Graumann Poliander, Johann
Johann Graumann (även Gramann eller Gromann) grekiserat till Poliander, född den 5 juli 1487 i Neustadt i stiftet Würzburg, död den 29 april 1541 i Königsberg var en tysk psalmförfattare. Han studerade i Leipzig och blev 1520 rektor för Sankt Thomas-skolan där. När Martin Luther och Andreas Karlstadt 1519 höll sin disputation med dr Eck, tjänstgjorde Graumann som Ecks sekreterare, men blev under meningsutbytena helt omvänd till reformatorernas tankar. Han förkunnade kraftigt reformationens tankar och måste därför avgå från sin rektorstjänst 1522 i St Thomas-skolan. Han flyttade därför till Wittenberg och blev en av Luthers och Philipp Melanchtons förtrogne. 1523 blev han evangelisk pastor i Würzburg men lämnade staden vid utbrottet av bondekriget 1525. Han begav sig till Nürnberg där han vid pingsttid utnämndes till pastor i klostret St Clara. Redan i oktober 1525 fick han, på Martin Luthers rekommendation, anställning som pastor i Altstadt kyrkan i Königsberg hos Markgreven Albrecht av Brandenburg för att föra reformationen vidare i Preussen. Han blev där känd som organisatör av evangeliska skolor i provinsen.
Psalmer
En av protestantismens äldsta psalmer är skriven av Poliander, nämligen Nun lob mein Seel, den Herren, som finns i flera svenska psalmböcker med namnet Min själ skall lova Herran. Psalmen ska ha varit Gustaf II Adolfs älsklingspsalm.
Källor
- Nordisk Familjebok, 2:a utgåvan "Ugglan" band 10 spalt 154