrade sigh om the stycker som them sagt war om thetta barnet, och alle the thet hörde förundrade sigh om the stycker som them sagt wort uthaff heerdena. Och Maria gömde all thenna oord betractandes them i sitt hierta, och heerdana gingo tillbaka igen prisandes och loffuandes gudh öffwer all the stycker som the hördt och seedt hadhe så som them sagt war. Och thå otta dagar woro förgongne, och barnet skulle wmskäras, kalladhes hans nampn Jesus, hwilket så kallat war uthaff engelen förra än han afflad wart j moderliffuedh.

Gustav II Adolfs bibel: NT 1618, 1618

S Luce Euangelium, II. capitel

Thet begaf sigh j den tijdhen, at aff Keysar Augusto uthgick itt bodh, at all werlden skulle beskattas: Och thenna beskattning war then första, och skedde under then höffdingen öffuer Syrien, Kyrenio. Och the gingo alle hwar uthi sin stadh, til at låta beskatta sigh. Så foor ock Joseph upp aff Galilea, aff then stadhen Nazareth in uti Judeska landet, til Dauidz stadh som heter Bethlehem, ty han war aff Dauidz huus och slecht: På thet han skulle låta beskatta sigh medh Maria sijn troloffuadha hustru, hwilken haffuandes war. Så begaff sigh medhan the woro ther, wordo dagarna fulbordadhe, at hon skulle födha. Och hon födde sin förstfödda Son, och swepte honom i lindaklädher, och lade honom i een krubbo: ty them war icke rum i herbeghena. Och j then samma egnden woro någhre Heerdar, the ther waktadhe sin hiord. Och sij, Herrans Ängel stoodh när them, och Herrans klarheet kringskeen them, och the wordo stoorligha förfäradhe. Och sadhe Ängelent til them, Warer icke förfäradhe, Sij iagh bodhar idher stoor glädhi, hwilken allo folckena wedherfaras skal: Ty j dagh är idher födder Frelsaren, som är Christus HERren, j Dauidz stadh. Och thetta skal wara idher för tekn: I skole finna Barnet swept i lindaklädher, nedherlagdt j en krubbo. Och strax wardt medh Ängelen itt stoor taal aff then himmelska häärskaran, the ther loffuadhe Gudh, och sade: Ära ware Gudh j högden Och på iordenne fridh, Och menniskiomen en godh wilie. Och thet begaff sigh, at Änglarna foro ifrå them up j himmelen, och Heerdarna begynte säya emellan sigh: Låt oss nu gå til Bethlehem, och see thet som wij haffue hördt skeedt wara, thet HERren oss uppenbarat haffuer. Och the gingo hasteligha, och funno Mariam och Joseph och Barnet nedherlagdt j krubbon: Och tå the thet seedt hadhe, berychtadhe the uth hwadh them sagdt war om thetta Barnet. Och alle the thet hörde, förundradhe sigh på the ting, som them sagd woro aff Heerdarna: Men Maria gömde all thenna ord, betrachtandes them j sitt hierta. Och Heerdarna gingo tilbaka igen, prijsadhe och loffuadhe Gudh, öffuer alt thet the hördt och seedt hadhe, såsom them sagdt war. Och tå otta daghar woro framgångne, at Barnet skulle omskäras, kalladhes hans nampn JESUS: Hwilket så kallat war aff Ängelen, förr än han afflat wardt j modherlijffuet.

Carl XIIs bibel: NT 1703, 1709

S Luce Evangelium, 2 capitel Widh then tiden drog hwar slächt til sin stadh och Josef medh Maria til Betlehem til att låta beskatta sigh, v 1

