Melin, Hans Magnus
Hans Magnus Melin, född 14 september 1805 i Östra Vemmerlövs socken, död 17 november 1877 i Lund, var en svensk teolog, universitetslärare, bibelöversättare och domprost. Han var far till Frans Melin.
Biografi
Melin var son till Johan Ulrik Melin, kvartermästare vid Skånska karabinjärregementet, och Brita Katarina Seeberg, som var kantorsdotter. Fadern ska ha varit sträng och 1811 lämnade modern hemmet och tog med sig de fyra barnen. Melins nya hem blev hos släktingen, köpmansänkan Katarina Malmstedt i Ystad. Tack vare henne fick Melin råd till studier.
Den 9 oktober 1822 inskrevs han som student i Lund. Den 15 juni 1827 undergick Melin filologisk examen och den 9 maj 1829 den filosofiska. Vid samma tillfälle som Esaias Tegnér lagerkrönte Adam Oehlenschläger i Lunds domkyrka den 23 juni 1829 mottog Melin som primus själv magisterkransen.
År 1831 påbörjade han teologiska studier och blev 1834 docent i exegetisk teologi. Tre år senare utnämndes Melin till notarie vid teologiska fakulteten. Strax därefter prästvigdes han. Genom ett stort antal föreläsningar i sin serie Föreläsningar öfver Jesu lefverne drog han stora åhörarskaror och föreläsningarna kom sedermera också i tryck.
År 1847 utnämndes Melin till professor i pastoralteologi och senare i exegetisk teologi vid Lunds universitet. 1861 blev han ledamot av Bibelkommissionen. 1865 blev han förste teologie professor och var samtidigt domprost i Lund.
Hans Magnus Melin var gift tre gånger: 1845–1856 med Helena Jakobina Hellstenius, 1859–1859 med Anna Helena Bååth och därefter med hennes syster Carolina Bååth.
Bibelöversättning
Den intensiva debatten under 1840-talet hade uppmärksammat Melin på behovet av en ny bibelöversättning. Åren 1858−1865 utkom det som skulle bli hans främsta insats som översättare: Den heliga skrift, eller ”Melins bibelverk” som den kom att kallas. Melin eftersträvade i sin bibelöversättning att behålla ordalydelsen i Gustav Vasas bibel, dock ”beriktigad” (korrigerad) och med förklarande anmärkningar – som det anstod en exeget. Texten var alltså språkligt konservativ men samtidigt modern på så vis att de många noterna öppnade för en strävan efter att nå en syntes mellan religionshistoria och naturvetenskap.
”Melins bibelverk” var mycket uppskattat både bland kyrkomän och allmänhet och kom att få en stor betydelse för bibelstudiet i Sverige. Översättningen fick många upplagor redan under hans livstid, bland annat en upplaga med Gustave Dorés berömda planscher för första gången i en svensk utgåva samt flera nordamerikanska praktutgåvor för svenskamerikanernas fromma. Peter Wieselgren har kallat översättning för ”kronan på vår nya bibellitteratur”.
Nedan följer några exempel på hur Melins översättningar och förklaringar kunde se ut:
1 Mos 7:11 Noa och floden: Då uppbrusto alla det stora djupets* källor, och himmelens fenster öppnade sig.
- Hafsbottnen uppkastades av underjordiska krafter, sådana som i jordbäfningen, så att hafwets watten steg högt i sky och kastade sig öfwer det fasta landet.
1 Mos 19:24–25 Herren förstör Sodom och Gomorra: Då lät Herren* regna swafwel och eld från Herran**.
- Guds Son och uppenbarare. **Herren Gud den förborgade, som bor i ett otillgängligt ljus.
Melin invaldes 1861 i den bibelkommission som då hade varit i arbete sedan 1773. Han kom att få ansvar för flera av Gamla testamentets profeter. Även här var han språkligt konservativ. Hans textkritik kom att ligga till grund för 1877 års utgåva av Nya testamentet men övergavs senare i slutarbetet inför 1917 års Bibel.
Övriga verk
Melin författade ett stort antal, för sin samtid, värdefulla teologiska verk. Han utgav också Handlexikon öfver grekiska språket och en översättning av Goethes Faust.
Priser och utmärkelser
- 1853 – Svenska Akademiens stora pris
- 1864 – Letterstedtska priset för översättningen av Gamla testamentet
- 1865 – Kungliga priset
- 1865 – Kommendör av Nordstjärneorden
- 1866 – Ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien
För sina litterära insatser blev han förärad Svenska Akademiens stora skådepenning i guld 1853 och Karl Johan-priset tre år senare. 1866 invaldes han i akademien, där han efterträdde Johan Börjesson på stol nummer 3. Melin blev samma år ledamot nummer 567 av Kungliga Vetenskapsakademien.
År 1865 mottog han kommendörskorset av Nordstjärneorden. Förutom inhemska utmärkelser fick Melin stor uppmärksamhet även i utlandet. År 1851 invaldes han till exempel i det historiskt teologiska samfundet i Leipzig och 1856 i Det Konglige nordiska Oldskriftssällskapet i Köpenhamn.
Källor
- "Hans Magnus Melin" i Svenska Familj-Journalen häfte 12. Stockholm 1877.
- Biografi i Sv Biografisk Handlexikon
- Bio i översättarlexikon