Tetragrammaton: Skillnad mellan sidversioner

Från Psalmer och Andliga Sånger
Hoppa till navigering Hoppa till sök
(Skapade sidan med 'frame|right|Tetragrammaton med [[hebreiska|paleohebreiska (10:e århundradet f.Kr. till 135 e. Kr.), arameiska (10:e århundradet f...')
 
Ingen redigeringssammanfattning
 
(46 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
[[Bild:Tetragrammaton scripts.svg|frame|right|Tetragrammaton med [[hebreiska|paleohebreiska]] (10:e århundradet f.Kr. till [[135]] e. Kr.), [[arameiska]] (10:e århundradet f.Kr. till [[400-talet]] e.Kr.) och moderna [[hebreiska]] [[bokstäver]].]]
[[Fil:Tetragrammaton.png|miniatyr|right|Tetragrammaton med [[hebreiska|paleohebreiska]] (10:e århundradet f.Kr. till 135 e. Kr.), [[arameiska]] (10:e århundradet f.Kr. till 400-talet e.Kr.) och moderna [[hebreiska]] bokstäver.]]


'''Tetragrammaton''' (från [[grekiska]]ns τετραγράμματον, '[ord på] fyra bokstäver' (τετρα, ''tetra''; "fyra", och γραμμα, ''gramma''; "bokstav") är en benämning på de fyra bokstäverna '''יהוה''' i den [[hebreiska]] [[konsonantskrift]]en, som betecknar namnet på [[Israel]]s [[gud]] (den gudom som tillbeds inom [[judendomen]] och [[kristendomen]]). På [[svenska]] transkriberas dessa vanligen '''JHVH''' och på engelska '''YHWH'''. Tetragrammet förekommer vid ca 6800 tillfällen i den [[Bibeln|bibliska]] grundtexten.
'''Tetragrammaton''' (från grekiskans τετραγράμματον, '[ord på] fyra bokstäver' (τετρα, ''tetra''; "fyra", och γραμμα, ''gramma''; "bokstav") är en benämning på de fyra bokstäverna '''יהוה''' i den [[hebreiska]] [[konsonantskrift]]en, som betecknar namnet på Israels [[gud]] (den gudom som tillbeds inom [[judendom]]en och [[kristendom]]en). På svenska transkriberas dessa vanligen '''JHVH''' och på engelska '''YHWH'''.


