Aronitiska välsignelsen

Från Psalmer och Andliga Sånger
Version från den 28 september 2021 kl. 18.15 av Haeffner (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med ' '''Aronitiska välsignelsen''', även ''Herrens välsignelse'', är en prästerlig välsignelse uppkallad efter Aron, enligt Gamla Testamentet var han Israels fö...')
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Aronitiska välsignelsen, även Herrens välsignelse, är en prästerlig välsignelse uppkallad efter Aron, enligt Gamla Testamentet var han Israels förste överstepräst.

Denna specifika välsignelse omtalas i Fjärde Mosebok 6:24–26.

I Karl XII:s bibel från 1703, lyder välsignelsen:
v 23: Tala till Aron och hans söner, och säg:
Så skolen j säija til Israels barn, när j wälsignen them:

HERren wälsigne thig, och beware thig.
HERren låte sitt ansichte lysa öfwer thig, och ware thig nådelig.
HERren uplyfte sitt ansichte över thig, och gifwe thig frijd.

I 1917 års Bibel lyder välsignelsen:

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.

I Bibel 2000, lyder välsignelsen:

Herren välsignar dig och beskyddar dig.
Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd.
Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.

Den aronitiska välsignelsen blev vanlig efter reformationen som avslutning av gudstjänster, men den förekommer även i den Romersk-katolska kyrkan.

Den hebreiska originaltexten, som används i judisk tradition, lyder:

יְבָרֶכְךָ יְהוָה, וְיִשְׁמְרֶךָ (jevarechecha adonai vejischmerecha)
יָאֵר יְהוָה פָּנָיו אֵלֶיךָ, וִיחֻנֶּךָּ (jaer adonai panav elecha vichuneka)
יִשָּׂא יְהוָה פָּנָיו אֵלֶיךָ, וְיָשֵׂם לְךָ שָׁלוֹם (jisa adonai panav elecha vejasem lecha shalom)

Den läses (eg. sjunges) i synagogan, på fredagskvällen vid inledningen av shabbat, samt av fadern i en judisk familj som välsignelse över hans barn.

Språkkommentar: Översättningen från hebreiska till svenska är problematisk med avseende på tempus. Verben ('välsigna', 'bevara', 'vända sitt ansikte') i den hebreiska texten rymmer i denna framställning dåtid, nutid och framtid i samma ord ('har välsignat/bevarat/vänt', 'välsignar nu', 'kommer att välsigna'), vilket med svenskans verb enbart går att uttrycka i ett av dessa tempus. (Översättningen i 1917 års översättning använder här konjunktivformen som i långa stycken motsvarar den hebreiska textens intention.)

Se även