Vogler, Georg Joseph

Georg Joseph Vogler, känd som abbé Vogler, född 15 juni 1749 i Würzburg, Innerer Graben, död 6 maj 1814 i Darmstadt, var en tysk tonsättare, organist, musikteoretiker, pedagog och präst.

Biografi

Efter prästvigning och studier i Italien fick Vogler 1777 anställning vid kurfurstens hov i Mannheim. År 1786 kallades han till Gustav III:s hov i Sverige, och var så kallad "musikdirektör" (direktör för musiken) vid Kungliga Operan 1786–1791 samt 1793–1799. Ett av hans första initiativ var att starta en "nationell musikskola" i Sverige.

Enligt sitt kontrakt skulle han komponera minst en opera om året, varav endast en blev av: Gustav Adolf och Ebba Brahe från 1788 med text av Johan Henric Kellgren, som med sina folkliga scener i andra akten förebådar romantiken. Hela operan är en brokig mosaik med stort upplagda arior och folkliga visor, till exempel Hönsgummans visa, som chockade hovdamerna i Stockholm. Gustav Adolf och Ebba Brahe sattes åter upp på Drottningholms slottsteater säsongerna 1973 och 1990.

Han var även pedagog och grundade musikskolor bland annat i Stockholm och i Darmstadt där han var kapellmästare från 1807. Han grundade även en "enke- och pupillkassa" 1794 i Stockholm. En av huvudanledningarna till att Gustav III kallade honom till Sverige var att han skulle vara musiklärare åt kronprinsen.

Under sin levnad var han mest känd såsom konsertgivare och orgelvirtuos då han improviserade tonmålningar och variationer av folkmelodier; ett av hans mer ovanliga tilltag för att skapa effekter var att ta hela underarmen och trycka den mot tangenterna och återskapa bland annat domedagen, och många sade att mjölken surnade i sju socknar på grund av hans konster. Han blev även kallad charlatan av andra tonsättare.

Ett av hans sista uppdrag i Sverige var att sätta upp Aeneas i Chartago av Joseph Martin Kraus i ett halvkonsertant och stympat skick; sedan återvände Vogler hem till Mannheim igen för sista gången. Av hans elever bör de mest kända ha varit i Sverige Joseph Martin Kraus, i Tyskland Giacomo Meyerbeer och Carl Maria von Weber som ansåg att Vogler var en skickligare pianist än självaste Ludwig van Beethoven.

Eftersom Vogler var katolsk präst engagerades han sig i den lilla katolska församlingen i Stockholm som räknade 1 700 personer. Han firade mässan där, förrättade övriga sakrament och var allmänt behjälplig. En del fann det opassande att en person kunde agera både som präst och vara kapellmästare vid teatern.

Han turnerade även utomlands, till Ryssland, Nordafrika och Grekland, och sina folkmusikstudier använde han sedan i sina kompositioner och skriftliga verk.

Av hans omfattande verklista, som består av mässor, operor, symfonier och musikteoretiska skrifter, har psalmen Hosianna, Davids son blivit synnerligen populär i Sverige.

Verket Choral-Bok af 90 Melodier till 260 Svenska Psalmer gavs ut omkring 1 800 och kom att kallas Voglers choral-Bok.

Verk

Se Wikipedia

Se även

• Johann Christian Friedrich Haeffner
• Joseph Martin Kraus
• Johann Gottlieb Naumann
• Francesco Antonio Uttini

• von Schafthäutl, Karl Emil Abt Georg Joseph Vogler, 1979[1888], Hildesheim
• Fischer, Georg-Helmut Georg Joseph Vogler, kallad "Abbé", 1987, [G.-H. Fischer], Stockholm
• Georg Joseph Vogler på Levande musikarv

Källor

• Vogler, Georg Joseph i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
• Sohlmans musiklexikon band 5, Sohlmans förlag AB 1979.
• Stanley Sadie (ed.): The New Grove Dictionary of Music and Musicians. Macmillan Publishers, London 1980.