Vishetslitteratur

Vishetslitteratur är en litteraturform som främst förekommer i Mellanöstern. I den hebreiska traditionen har begreppet vishet en bred betydelse. Det kan stå för hantverksskicklighet (2 Mos 31:3 och Jer 10:9) eller en andlig gåva, en inre auktoritet (5 Mos 34:9). I GT har de visa sentenserna en nära anknytning till gudsfruktan. Att frukta Herren är vishetens begynnelse står det på flera ställen (Ps 111:10, Job 28:28 och Ords 1:7).

Böcker

De egentliga vishetsböckerna i GT är: Jobs bok, Ordspråksboken och Predikaren. Även Höga Visan och Jesus Syraks vishet och Salomos vishet i apokryferna räknas till vishetslittaraturen. Men tydliga drag av vishet finns på andra ställen i GT, t ex i Psaltaren och några profetböcker (Jes 5:21 och Hos 14:10).

Genre

Man brukar särskilja tre olika bakgrunder eller sammanhang för den gammatestamentliga visheten: Hovet, Hemmet och Skolan. Hos hovet frodades visheten och förnyades genom internationella kontakter. I hemmet fanns den vardagliga visheten, ordspråken, som traderades från generation till generation. Slutligen i skolan fanns sambandet med undervisning, även om mindre är känt om skolsystemet i gammaltestamentlig tid.

Vishet delas vanligen in i två kategorier: Den praktiska som är vardaglig, användbar, allomfattande och allmängiltig. Den andra är den filosofiska som avhandlar de stora livsfrågorna, resonerande, snarare än förklarande och utmanar till eget tänkande.

Källor

• Eriksson, Viberg: Gud och det utvalda folket, inledning till Gamla testamentet
• Visdomslitteratur i Salmonsens Konversationsleksikon (andra utgåvan, 1928)