Werners boktryckeri

Werners boktryckeri bildades 1705 genom ett namnbyte på Wankijfs boktryckeri när Johan Henrik Werner övertog detta boktryckeri av Niclas Wankijfs änka Maria i december 1705. Samma år hade han fått privilegium som kunglig boktryckare.

Han utvidgade snart sin verksamhet, bland annat genom att redan före år 1710 köpa in Henrik Keyser den yngres tryckeri, en del av Burchardii boktryckeri och sedermera också Enaeus' boktryckeri. Det kungliga boktryckeriet hade sina lokaler vid Norrbro i Stockholm, alldeles i närheten av kungliga stallet, och utanför boktryckerihuset hade Werner åt mälarsidan uppfört "Stall och foderhus av bräder, däruti han haver hästar, hö och fourage", och bredvid dessa trähus "kokade han sina färger, som han brukar till tryckeriet". Huset ingick i hans förmåner som privilegierad boktryckare. Dessutom frikallades han från alla borgerliga utlagor och besvär och fick till och med en årslön av 200 daler silvermynt. Denna lön indrogs dock år 1714.

Werner hade som kunglig boktryckare skyldighet att utan betalning leverera allt officiellt tryck. I början var antalet levererade exemplar högst 1200, men bestämdes år 1728 till den relativt stora upplagan 4 828, där dock kronan stod för papperet. År 1719 (Drottning Ulrika Eleonora) blev han "Directeur öfwer alla Tryckerier i Riket". Det heter i ett kungligt brev av den 14 december samma år, att han förlänades titeln "i anseende til den skickelighet och förfahrenhet, som — - Werner uti de stycken, som boktryckerikonsten angå sig förwärfwat, så wähl som des därwid med all flijt och oförtrutenhet långl. giorde upwachtning och den nytta han vid det wärket skaffatt".

Han blev den andre boktryckare som i Sverige gav ut en svensk bok tryckt med antikva, boken var Gyllenborgs översättning av Racines Andromache. Boken trycktes år 1723. Latinska böcker trycktes sedan länge med antikva.

Publikationer

• Konventikelplakatet, december 1726