Silverbibeln: Skillnad mellan sidversioner
Haeffner (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
Haeffner (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 49: | Rad 49: | ||
== Se även == | == Se även == | ||
* {{bokref|titel=Goternas bibel : Silverbibelns, Carolinus och Ambrosianernas västgotiska bibeltexter med förklaringar och kalender|utgivare=Tidens förlag|utgivningsort=Stockholm|år=1962 | * {{bokref|titel=Goternas bibel : Silverbibelns, Carolinus och Ambrosianernas västgotiska bibeltexter med förklaringar och kalender|utgivare=Tidens förlag|utgivningsort=Stockholm|år=1962}} Texten tolkad till nusvenska av [[Åke Ohlmarks]] "i en stil som medvetet imiterar det kärnfulla gotiska fornspråket." | ||
* Lars Munkhammar, Silverbibeln : Theoderiks bok, 1998 | * Lars Munkhammar, Silverbibeln : Theoderiks bok, 1998 | ||
* [https://ub.uu.se/om-biblioteket/utstallningar/silverbibeln/tryckta-editioner/ Utgåvor av Silverbibeln] | * [https://ub.uu.se/om-biblioteket/utstallningar/silverbibeln/tryckta-editioner/ Utgåvor av Silverbibeln] | ||
*[http://www.ub.uu.se/om-biblioteket/utstallningar/silverbibeln/ Om Codex Argenteus (Uppsala universitetsbibliotek)] | *[http://www.ub.uu.se/om-biblioteket/utstallningar/silverbibeln/ Om Codex Argenteus (Uppsala universitetsbibliotek)] | ||
Versionen från 19 juli 2022 kl. 14.59
Silverbibeln, Codex argenteus på latin, egentligen "silverboken", är en unik handskriven bok på det numera utdöda språket gotiska från början av 500-talet. Silverbibeln är den absolut främsta källan till gotiskan.[1] Silverbibeln kan därför räknas som kulturhistoriskt ovärderlig när det kommer till språk- och kulturforskning.
Beskrivning
Bladen är tunna purpurfärgade pergament av mycket hög kvalitet, och bläcket som använts är antingen silver eller guld. Den dominerande silverfärgade texten har gett upphov till titeln Silverbibeln (silverboken).
Historia
Silverbibeln är förmodligen skriven i Ravenna, Italien under östgoternas härskartid i början av 500-talet. Silverbibeln var känd på 1500-talet, då den fanns i ett benediktinkloster i Werden i Ruhrområdet. Någon gång under 1500-talet övergick Silverbibeln i kejsar Rudolf II:s ägo och den fanns i Prag när svenskarna stormade staden 1648.
Silverbibeln togs till Sverige som krigsbyte och införlivades i drottning Kristinas bibliotek. Efter hennes abdikation skänktes den till Isaac Vossius som tog den med sig tillbaka till Holland. Den återköptes senare av svensken Magnus Gabriel De la Gardie som sedermera skänkte den till Uppsala universitet 14 juni 1669. På beställning av De la Gardie utförde hovguldssmeden Hans Bengtsson Selling ett silverbokband till bibeln.
Nämnas kan att någon, möjligen Olof Rudbeck d.ä. (1630–1702), professor på Uppsala universitet, utförde förfalskningar i Silverbibeln. Genom att ändra i originaltexten framstod det plötsligt som att Jesus besökt templet i Uppsala. Syftet var att göra Uppsala till den västerländska civilisationens vagga.
Johan Ihre bevisade att översättningen av Silverbibeln från grekiska till gotiska ursprungligen gjordes av den gotiske biskopen Wulfila åren 341–383. Hans fragment avskrevs under 500-talet, troligen i Ravenna, norra Italien, under ostrogoternas härskartid. Århundradet är bekräftat med C14-metoden. Generellt anses den ha tillverkats för Theoderik den stores räkning. Under de cirka 1000 år den varit okänd tros den bland annat ha tillhört Karl den store.
Ursprungligen hade Silverbibeln minst 336 blad men av dessa är endast 188 stycken kända. 187 av sidorna förvaras på Carolina Rediviva. Det 188:e bladet återfanns 1970 och förvaras i domkyrkan i tyska Speyer. Silverbibeln innehåller de fyra [evangelier]]na och är därmed namnet till trots inte en bibel.
Inför ett statsbesök i maj 1990 ryktades att Tjeckoslovakiens president Václav Havel skulle göra en formell framställan att återkräva Silverbibeln till Prag, och Utrikesdepartementet vidtog efterforskningar kring det rättsliga läget. Någon framställan från Havel kom dock aldrig.[2]
Ett dubbelblad av Silverbibeln samt silverpärmen från 1600-talet visades för allmänheten på Carolina Rediviva till 5 april 1995, då dessa trots placering i monter med lamellglas och larm stals och tillfälligt hamnade på villovägar.
Silverbibeln fördes 2011 upp på Unescos lista över världsminnen som ett av sex svenska samlingar.
Numera är originalet bättre skyddat, och verket kan dessutom beskådas genom skannade kopior på Internet.[3] Silverbibeln finns för närvarande på museet på Carolina Rediviva i Uppsala.
Exempel
Början av Fader vår i Matteusevangeliet på gotiska och i ordagrann svensk översättning:
| atta unsar þu in himinam, | fader vår du i himmelen, |
| weihnai namo þein, | helgat varde namn ditt, |
| qimai þiudinassus þeins, | må komma rike ditt, |
| wairþai wilja þeins, | varde vilja din |
| swe in himina jah ana airþai | så i himmelen även på jorden, |
| hlaif unsarana þana sinteinan gif | bröd vårt det dagliga giv |
| uns himma daga | oss denna dag. |
Observera att þ (Þ, Thorn, Þorn) är ett tonlöst läspljud.
Se även
- Goternas bibel : Silverbibelns, Carolinus och Ambrosianernas västgotiska bibeltexter med förklaringar och kalender. Stockholm: Skriptfel: Modulen "String" finns inte.. 1962 Texten tolkad till nusvenska av Åke Ohlmarks "i en stil som medvetet imiterar det kärnfulla gotiska fornspråket."
- Lars Munkhammar, Silverbibeln : Theoderiks bok, 1998
- Utgåvor av Silverbibeln
- Om Codex Argenteus (Uppsala universitetsbibliotek)
- Codex Argenteus Online - 1927 års faksimilupplaga av Codex argentus (Uppsala universitetsbibliotek)
- Codex Argenteus i original
- "Silverbibelns fantastiska resa" - dokumentärfilm om Silverbibeln
Källor
- ↑ Wikander, Ola (2006). I döda språks sällskap. Skriptfel: Modulen "String" finns inte.. sid. 216. Skriptfel: Modulen "ISBN" finns inte.
- ↑ Byte är byte och kommer aldrig mer igen, Svenska dagbladet, 20 juli 2002.
- ↑ Bläddra i Codex argenteus, alvin-record:60279, Uppsala universitetsbibliotek.