[[Judar]]na anser [[Guds namn]] vara så [[helig]]t att det inte får uttalas, och JHVH omgärdas även med stor vördnad i texten. Detta går inte ihop med att namnet skulle betyda "''Jag Är''"<ref name="Bowker, John 1997">{{bokref|efternamn=Bowker, John (ed),|förnamn=(1997)|titel=The Oxford Dictionary of World Religions|utgivare=Oxford: Oxford University Press|isbn=0-19-213965-7|Uppslagsord: "God, name of in Judaism"}}</ref>, eftersom "jag är..." är något som man säger så ofta i dagligt tal att det inte kan undvikas. Hebreiskan utvecklades emellertid från sekel till sekel, så uttrycket "jag är" kan ha uttalats olika på Moses tid på 1200-talet f.Kr.<ref>{{bokref|efternamn=Ewald, Stefan, Denzler, G., Lohner, A. & Graf, W (sv. bearbetn. & granskn: Beskow, Per & Svensson, Jonas. Bidrag fr. Bryder, Peter, Vramming, Ylva & Peterson, Bengt)|förnamn=(tysk originalupplaga1990; svensk upplaga 1996)|titel=Religionslexikonet|utgivare=Stockholm: Bokförlaget Forum|isbn=91-37-11539-1|sid=361  - Uppslagsord: "Mose"}}</ref> jämfört med t.ex. under den babyloniska fångenskapen på 500-talet f.Kr.<ref>{{bokref|efternamn=Ewald, Stefan, Denzler, G., Lohner, A. & Graf, W (sv. bearbetn. & granskn: Beskow, Per & Svensson, Jonas. Bidrag fr. Bryder, Peter, Vramming, Ylva & Peterson, Bengt)|förnamn=(tysk originalupplaga1990; svensk upplaga 1996)|titel=Religionslexikonet|utgivare=Stockholm: Bokförlaget Forum|isbn=91-37-11539-1|sid=49  - Uppslagsord: "babyloniska fångenskapen"}}</ref> Oftare står i Bibeln omskrivningar, som ''[[Adonaj]]'' ("Herren") och det är också det ordet – eller ibland ''Ha-Shem'' (''Namnet'') – judar sade när de stötte på JHVH i texten.<ref name="Bowker, John 1997"/>,<ref>{{bokref|efternamn=Ewald, Stefan, Denzler, G., Lohner, A. & Graf, W (sv. bearbetn. & granskn: Beskow, Per & Svensson, Jonas. Bidrag fr. Bryder, Peter, Vramming, Ylva & Peterson, Bengt)|förnamn=(tysk originalupplaga1990; svensk upplaga 1996)|titel=Religionslexikonet|utgivare=Stockholm: Bokförlaget Forum|isbn=91-37-11539-1|sid=228  - Uppslagsord: "JHVH"}}</ref> 
[[Judendom|Judar]]na anser [[Guds namn]] vara så [[helig]]t att det inte får uttalas, och JHVH omgärdas även med stor vördnad i texten. Detta går inte ihop med att namnet skulle betyda "''Jag Är''"
<ref name="Bowker, John 1997">John Bowker, 1997 The Oxford Dictionary of World Religions,  "God, name of in Judaism", Oxford University Press</ref>
, eftersom "jag är..." är något som man säger så ofta i dagligt tal att det inte kan undvikas. Hebreiskan utvecklades emellertid från sekel till sekel, så uttrycket "jag är" kan ha uttalats olika på Moses tid på 1200-talet f.Kr.
<ref>Stefan Ewald, Stefan, Denzler, G., Lohner, A. & Graf, W (sv. bearbetn. & granskn: Beskow, Per & Svensson, Jonas. Bidrag fr. Bryder, Peter, Vramming, Ylva & Peterson, Bengt) tysk originalupplaga 1990; svensk upplaga 1996) Religionslexikonet, Stockholm: Bokförlaget Forum, isbn 91-37-11539-1, sid 361  - Uppslagsord: "Mose"</ref>  
jämfört med t.ex. under den babyloniska fångenskapen på 500-talet f.Kr.
<ref>Ewald sid 49  - Uppslagsord: "babyloniska fångenskapen"</ref>  
Oftare står i Bibeln omskrivningar, som t ex ''[[Adonai]]'' (hebr: '''אֲדֹנָי''', 'Mina Herrar'', majestätsplural) eller [[Elohim]]. Andra ord som uttalades i stället för J H W H var ''HaShem'' (hebr: השם‎‎, ''Namnet''), Hakadosh (hebr: '''הַקָּדוֹשׁ''', ''den helige''), HaMaqom (hebr: '''הַמָקוֹם''', ''platsen''), HaShammaijim (hebr: '''הַשָׁמַיִם''', ''himlen'').


Bokstäverna, från höger till vänster, är:
Bokstäverna, från höger till vänster, är:
Rad 27: Rad 33:
|}
|}


Liksom andra [[semitiska språk]] ([[arabiska]], [[arameiska]] med flera) är hebreiskan ''ovokaliserad''; det vill säga endast [[konsonant]]er skrivs ut, varefter läsaren förväntas fylla i med de rätta [[vokal]]erna vid uppläsningen av texten. I synnerhet [[vav]] (ו) och [[yod]] (י) användes i hebreiskan som hänvisning till uttal av vissa långa vokaler: vilket gick bra så länge språket talades. När man efterhand gick över till att tala [[arameiska]] blev man tvungen att infoga tecken i de heliga skrifterna för att markera vilken [[vokal]] som skulle användas.
Liksom andra [[semitiska språk]] ([[arabiska]], [[arameiska]] med flera) är hebreiskan ''ovokaliserad''; det vill säga endast [[konsonant]]er skrivs ut, varefter läsaren förväntas fylla i med de rätta [[vokal]]erna vid uppläsningen av texten. I synnerhet [[vav]] (ו) och [[yod]] (י) användes i hebreiskan som "vilbokstäver" och indikerar att föregående vokal uttalas längre. När den muntliga traditionen, som tidigare var sättet att överföra vokaluttalet, började tunnas ut blev man tvungen att infoga tecken i de heliga skrifterna för att markera vilken [[vokal]] som skulle användas. Vokalsystemet utarbetades av [[masoretiska bibeltexten|masoreter]]na under 600-900-talet v.t.


