O Gud, vem skall jag klaga, text

Från Psalmer och Andliga Sånger
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Texten till O Gud, vem skall jag klaga

hämtad ur 1536 års psalmbok
Een nunnos ursegt hwarfore hon utgick aff clostret

Ah gud hwem skal iach claghe,
förtwiffwel och mishaghe
stå mich i mitt hierta när
iach är j closter giffuin,
thet är mich nw mest til meen,
och är en songe blijffuen,
frå frögd och lust fördriffuen,
the claghar iach gud alleen

Här är gudz loff och ära,
förclädd uti skrymterij,
emoot hans bwd och lära,
med buller och mykin skrij,
thet gud haffuer befalet,
här ingen bekenna må,
stoor fare är med alle,
om the ey här frå falle,
huru the j saken stå

Wij läse fast och siunge,
thet wij doch ay sielff förstå,
och med wor falska tungo,
bedraghe mong man ock så,
thet kan en gud behage,
ty han thet oss sielff förböd,
och oss thet ook pålade
när han så til oss sade,
foruerffua med modh titt bröd

Ty skee them hemd och wrede,
ther oss haffua så förseedt,
med list och dieffuuls wedhe,
frå mene gudz Christenheet,
wij äre plantat alle,
och fulle aff Adams art,
hoo kan mich tå förhalla,
thet gud gaff frijdt bland alla,
som han haffuer liffuet spart

Här haffuer iach songen warit,
nw på the femtonde år,
tes ordens twång forfarit,
min hugh til itt annat står,
iach kan full wel undbära,
all orden och closters skrud,
och må med frögd och äro,
mich aff mitt egit nära,
ty går iach aff clostret uth

Jach weet itt annat orden,
och haller ey thetta lict,
ty iach är gieckat worden,
aff menniskio falska dict,
nw haffuer gud forclarat,
sina sanning j alle land,
och lögnen uppenbarat,
som mongan haffuer snarat,
thet claghar quinna och man

Thet som iach effter stundar,
haffuer gud sielffuer stict,
och är så wel begrundat,
uti hans helga scrifft,
man kan ey ene leffue,
sade then alzmectig gud,
en maka wij honom giffue,
utaff hans köt och reffue,
then oss är ewigt godh.

Källor

Den svenska psalmboken (1536)