Thet begaf sigh i then tiden, at af Keisar Augusto uthgick ett budh, at all werlden skulle beskattas: Och thenna beskattningen war then första, och skedde under then höfdingen öfwer Syrien, Cyrenio. Och the gingo alle, hwar uthi sin stadh, til att låta beskatta sigh. Så foor ock Joseph up af Galileen, af then staden Nazareth, in uthi Judeska landet, til Davidz stadh, som heter Bethlehem: ty han war af Davidz huus och slächt: På thet han skulle låta beskatta sigh medh Maria sin trolåfwada hustru, hwilken hafwandes war. Så begaf sigh, medan the woro ther, wordo dagarna fulbordade at hon skulle föda. Och hon födde sin förstfödda Son, och swepte honom i lindakläder, och lade honom neder i een krubbo: ty them war icke rum i herbergena. Och i then samma engden woro någre herdar, the ther wakade, och höllo wård om nattena öfwer sin hiord. Och sij, Herrans Ängel stod när them, och Herrans klarhet kringskeen them; och the wordo storliga förfärade. Och sade Ängelen til them: Warer icke förfärade: sij, jagh bodar eder stoor glädie, hwilken alla folckena wederfaras skal: Ty i dagh är eder födder Frälsaren, som är Christus Herren, i Davidz stadh. Och thetta skal wara eder för tekn: I skolen finna barnet swept i lindakläder, nederlagt i een krubbo. Och strax wardt medh Ängelen ett stort tahl af then himmelska häärskaran, the ther lotwade Gudh, och sade: Ära ware Gudh i högdene; och frijd på jordene och menniskiomen en godh wilje Och thet begaf sigh, at Änglarna foro ifrå them up i himmelen, och herdarna begynte säija, emellan sigh: Låter oss nu gå til Bethlehem, och see thet som wij hafwe hördt skedt wara, thet Herren oss uppenbarat hafwer. Och the gingo hasteliga och funno Maria och Joseph, och barnet nederlagt i krubbon. Och tå the thet sedt hade, berychtade the uth hwad them sagt war om thetta barnet. Och alle the thet hörde, förundrade sigh på the ting som them sagd woro af herdarna. Men Maria giömde all thessa ord, betrachtandes them i sitt hierta. Och herdarna gingo tilbaka igen, prisade och lofwade Gudh, öfwer alt thet the hördt och sedt hade såsom them sagt war. Och tå otta dagar woro framgångne at barnet skulle omskäras, kallades hans namn JESUS: hwilket så kallat war af Ängelen, förr än han aflad wardt i moderlifwet

Försöksutgåva NT 1774, Gustav III 1774

S Luce Euangelium, Cap 2

På then tiden, utgick en befallning ifrån Käjser Augustus, att en uppteckning skulle författas på alla inwånare i landet. Thenna uppteckning skedde förr än Eyrenius blef Höfdinge öfwer Syrien. Alle foro therföre, whar och en till sin stad, att låta uppteckna sig. Och emedan Joseph war af Davids hus och slägt, så reste han ifrån staden Nazareth i Galileen, in i Judeen till Davids stad, som kallas Bethlehem, att låta uppteckna sig tillika med Maria, sin trolofwada hustru, som tå war hafwande. Under thet the woro ther, inföll tiden, att hon skulle föda. Och hon födde sin förstfödda son, lindade Honom och lade uti en krubba, ty inne i härbärget war för them intet rum. På landsbygden theromkring woro någre Herdar, som höllo wakt om natten öfwer sin hjord. Till them kom en Herrans Ängel, och Herrans härlighet kringsken them, så att the blefwo ganska förfärade. Men Ängelen sade till them: Warer icke förfärade: si, jag bodar eder en stor glädje, som skall wederfaras allt folk, Frälsaren, som är Christus, Herren, är i dag eder född uti Davids stad: Och af thetta tecknet kunnen I känna Honom: I skolen finna ett barn lindadt och lagdt uti en krubba. I samma ögnoblick samlades till Ängelen ett stort antal af then himmelska härskaren, som låfwade Gud, och sade: Ära ware Gud i högden: nu warder frid på jorden, och i människorna hafwer Gud wälbehag. När Änglarna hade faret ifrån them upp i himmelen, sade Herdarne emellan sig: Låt oss nu gå till Bethlehem, och se thet, som ther är skedt, thet Herren hafwer oss kungjort. The gingo med hast, och funno Maria och Joseph, samt barnet, som låg i krubban. Och när the hade thet sett, omtalade the, hwad them war sagdt om thetta barnet. Alle som hörde thet, förundrade sig öfwer thet, som berättades them af Herdarna. Men Maria förwarade alla thessa omständigheter, och öfwerwågade them uti sitt hjerta. Herdarna gingo sedan tillbaka, prisade och låfwade Gud för thet, att allt, hwad the hade hört och sett, träffade in med then berättelse, som Ängelen gjort hade. När nu then åttonde dagen, på hwilken Barnet skulle omskäras, war kommen, kallades Hans namn Jesus, hwilket så kalladt war af Ängelen, förr än han aflad blef i moderlifwet.