Därför råder oklarheter kring exakt vilket [[vokal]]ljud (eller'' vokalkvalité'') som är det rätta att fylla ut med mellan dessa fyra konsonanter. Exakt hur Guds namn skall uttalas enligt äldre hebreiska är således inte fullt klarlagt; på arameiska står det Yheva(v)(h)e (/iǽvaahɛ/). När texten vid övergången till arameiska vokaliserades, förde man in [[vokal]]erna från ordet Adonaj mellan bokstäverna, dvs A-O-A mellan konsonanterna JHVH, vilket resulterade i ''Jahovah'' (/Jáhåvah/ eller ''Jahoviah'' enligt uppfattningen att "namnets slut ska vara som dess början"). Med hänsyn till hur de hebreiska vokalerna egentligen ska uttalas blev det av de kristna [[humanism|renässanshumanisterna]] tolkat som ''[[Jehova]]'' (uttalas /Jæhova/, /Jähova/) – en tolkning som inom de flesta judiska och religionsvetenskapliga skolorna anses som historiskt osannolik; det skulle lika gärna vara exempelvis ''Jehove'' eller ''Jehave'', men som emellertid [[Jehovas vittnen]] tagit till sig som Guds egennamn. Uppslagsverkens alternativ är oftast ''[[Jahve]]'', vilket stöds av en riktning inom modernare forskning, men också denna tolkning har betydliga problem – såsom namnets former Jeho- och -jahu i sammansatta namn; former som föga låter sig förena med en tolkning av [[vav]] som konsonantisk. Även kortformerna ''Jaho'' och ''[[Jah]]'' (se [[rastafari]]) förekommer.
Därför råder oklarheter kring exakt vilket [[vokal]]ljud (eller'' vokalkvalité'') som är det rätta att fylla ut med mellan dessa fyra konsonanter. Exakt hur Guds namn skall uttalas enligt äldre hebreiska är således inte fullt klarlagt; på arameiska står det Yheva(v)(h)e (/iǽvaahɛ/). Ordet JHVH har med all sannolikhet uttalats [jahvae] baserat på samaritansk uttalstradition och grekisk transkription.<ref>Egnell:Hebreisk grammatik sid 26</ref> När texten vid övergången till arameiska vokaliserades, förde man in [[vokal]]erna från ordet Adonaj eller Elohim, beroende på sammanhang, dvs A-O-A eller e-o-i mellan konsonanterna JHVH, för att påminna om att man skulle uttala "Adonai" eller "Elohim" i stället för det som står. Under tidig medeltid läste kristna ordet med vokaltecken och ansåg att det var ETT ord, och läste det som "Jehova", en form som alltså aldrig existerat eftersom konsonanterna och vokalerna inte är från samma ord. Detta namn används av en del bibelöversättare, t ex [[Helge Åkeson]] och [[Jehovas vittnen]]. Jehovas vittnen går så långt att de kallar judarnas respekt för Gudsnamnet för "vidskepelse" <ref> [https://wol.jw.org/sv/wol/d/r14/lp-z/1200002391 JV artikel 1972]</ref>
 
Namnet יהוה förekommer 6828 gånger i TaNaK, den [[hebreiska Bibeln]].


== Källor ==
== Källor ==
<references/>
[[Kategori:Judendom]]

Nuvarande version från 14 maj 2024 kl. 01.13

Tetragrammaton med paleohebreiska (10:e århundradet f.Kr. till 135 e. Kr.), arameiska (10:e århundradet f.Kr. till 400-talet e.Kr.) och moderna hebreiska bokstäver.

Tetragrammaton (från grekiskans τετραγράμματον, '[ord på] fyra bokstäver' (τετρα, tetra; "fyra", och γραμμα, gramma; "bokstav") är en benämning på de fyra bokstäverna יהוה i den hebreiska konsonantskriften, som betecknar namnet på Israels gud (den gudom som tillbeds inom judendomen och kristendomen). På svenska transkriberas dessa vanligen JHVH och på engelska YHWH.

