Wij lofwom Christ en Konung båld

Från Psalmer och Andliga Sånger
Version från den 22 oktober 2021 kl. 09.14 av Haeffner (diskussion | bidrag)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Wij lofwom Christ en Konung båld är en psalm som är en översättning av den tyska psalmen Christum wir sollen loben schon av Martin Luther. Den i sin tur är en översättning av den latinska A folis ortus cardine av Caelius Sedulius. Den översattes till svenska av Laurentius Petri.

Swedbergs text (1694) i vers 2 Påtog mans hamn redigeras till 1695 till Påtog Mandom

Melodi

Melodin finns i Erfurter Enchiridion

Den är även tonsatt av J.S. Bach med BWV 121.

Text

Caelius Sedulius[1][2] Martin Luther (1524)[3] Swenske songer eller wisor (1536)

A solis ortus cardine
Adusque terre limitem
Christum canamus principem
Natum Maria virgine.

Beatus auctor seculi
Servile corpus induit,
Ut carne carnem liberans
Non perderet, quos condidit.

Caste parentis viscera
Celestis intrat gratia,
Venter puelle baiulat
Secreta, que non noverat.

Domus pudici pectoris
Templum repente fit Dei,
Intacta nesciens virum
Verbo creavit filium

Enixa est puerpera,
Quem Gabriel predixerat ,
Quem matris alvo gestiens
Clausus Johannes senserat.

Feno iacere pertulit,
Presepe non abhorruit
Parvoque lacte pastus est,
Per quem nec ales esurit.

Gaudet chorus celestium,
Et angeli canunt Deum,
Palamque fit pastoribus
Pastor creator omnium .

Hostis Herodes impie,
Christum venire quid times?
Non eripit mortalia,
Qui regna dat celestia.

Ibant magi, qua venerant,
Stellam sequentes previam,
Lumen requirunt lumine,
Deum fatentur munere .

Katerva matrum personat
Collisa deflens pignora,
Quorum tyrannus milia
Christo sacravit victimam.

Lavacra puri gurgitis
Celestis agnus attigit ,
Peccata qui mundi tulit
Nos abluendo sustulit.

Miraculis dedit fidem
Habere se Deum patrem,
Infirma sanans corpora
Et suscitans cadavera.

Novum genus potentie!
Aque rubescunt hydrie,
Vinumque iussa fundere
Mutavit unda originem .

Orat salutem servulo
Nixus genu centurio ,
Credentis ardor plurimus
Extinxit ignes febrium

Petrus per undas arubulat
Christi levatus dextera;
Natura quam negaverat,
Fides paravit semitam.

Quarta die iam fetides
Vitam recepit Lazarus
Mortisque liber vinculis
Factus superstes est sibi.

Rivos cruoris torridi
Contacta vestis obstruit:
Fletu rigante supplicis
Arent fluenta sanguinis.

Solutus omni corpore
Iussus repente surgere
Suis vicissim gressibus
Eger vehebat lectulum,

Tunc ille Judas carnifex
Ausus magistrum tradere
Pacem ferebat osculo,
Quam non habebat pectore

Verax datur fallacibus,
Pium flagellat impius,
Crucique fixus innocens
Coniunctus est latronibus

Xeromurram post sabbatum
Quedam vehebant compares,
Quas allocutus angelus
Vivum sepulcro non tegi .

Ymnis, venite, dulcibus
Omnes canamus subditum
Christi triumpho tartarum,
Qui nos redemit venditus.

Zelum draconis invidi
Et os leonis pessimi
Calcavit unicus Dei
Seseque celis reddidit.

Christum wir sollen loben schon,
Der reinen Magd Marien Sohn,
Soweit die liebe Sonne leucht't
Und an aller Welt Ende reicht.

Der selig' Schöpfer aller Ding'
Zog an ein's Knechtes Leib gering,
Daß er das Fleisch durchs Fleisch erwürb'
Und sein Geschöpf nicht all's verdürb'.

Die göttlich' Gnad' vom Himmel groß
Sich in die keusche Mutter goß;
Ein Mägdlein trug ein heimlich Pfand,
Das der Natur war unbekannt.

Das züchtig' Haus des Herzens zart
Gar bald ein Tempel Gottes ward;
Die kein Mann rühret noch erkannt,
Von Gottes Wort man schwanger fand.

Die edle Mutter hat gebor'n
Den Gabriel verhieß zuvorn,
Den Sankt Johann's mit Springen zeigt',
Da er noch lag im Mutterleib.

Er lag im Heu mit Armut groß,
Die Krippe hart ihn nicht verdroß;
Es ward ein' kleine Milch sein' Speis',
Der nie kein Vöglein hungern ließ.

Des Himmels Chör' sich freuen drob,
Und die Engel singen Gott Lob;
Den armen Hirten wird vermeld't
Der Hirt und Schöpfer aller Welt.






8. Lob, Ehr' und Dank sei dir gesagt,
Christ, gebor'n von der reinen Magd,
Mit Vater und dem Heil'gen Geist
Von nun an bis in Ewigkeit!

Wij loffuom Christ en konning bold/
aff solsens vpgong är hans wold/
alt vth så wijdt som iorden är/
han föddes aff een iungfru skäär

Then werlden skoop aldeles wel/
åtogh mandz hampn och wart en trääl/
at mankön som förtapat lågh/
j mandom måtte frelsas få

Gudz nåd vti en salig tijd/
kom j then rena moders qwid/
een helig fruct then iungfrun bar/
aff huilko hon sielff skapat war

Gud sielffuer thetta werket dreeff/
at vtan man hon moder bleeff/
tå Gabriel til henne gick/
aff hans ord hon gudz son vndfick

Elisabeth kan thet forstå/
och til Mariam sägher så/
gudz moder kom nw här til mich/
ther aff Johannes frögdar sich

J krubbo nid tå lagdes han/
som iungfru födde vtan man/
med lijten miölk han föddes tå/
som alla låter födho få

Tå hördes ock stoor ängla frögd/
gudi skee prijs j hi[m]mels högd/
så siungo the på thenne dagh/
meniskiom fridh och gott behagh






Aära oc prijs skee fadrenom/
teslikes ock så sonnenom/
then helga anda skee ock så/
at ther är ingen ende på

Publicering

Källor