Normalupplagan av NT 1883, EFS 1901

Lukas Evangelium, 2 Kapitlet

Och det begaf sig i de dagarna, att från kejsar Augustus utgick ett påbud, att alll werlden skulle skattskrifwas. Denna skattskrifning war den första och skedde då Quirinius war höfding öfwer Syrien. Och d foro alla, hwar och en till sin stad, för att låta skattskrifwa sig. Så for ock Josef upp från Galileen, från staden Nasaret till Judeen, till Davidz stad, som heter Betlehem, emedan han war af Davidz hus och slägt, för att låta skattskrifwa sig, jemte Maria, sin trolofwade, som war hafwande. Men det begaf sig, att medan de woro der, wordo dagarna fullbordade, att hon skulle föda. Och hon födde si förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty för dem war icke rum i herberget. Och i samma ängd woro några herdar ute på marken och höllo wakt om natten öfwer sin hjord. Och se, en Herrens ängel stod bredwid dem, och Herrens härlighet kringsken dem, och de wordo storligen förfärade; och ängeln sade till dem: Waren icke förfärade; ty se, jag bådar eder stor glädje, som skall wederfaras allt folket; ty i dag är eder född Frälsaren, som är Christus, Herren, i Davidz stad. Och detta skall för eder wara tecknet: I skolen finna ett lindadt barn, liggande i en krubba. Och strax wardt med ängeln en mängd af den himmelska härskaran, hwilka lofwade Gud och sade: Ära ware Gud i höjden, och frid på jorden, till menniskorna ett godt behag! Och det begaf sig, att när änglarne hade farit ifrån dem upp i himmelen, sade herdarna sins emellan: Låtom oss nu gå fram till Betlehem och se detta, som har skett och hwilket Herren har kungjort för oss. Och de gingo hasteligen och funno Maria och Josef och barnet, som låg i krubban. Och när de hade sett det, kungjorde de hwad som hade blifwit dem sagdt om detta barn. Och alla som hörde det förundrade sig öfwer det som hade blifwit dem sagdt af herdarne. Men Maria gömde allt detta, begrundande det i sitt hjerta. Och herdarna gingo tillbaka, prisande och lofwande Gud för allt hwad de hört och sett, såsom det hade blifwit dem sagdt. Och när åtta dagar woro fullbordade, så att barnet skulle omskäras, erhöll han anmnet Jesus, som gafs honom af ängeln förr än han wardt aflad i moderlifwet.

Gustaf V:s bibel NT 1917

Lukas evangelium, 2 kapitlet Jesus födes i Betlehem, omskäres…. Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien. Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig. Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem i Judeen, för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande. Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda. Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget. I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord. Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta. Men ängeln sade till dem: ”Varen icke förskräckta. Se jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren. Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba”. I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden bland människor till vilka han har behag.” När änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: ”Låt oss nu gå till Betlehem och se det där har skett, och som Herren har kungjort för oss.” Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban. Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn. Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles om det hade blivit dem sagt. När sedan åtta dagar hade gått till ända och han skulle omskäras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit nämnt av ängeln, förrän han blev avlad i sin moders liv.

Bibel 2000 NT 1999

Lukas evangelium, 2 kapitlet Jesu födelse Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davis hus, begav sig från Nasaret i Galiléen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn. Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget. I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davis stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba”. Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: ”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt” När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren låtit oss veta.” De skyndade iväg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem. När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan hans mor blev havande.