Koral: Skillnad mellan sidversioner

Från Psalmer och Andliga Sånger
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
 
(3 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
'''Koral''' (av latinets ''cantus choralis'': körsång, latinets adjektiv av grekiskans χορός chorós „Chor“) är ursprungligen den enstämmiga liturgiska sången i västliga kyrkor men också det som kallades [[Cantus Romanus]], den gregorianska koralen.
'''Koral''' (av latinets ''cantus choralis'': körsång, latinets adjektiv av grekiskans χορός chorós „Chor“) är ursprungligen den enstämmiga liturgiska sången i den katolska kyrkan. Den fanns i olika former, t ex [[hymner]], [[antifon]]ier eller [[Responsorium|responsorier]]. Ursprunget till detta sångsätt anges vanligen vara biskop [[Ambrosius av Milano]], under 4:e århundradet, och påven [[Gregorius I]] i Rom under 6:e århundradet, den s.k. [[Cantus Romanus]], den [[Gregoriansk sång|gregorianska koralen]].
Koral är alltså en musikalisk term som betecknar melodin till en [[kyrkosång]]. Detta gällde främst i nordiskt och svenskt språkbruk.
 
Under 1400-talet vinner den fyrstämmiga sången inträde och de gregorianska melodierna blir ett underlag ([[cantus firmus]]) för [[kontrapunktiska]] bearbetningar.


[[Martin Luther]] använde i sin psalmdiktning på folkspråket dels gamla gregorianska melodier, dels folkliga andliga och världsliga vismelodier. I den reformerta kyrkan sjöngs tidigt rimmade franska [[Psaltaren|psaltar]]-psalmer på enkla melodier som harmoniserades fyrstämmigt av [[Claude Goudimel]].
[[Martin Luther]] använde i sin psalmdiktning på folkspråket dels gamla gregorianska melodier, dels folkliga andliga och världsliga vismelodier. I den reformerta kyrkan sjöngs tidigt rimmade franska [[Psaltaren|psaltar]]-psalmer på enkla melodier som harmoniserades fyrstämmigt av [[Claude Goudimel]].
En [[koralbok]] är en ackompanjemangsbok med musiknoter till en samling kyrkosånger. I ''Den svenska koralboken'' av 1939 finns exempel på samtliga typer av ovannämnda koraler. Traditionen i Sverige är att sjunga koralen [[unison]]t med fyrstämmig [[orgel]]sats, varvid en utjämning av melodi och rytm ägt rum. [[Haeffners koralbok]] 1820 – 21 är ett skolexempel på detta, medan senare koralboksredaktörer har försökt införa livligare rytmer.
Koralboken av år 1939, som bygger på haeffnersk grund fick 1963 ett tillägg med rytmiska varianter till 71 av melodierna. Ett intressant nyskapande av koralmelodier påbörjades på 1970-talet i Sverige med sikte på tillägg i den [[svenska psalmboken]].


==Källor==
==Källor==
* Bra Böckers lexikon, 1977
* Nordisk Familjebok, Uggleupplagan (2:a), volym 14, spalt 1014 ff, 1911
* [http://www.abo.fi/~bsarelin/KJH_festskriftver2.htm Birgitta Sarelin om koralalternativ]
* [[Bra Böckers lexikon]], 1977
* [http://www.abo.fi/~bsarelin/KJH_festskriftver2.htm Birgitta Sarelin om koralalternativ i [[1986 års psalmbok]]]


[[Kategori:Koralböcker]]
[[Kategori:Koralböcker]]
[[Kategori:Kyrkomusik]]
[[Kategori:Kyrkomusik]]
{{wpkop|Koral|---[[Användare:Haeffner|Haeffner]] ([[Användardiskussion:Haeffner|diskussion]]) 14 november 2015 kl. 20.08 (UTC)}}

Nuvarande version från 6 augusti 2021 kl. 14.16

Koral (av latinets cantus choralis: körsång, latinets adjektiv av grekiskans χορός chorós „Chor“) är ursprungligen den enstämmiga liturgiska sången i den katolska kyrkan. Den fanns i olika former, t ex hymner, antifonier eller responsorier. Ursprunget till detta sångsätt anges vanligen vara biskop Ambrosius av Milano, under 4:e århundradet, och påven Gregorius I i Rom under 6:e århundradet, den s.k. Cantus Romanus, den gregorianska koralen.

Under 1400-talet vinner den fyrstämmiga sången inträde och de gregorianska melodierna blir ett underlag (cantus firmus) för kontrapunktiska bearbetningar.

Martin Luther använde i sin psalmdiktning på folkspråket dels gamla gregorianska melodier, dels folkliga andliga och världsliga vismelodier. I den reformerta kyrkan sjöngs tidigt rimmade franska psaltar-psalmer på enkla melodier som harmoniserades fyrstämmigt av Claude Goudimel.

Källor