Textus Receptus: Skillnad mellan sidversioner
Haeffner (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
Haeffner (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
'''Textus Receptus''' ('emottagen text') är en grekisk grundtext till [[Nya Testamentet]] sammansatt av [[Erasmus av Rotterdam]] | '''Textus Receptus''' ('emottagen text') är en latinsk och grekisk grundtext till [[Nya Testamentet]] sammansatt av [[Erasmus av Rotterdam]] från 1516 och framåt. | ||
Men senare har flera fynd gjorts av gamla dokument med nytestamentliga texter, till exempel [[Codex Sinaiticus]]. I denna handskrift är flera textsammanhang betydligt kortare eller fåordigare. En annan viktig handskrift som dagens textforskare föredrar är [[Codex Vaticanus]], som redan år 1448 fanns med i Vatikanbibliotekets förteckning. I dessa är flera textsammanhang betydligt kortare eller fåordigare. [[Brooke Westcott]] och [[Fenton Hort]] redigerade därför med en annan metod fram en annan grekisk grundtext till Nya Testamentet. Och många menar att även om Textus Receptus har fler bevarade dokument bakom sig, så har Westcott och Hort text något äldre textfynd som grund. Eftersom de flesta textforskare föredrar [[Codex Sinaiticus]] och [[Codex Vaticanus]], så utgår många översättningar i dag från [[Westcott-Hort texten]]. Men för några, inte minst i USA, men även i Europa vill man behålla Textus Receptus, den gamla erkända grundtexten | |||
Beteckningen "textus receptus" härstammar från förordet till en upplaga utgiven av [[förläggare|förläggarna]] [[Bonaventure]] och [[Abraham Elzvir]] i Leyden, 1633. Det latinska förordet lyder i utdrag: | |||
''Textum ergo habes, nunc ab omnibus receptum: in quo nihil immutatum aut corruptum damus'', | |||
vilket på svenska blir ungefär ''nu har du texten, som alla fått, i vilken inget är fel'' | |||
Författarna till förordet har förmodligen bara velat ange att detta är "den allmänt accepterade texten" <ref>Artikeln Bibeln i Svenskt Bibliskt Uppslagsverk, 1962</ref>. | |||
Orden ''textum'' and ''receptum'' ändras från accusativ till nominativ så man får "textus receptus". Även om ursprunget till uttrycket är från 1633 så står det för den text som Erasmus ursprungligen skrev 1516 och har kommit att betecknas alla Erasmus utgåvor. <ref>[[Bruce M. Metzger]], [[Bart D. Ehrman]], ''The Text Of The New Testament: Its Transmission, Corruption and Restoration'', [[Oxford University Press]], 2005, sid 152.</ref> | |||
av den på 1500-talet tryckta grekiska versionen. Förläggarens avsikt var dock att förklara att den föreliggande versionen var "den (allmänt) antagna texten". Den fick också snabb spridning men kritiken mot den var att den bygger på ett fåtal sena handskrifter<ref>samma artikel</ref>. | |||
Än idag trycks dock många biblar som bygger på Textus Receptus, [[King James Bibel]] och [[New King James Bibel]] är två exempel på sådan biblar som är populära i den engelskspråkiga världen. I Sverige är [[Karl XII:s Bibel]], [[Reformationsbibeln]] och [http://www.NyaTestamentet.nu King James bibeln på svenska] översättningar av Nya testamentet som bygger på Textus Receptus. | |||
Men senare har flera fynd gjorts av gamla dokument med nytestamentliga texter, till exempel [[Codex Sinaiticus]]. I denna handskrift är flera textsammanhang betydligt kortare eller fåordigare. En annan viktig handskrift som dagens textforskare föredrar är [[Codex Vaticanus]], som redan år 1448 fanns med i Vatikanbibliotekets förteckning. I dessa är flera textsammanhang betydligt kortare eller fåordigare. [[Brooke Westcott]] och [[Fenton Hort]] redigerade därför med en annan metod fram en annan grekisk grundtext till Nya Testamentet. Och många menar att även om Textus Receptus har fler bevarade dokument bakom sig, så har Westcott och Hort text något äldre textfynd som grund. Eftersom de flesta textforskare föredrar [[Codex Sinaiticus]] och [[Codex Vaticanus]], så utgår många översättningar i dag från [[Westcott-Hort texten]]. Men för några, inte minst i USA, men även i Europa vill man behålla Textus Receptus, den gamla erkända grundtexten. | |||
== Källor == | == Källor == | ||
<references/> | <references/> | ||
[[Kategori:Nya testamentet]] | [[Kategori:Nya testamentet]] | ||
[[Kategori:Religiösa texter]] | |||
Versionen från 2 juni 2024 kl. 18.03
Textus Receptus ('emottagen text') är en latinsk och grekisk grundtext till Nya Testamentet sammansatt av Erasmus av Rotterdam från 1516 och framåt.
Beteckningen "textus receptus" härstammar från förordet till en upplaga utgiven av förläggarna Bonaventure och Abraham Elzvir i Leyden, 1633. Det latinska förordet lyder i utdrag:
Textum ergo habes, nunc ab omnibus receptum: in quo nihil immutatum aut corruptum damus, vilket på svenska blir ungefär nu har du texten, som alla fått, i vilken inget är fel
Författarna till förordet har förmodligen bara velat ange att detta är "den allmänt accepterade texten" [1].
Orden textum and receptum ändras från accusativ till nominativ så man får "textus receptus". Även om ursprunget till uttrycket är från 1633 så står det för den text som Erasmus ursprungligen skrev 1516 och har kommit att betecknas alla Erasmus utgåvor. [2]
av den på 1500-talet tryckta grekiska versionen. Förläggarens avsikt var dock att förklara att den föreliggande versionen var "den (allmänt) antagna texten". Den fick också snabb spridning men kritiken mot den var att den bygger på ett fåtal sena handskrifter[3].
Än idag trycks dock många biblar som bygger på Textus Receptus, King James Bibel och New King James Bibel är två exempel på sådan biblar som är populära i den engelskspråkiga världen. I Sverige är Karl XII:s Bibel, Reformationsbibeln och King James bibeln på svenska översättningar av Nya testamentet som bygger på Textus Receptus.
Men senare har flera fynd gjorts av gamla dokument med nytestamentliga texter, till exempel Codex Sinaiticus. I denna handskrift är flera textsammanhang betydligt kortare eller fåordigare. En annan viktig handskrift som dagens textforskare föredrar är Codex Vaticanus, som redan år 1448 fanns med i Vatikanbibliotekets förteckning. I dessa är flera textsammanhang betydligt kortare eller fåordigare. Brooke Westcott och Fenton Hort redigerade därför med en annan metod fram en annan grekisk grundtext till Nya Testamentet. Och många menar att även om Textus Receptus har fler bevarade dokument bakom sig, så har Westcott och Hort text något äldre textfynd som grund. Eftersom de flesta textforskare föredrar Codex Sinaiticus och Codex Vaticanus, så utgår många översättningar i dag från Westcott-Hort texten. Men för några, inte minst i USA, men även i Europa vill man behålla Textus Receptus, den gamla erkända grundtexten.
Källor
- ↑ Artikeln Bibeln i Svenskt Bibliskt Uppslagsverk, 1962
- ↑ Bruce M. Metzger, Bart D. Ehrman, The Text Of The New Testament: Its Transmission, Corruption and Restoration, Oxford University Press, 2005, sid 152.
- ↑ samma artikel