Vasa Tryckeri
Vasa tryckeri verkade i Vasa från 1776 till 1838. Det var det första tryckeriet i Vasa och på den tiden det enda tryckeriet i en lantlig stad i Finland.
Etablering av ett tryckeri
År 1776 föreslog Bror Cederström, landshövding i Vasa län, för kanslikollegiet att tryckeriprivilegier skulle beviljas författaren Georg Wilhelm Londicer. Som motivering redogjorde han för landshövdingebyråns och andra länstjänstemäns samt Vasa hovrätts utskriftsbehov.[1]
Londicer föddes i Strängnäs den 25 januari 1745 och härstammade från en skotsk officer som trädde i svensk tjänst under trettioåriga kriget. Han hade arbetat sex år för Stockholmstryckaren Petter Hasselberg och tredje året som lärling på Kungliga Tryckeriet som ägdes av Henric Fougt.[2]
Landshövding Cederström erhöll ett lån på cirka 12 000 koppardaler från Vasa läns herrskap, prästerskap och magistrater för att utrusta tryckeriet. Tryckeriet köpte de nödvändiga typsnitten och andra verktyg, och Gustav III gav Londicer ensamrätt att driva ett tryckeri i Vasa i januari 1777.[3]
G.W. Londicer tryckeri och dess produktion
- Försättsbladet och första uppslaget av Henrik Achrenius sagosamling i poetisk form från 1777.
- Försättsblad och slutsida till Christfrid Gananders sagosamling från 1784.
- Antika och kursiva modeller av typsnittsprover publicerade av Londicer 1787.
Londicer anlände till Vasa i oktober 1776 och inledde sin verksamhet före årets slut med att trycka landskapsregeringens kungörelser, hovrättens allmänna prislistor och skatteprislistor. Det fanns dock för lite arbete, varför Londicer bad landshövding Cederström om tillstånd för honom att publicera psalmböcker och katekeser på finska. Tryckningen av dem var dock Åbo Akademis tryckeris privilegium, och därför avslogs begäran. Samma sak hände 1780 när Londicer ansökte om rätten att importera papper från utlandet utan tullar.[4]
Förutom officiella publikationer var Londicers huvudsakliga inkomstkälla religiös litteratur: österbottniska prästers kateketiska verk, Sions och Kingos psalmer, andaktsböcker, predikningar, pamfletter och andliga sånger, av vilka många tidigare hade publicerats i Carlbohms eller Frenckells tryckpressar. Christfrid Gananders gåt- och sagosamlingar Aenigmata Fennica, finska Arwoitus, Wastaustens folk (1783) och Nyare sagor (1784) samt ekonomiska häften på svenska och finska var också avsedda för befolkningen i Österbotten. Den största av de senare var Hans Henrik Aspegrens Pedersöre landtman eller Tankar om landtbrukets hinder och hjelp i Pedersöre sökte af Österbotn och Wasa län (1777). Bröllops- och begravningsdikter, som ofta trycktes tidigare, föll ur mode i slutet av seklet.[5]
Londicers tryckeri hade tydligen bara en brottare, som han använde med tillfällig arbetskraft efter att gesällen Nils Johan Helsing hade rest bort från Vasa. Stilbeståndet bestod av frakturer i nio storlekar, schwabach i tre, antikva i tio och kursiv i fyra storlekar. Gamla seriella dekorationer och vinjetter användes ibland som dekorationer.[6]
Tryckeriets lönsamhet var redan från början svag och 1793 sa Londicer upp sig från sitt arbete och reste till Linköping som tryckare. Det fanns dock ett behov av tryckning i Vasa, och Londicer återvände dit senast i augusti 1795. Från 1801 anställde han även gesällen Carl Fredrik Söderberg. Under de sista åren av Londicers liv producerade tryckeriet främst officiella publikationer och tillfälliga tryck som olika former. Det utvecklades allt tydligare till det länstryckeri som det ursprungligen var tänkt att vara.[7]
Londicers änka och son fortsätter
Georg Wilhelm Londicer dog den 7 januari 1804. Hans änka, fiskardottern Anna Christina Sparman, efterlämnade sju barn, varav det äldsta Carl Anton föddes i Vasa den 7 juli 1786. Efter faderns död skrev Carl Anton Londicer, som avlade studentexamen, in sig vid Åbo akademi, men i stället för att studera fortsatte han sin tryckpraktik som han hade påbörjat redan under skoltiden. Tryckeriet i Vasa drevs av Londicers änka, som år 1809 överlät företaget till sin son, som året innan hade utexaminerats som boktryckare.[8]
Under Londicers änka och sons tid bestod tryckeriets produktion fortfarande huvudsakligen av officiella publikationer, religiösa broschyrer och tillfälliga tryck. Till exceptionellt stora arbeten hör en handbok utgiven på svenska (1816) och finska (1817) Sammandrag af stadgar, förordningar, plaketter, proklamationer, bud och beslut av predikostolarna i Storfurstendömet Finlands kyrka, den årligen reciterade förläggningen och tvåbandskongl. Wasa hof-rätts universaler och circulairer från 1821.[9]
Den religiösa pamfletten Bondehustrun Brita Gustafsdotters i Höglyckan uppenbarelse i Martii månad år 1819, tryckt 1815, orsakade oväntat det första censurmålet mot en tryckare i Storfurstendömet Finland. Verket, som publicerades utan Åbo tingsrätts tillstånd, konfiskerades och Carl Anton Londicer dömdes 1823 av Vasa Kämner domstol till böter på 96 silverrubel. Rättegången, som behandlades grundligt på högre nivåer, ledde till en mer exakt definition av påföljderna för tryckfrihetslagstiftningen under svensk regel.[10]
Slutet
År 1828 ansökte Johan Grönberg, en affärsman från Vasa, hos senaten om tillstånd att grunda ett nytt tryckeri i staden. I ansökan och på landshövding Herman Wärnhjelms vägnar angavs att tryckeriet Londicer länge varit i så dåligt skick och så dåligt skick att det inte kunde tillgodose myndigheternas och privatpersoners behov. Tillståndet beviljades trots Carl Anton Londicers invändningar, men Grönberg avstod till slut. När Carl Gustaf Wolff 1838 fick tryckeritillståndet "upphörde Londicerrörelsen att existera av sig själv". Tryckeriets betydelse, som var begränsad i sin verksamhet, var huvudsakligen begränsad till Österbotten, där det banade väg för senare företagare inom branschen.[11]
Källor
- Gardberg, Carl-Rudolf: Boktryckarkonsten i Finland från freden i Nystad till elden i Åbo. Översatt av Eino Nivanka. Helsingfors: Helsingfors grafiska klubb, 1957.