Kyrkoplikt

Kyrkoplikt var en form av kyrkotukt, ett straff som utdömdes av världslig domstol, men skulle avtjänas i kyrkan, enligt kyrkolagen från 1686. Straffet innebar att den dömde skulle stå eller knäböja på en särskild pall under gudstjänsten. Efter särskilt kungörande från prästen skulle den dömde offentligt bekänna sin synd, ge uttryck för sin ånger och ta emot avlösning (få förlåtelse). I och med detta kunde den straffade återupptas i församlingens gemenskap och åter delta i nattvardsfirande.

Kyrkoplikt fanns redan under medeltiden, skrevs in i kyrkolagen 1686 och avskaffades 1855. År 1918 avskaffades varje form av kyrklig påföljd av borgerligt straff och dom."

Källor

• Digitalt Museum