Antifon: Skillnad mellan sidversioner
Haeffner (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med ''''Antifon''', av grekiskans ''antifonos'', "motljudande", är en sång som inleder och avslutar den antifonala körpsalmodin. Vanligen en psaltaren|psaltarvers...') |
Haeffner (diskussion | bidrag) |
||
| (En mellanliggande sidversion av samma användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
'''Antifon''', av grekiskans | '''Antifon''', av grekiskans anti (emot) och fone (röst), växelsång mellan en röst (prästen) och församlingen (eller kören) eller två enstämmiga körer. Antifonen fanns redan i den tidiga kyrkan. Den anses vara införd i den [[romersk-katolska kyrkan]] av [[Ambrosius]] och i den [[grekisk-ortodoxa kyrkan]] av [[Chrysostomos]]. | ||
Antifon är även beteckningen på en enstaka, från bibeln eller någon kyrkofader, hämtad strof som med en ensam stämma inledde en psalm. Denna kunde följas av en psalm sjungen av dubbelkörer. | |||
Det kan vara en sång som inleder och avslutar den antifonala [[psalmodi|körpsalmodin]]. Vanligen en [[psaltaren|psaltarvers]] men även andra texter ur [[Bibeln]] förekommer. En antifon är även en biblisk vers som inleder och avslutar [[introitus]] i mässan. | |||
<ref>Frithiof Dahlby och Lars Åke Lundberg: ''Nya kyrkokalendern'', Verbum Förlag AB, 1983</ref> | <ref>Frithiof Dahlby och Lars Åke Lundberg: ''Nya kyrkokalendern'', Verbum Förlag AB, 1983</ref> | ||
[[Maria-antifoner]]na, som är självständiga sånger och inte antifoner i egentlig mening, förekommer som avslutning på [[kompletoriet]], den sista av dagens [[tidebön]]er före nattens vila. | [[Maria-antifoner]]na, som är självständiga sånger och inte antifoner i egentlig mening, förekommer som avslutning på [[kompletoriet]], den sista av dagens [[tidebön]]er före nattens vila. | ||
== Se även == | |||
* [[Antifonale]] | |||
* A'ntifon av Rhamneus var den äldste av de tio attiska talarna, 480-411 f.v.t. | |||
== Källor == | == Källor == | ||
Nuvarande version från 31 maj 2022 kl. 09.23
Antifon, av grekiskans anti (emot) och fone (röst), växelsång mellan en röst (prästen) och församlingen (eller kören) eller två enstämmiga körer. Antifonen fanns redan i den tidiga kyrkan. Den anses vara införd i den romersk-katolska kyrkan av Ambrosius och i den grekisk-ortodoxa kyrkan av Chrysostomos.
Antifon är även beteckningen på en enstaka, från bibeln eller någon kyrkofader, hämtad strof som med en ensam stämma inledde en psalm. Denna kunde följas av en psalm sjungen av dubbelkörer.
Det kan vara en sång som inleder och avslutar den antifonala körpsalmodin. Vanligen en psaltarvers men även andra texter ur Bibeln förekommer. En antifon är även en biblisk vers som inleder och avslutar introitus i mässan. [1]
Maria-antifonerna, som är självständiga sånger och inte antifoner i egentlig mening, förekommer som avslutning på kompletoriet, den sista av dagens tideböner före nattens vila.
Se även
- Antifonale
- A'ntifon av Rhamneus var den äldste av de tio attiska talarna, 480-411 f.v.t.
Källor
- ↑ Frithiof Dahlby och Lars Åke Lundberg: Nya kyrkokalendern, Verbum Förlag AB, 1983