Asplund Idun

D ET HÄ R Ä R DEN enkla historien om ett lif i det obemärkta, ett lif, ägnadt åt goda och välsignelsebringande handlingar i det tysta, tills döden i förra veckan tog den trötta i sina armar och förlänade henne den hvila, efter hvilken hon så länge trängt at. Mamsell Brita Maria Asplund föddes i Norrköping den 26 maj 1808, där fadern var klensmed. Helt tidigt kom hon ut i världen för att tjäna sitt bröd. Efter att ha innehaft tjänst hos en stockholmsfamilj, som bodde i dåvarande Brödraförsamlingens hus vid Lilla Trädgårdsgatan, började hon vid 30 år att baka och försörjde sig till sitt sextionde år på detta sätt. Under denna tid slog hon sig två gånger ned på landet i förhoppning att där kunna reda sig bättre; men det sträfsamma arbetet lönade sig så illa, att hennes ringa bohag till sist måste gå under klubban. Återkommen till hufvudstaden, blef hon genom professor G. Mankells bemedling orgeltrampare i Brödraförsamlingens kyrka och vid Musikaliska akademien, där hon förtjänade 5 kr. för 20 timmar i veckan. Detta ansåg hon väl betaldt och började göra besparingar. Vid 75 års ålder måste hon lämna dessa be fattningar och hade då samlat en summa penningar, som hon lämnade till Brödraförsamlingen för att användas som grundplåt till ett barnhem. Hon fick nu ett litet underhåll af Brödraförsamlingen så att hon, trots umbäranden och försakelser, kunde draga sig fram, ty för att i sin fattigdom kunna arbeta och verka för sina lidande med människor, har hon gjort stora försakelser. Storartad och exempellös har hennes välgörenhet varit och hon arbetade in i det sista. Af små tyglappar förfärdigade hon täcken, mattor, längder m. m. och med den knappa syn, hon hade, var det förvånande att se, hvad hennes flitiga händer kunde uträtta. Flere försäljningar af sina alster har hon anordnat, den första år 1878. Förslag gjordes nämligen till uppförande af missionshyddor i stadens utkanter och när hon hörde talas därom, väcktes hos henne begäret att kunna bidraga med sin skärf. Denna försäljning hade hon i Landtbruksakademiens sal, och inbragte densamma 300 kr., som bildade en af grundplåtarne till den första missions hyddan i Stockholm — Maria missionshydda. Efter 9 år hade hon åter med egna händer för färdigat så många arbeten, att hon, i sitt hem, kunde göra sin nästa försäljning. Äfven vid 85 års ålder hade hon en liknande försäljning, hvars behållning var afsedd att lindra nöden bland de fattiga i hufvudstaden. Outtröttlig i sitt arbete, har hon bidragit till upprättandet af ett barnhem, som numera är förlagdt vid Sundby berg. Hon var en i ordets fulla mening god kvinna, ty hon gjorde godt i det tysta i mån af sina krafter. Det var den gamlas eftermäle.