Cornelius, Carl Alfred
| Biskop Cornelius, Carl Alfred | |
 Cornelius fotograferad av Maria Tesch | |
| Kyrka | Svenska kyrkan |
|---|---|
| Stift | Linköpings stift, biskop |
| Period | 1884–1893 |
| Företrädare | Ebbe Gustaf Bring |
| Efterträdare | Carl Wilhelm Charleville |
| Prästvigd | 1855 |
| Akademisk titel | Teologie doktor 1868 |
| Född | 10 februari 1828 |
| Död | 9 februari 1893 |
Carl Alfred Cornelius, född 10 februari 1828 i Södra Vi socken, Kalmar län, död 9 februari 1893 i Linköping, var en svensk teolog och biskop i Linköpings stift 1884–1893. Han var far till borgmästare Johan Cornelius och morfar till Erik Montan.
Han blev student vid Uppsala universitet 1845, filosofie doktor 1851, teologie kandidat 1852 och docent i kyrkohistoria 1853. Två år senare utnämndes han till lektor i teologi vid Härnösands gymnasium, och lät sig prästvigas samma år. 1860 tillträdde han som teologie adjunkt vid Uppsala universitet och efter två års arbete, 1862, blev han kalseniansk professor i teologiska prenotioner och kyrkohistoria. vid Jubelfesten i Lund (1868), promoverades han till teologie doktor.
Bland hans skrifter märks Handbok i svenska kyrkans historia (1867), Handbok i kyrkohistorien (1872), Några bidrag till Uppsala teologiska fakultets historia (1874–75) samt Svenska kyrkans historia efter reformationen (2 band, 1886–87).[1]
Priser och utmärkelser
- 1891 – Kungliga priset
Se även
Källor
- Biografi i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1906)
Noter
- ↑ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931
Externa länkar
- Svenska kyrkans historia efter reformationen/ i Carl Alfred Cornelius, Svenska kyrkans historia efter reformationen (1886–1887)
| Företrädare: August Teodor Almén |
Uppsala universitets rektor 1874–1875 |
Efterträdare: Herman Ludvig Rydin |
| Företrädare: Gustaf Svanberg |
Inspektor för Östgöta nation 1876–1886 |
Efterträdare: Frithiof Holmgren |