O Jesu! när jagh hädan skal
Version från den 3 juli 2024 kl. 10.31 av Haeffner (diskussion | bidrag) (Tog bort omdirigering till O Jesus, när mitt liv släcks ut)
Text 1695
1. O JEsu! när jagh hädan skal/ Och andan min vpgifwa/ För winning skattar jagh thet fall; Hos tigh får jagh tå blifwa. Min kropp han sås här dödelig/ Men skal ståå vp odödelig/ Fast härlig och förklarad.
2. Jagh kläder af förgänglighet/ Blijr lös af syndsens bande; Ikläder migh stoor salighet/ Vthi the lefwandes lande. Ther Himmels kronan för migh står/ Then jagh af HErrans hand tå får/ Som jagh haar efterlängtat.
3. Jagh kommer af ett brusand’ haaf På rätta glädie stranden/ Min kropp han lägges nedh i graaf/ Men Gudh vptager andan. Vhr mörckret kommer jagh til lius/ Vhr fattigdom til ett rijkt huus/ Från oro til godh hwilo.
4. Min sorg i frögd förwandlad är/ För jordisk hyddon slätta Ett Paradis Gudh migh beskär/ Ett ewigt lijf för thetta. Min ögon öpnas/ warda klaar/ Jagh lijf i döden funnit haar: Så haar all sorg en ända.
5. Ty thetta lijf är idel dödh/ Man må thet lijf eij nämna/ Behäfftat med stoor ångst och nödh/ Och taar i grafwen ända. Ju längre jagh här lefwa får/ Ju närmar jagh til grafwen går. Min dödzstund ändtlig nalkas.
6. O vsle lijf/ o bräcklighet! Ho tigh kan rätt betrachta/ Han må tin lust och härlighet Eij synnerligen achta. Men döden är nu ingen dödh/ En gång til lifwet/ frij från nödh/ Förlossning af elände.
7. O dödh! tu äst them fromom godh/ Och bitter för the arga: Sachtmodigheten gier tu roo/ Men fäller högmod marga: Och fattigdom får ewigt nogh/ Men girigheten måste doch I ewigheten brista.
8. Kom JEsu/ tu min Frälserman/ Kom/ föör migh til thet lifwet/ Ther tu äst på Gudz högra hand/ Then tu migh hafwer gifwit. Lät migh fullborda så mitt lopp/ At siälen tages til tigh op/ Til the vthwaldas skara.