Judarna anser Guds namn vara så heligt att det inte får uttalas, och JHVH omgärdas även med stor vördnad i texten. Detta går inte ihop med att namnet skulle betyda "Jag Är" [1] , eftersom "jag är..." är något som man säger så ofta i dagligt tal att det inte kan undvikas. Hebreiskan utvecklades emellertid från sekel till sekel, så uttrycket "jag är" kan ha uttalats olika på Moses tid på 1200-talet f.Kr. [2] jämfört med t.ex. under den babyloniska fångenskapen på 500-talet f.Kr. [3] Oftare står i Bibeln omskrivningar, som t ex Adonai (hebr: אֲדֹנָי, 'Mina Herrar, majestätsplural) eller Elohim. Andra ord som uttalades i stället för J H W H var HaShem (hebr: השם‎‎, Namnet), Hakadosh (hebr: הַקָּדוֹשׁ, den helige), HaMaqom (hebr: הַמָקוֹם, platsen), HaShammaijim (hebr: הַשָׁמַיִם, himlen).

Bokstäverna, från höger till vänster, är:

Hebreiska Bokstavens namn Uttal
י jodh "j"
ה he "h"
ו waw "eng. w"
ה he "h" (faller bort i uttalet)

Liksom andra semitiska språk (arabiska, arameiska med flera) är hebreiskan ovokaliserad; det vill säga endast konsonanter skrivs ut, varefter läsaren förväntas fylla i med de rätta vokalerna vid uppläsningen av texten. I synnerhet vav (ו) och yod (י) användes i hebreiskan som "vilbokstäver" och indikerar att föregående vokal uttalas längre. När den muntliga traditionen, som tidigare var sättet att överföra vokaluttalet, började tunnas ut blev man tvungen att infoga tecken i de heliga skrifterna för att markera vilken vokal som skulle användas. Vokalsystemet utarbetades av masoreterna under 600-900-talet v.t.

Därför råder oklarheter kring exakt vilket vokalljud (eller vokalkvalité) som är det rätta att fylla ut med mellan dessa fyra konsonanter. Exakt hur Guds namn skall uttalas enligt äldre hebreiska är således inte fullt klarlagt; på arameiska står det Yheva(v)(h)e (/iǽvaahɛ/). Ordet JHVH har med all sannolikhet uttalats [jahvae] baserat på samaritansk uttalstradition och grekisk transkription.[4] När texten vid övergången till arameiska vokaliserades, förde man in vokalerna från ordet Adonaj eller Elohim, beroende på sammanhang, dvs A-O-A eller e-o-i mellan konsonanterna JHVH, för att påminna om att man skulle uttala "Adonai" eller "Elohim" i stället för det som står. Under tidig medeltid läste kristna ordet med vokaltecken och ansåg att det var ETT ord, och läste det som "Jehova", en form som alltså aldrig existerat eftersom konsonanterna och vokalerna inte är från samma ord. Detta namn används av en del bibelöversättare, t ex Helge Åkeson och Jehovas vittnen. Jehovas vittnen går så långt att de kallar judarnas respekt för Gudsnamnet för "vidskepelse" [5]

Namnet יהוה förekommer 6828 gånger i TaNaK, den hebreiska Bibeln.

Källor

  1. ↑ John Bowker, 1997 The Oxford Dictionary of World Religions, "God, name of in Judaism", Oxford University Press
  2. ↑ Stefan Ewald, Stefan, Denzler, G., Lohner, A. & Graf, W (sv. bearbetn. & granskn: Beskow, Per & Svensson, Jonas. Bidrag fr. Bryder, Peter, Vramming, Ylva & Peterson, Bengt) tysk originalupplaga 1990; svensk upplaga 1996) Religionslexikonet, Stockholm: Bokförlaget Forum, isbn 91-37-11539-1, sid 361 - Uppslagsord: "Mose"
  3. ↑ Ewald sid 49 - Uppslagsord: "babyloniska fångenskapen"
  4. ↑ Egnell:Hebreisk grammatik sid 26
  5. ↑ JV artikel 1972
Hämtad från "https://psalmerna.se/Wikiny/index.php?title=Tetragrammaton&oldid=750372"