Fougts tryckeri: Skillnad mellan sidversioner
Haeffner (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
Haeffner (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 2: | Rad 2: | ||
Från november 1770 trycktes de kungliga förordningarna på detta tryckeri, varför tryckeriet i augusti 1771 upptog titeln ''[[kungliga tryckeriet|kongliga boktryckeriet]]''. I maj 1773 erhöll Fougt privilegium att trycka allt, som utgavs av [[Kungl. Maj:t]] och de offentliga verken. Svärfadern hade detta privilegium tidigare och Fougts svåger, [[Wilhelm Momma]], hade övertagit privilegiet men tvingades i landsflykt för att undkomma sina fordringsägare. Från början av 1772 drev Fougt tryckeriet under eget namn, [[Fougts boktryckeri]]. | Från november 1770 trycktes de kungliga förordningarna på detta tryckeri, varför tryckeriet i augusti 1771 upptog titeln ''[[kungliga tryckeriet|kongliga boktryckeriet]]''. I maj 1773 erhöll Fougt privilegium att trycka allt, som utgavs av [[Kungl. Maj:t]] och de offentliga verken. Svärfadern hade detta privilegium tidigare och Fougts svåger, [[Wilhelm Momma]], hade övertagit privilegiet men tvingades i landsflykt för att undkomma sina fordringsägare. Från början av 1772 drev Fougt tryckeriet under eget namn, [[Fougts boktryckeri]]. | ||
Svärfadern hade haft sin betydelse som typograf, inte som förläggare. Fougt övertog emellertid från det Grefingska tryckeriet ett inte obetydligt förlag. En katalog 1771 visar, att han började en i viss mån ny art av bokförsäljning genom s k årsprenumeration. En sådan hade förut förekommit för tidningar och officiellt tryck men utsträcktes nu till allt som utgavs från förlaget. Dylika kataloger utgavs sedan varje år t o m 1785, började åter 1799 och fortsatte ett gott stycke efter 1810. Fougt var en synnerligen nitisk förläggare. De största avdelningarna var teologi och hushållning, men han sökte modernisera det gamla förlaget, bl a med romaner, fru Nordenflychts arbeten och Vitterhetsakademins handlingar. Framför allt utgav han Bellmans ''Bacchi Tempel'' och ''Samling af Sv Skaldestycken'' samt många teaterpjäser och samlingsverket ''Svenska Theatren'' (1778–79) i fem band. Även avdelningen historia var rätt väl företrädd. Genom samarbete med det 1771 stiftade Samfundet Pro Fide et Christianismo kom F att utge dess läroböcker. | |||
Fougt gjorde även allt för att förtjäna en förmånen han fått. Han anskaffade de vackraste stilarna och det bästa pappret samt vinnlade sig om ett utmärkt tryck, så att de alster, som utgått från hans tryckeri, långt senare ansetts hedrande för svenska boktryckerikonsten. Fougt introducerade i Sverige ett typsnitt efter Englands mest berömde stilskapare, John Baskerville. Det var första gången detta än i dag så viktiga typsnitt begagnades utanför England. Att den gustavianska typografien kom att skilja sig från frihetstidens genom sin vida högre nivå, var Fougts förtjänst, och han blev ej endast en utomordentlig representant för den tidigare gustavianska smaken inom bokkonsten utan också dess främste initiativtagare. | Fougt gjorde även allt för att förtjäna en förmånen han fått. Han anskaffade de vackraste stilarna och det bästa pappret samt vinnlade sig om ett utmärkt tryck, så att de alster, som utgått från hans tryckeri, långt senare ansetts hedrande för svenska boktryckerikonsten. Fougt introducerade i Sverige ett typsnitt efter Englands mest berömde stilskapare, John Baskerville. Det var första gången detta än i dag så viktiga typsnitt begagnades utanför England. Att den gustavianska typografien kom att skilja sig från frihetstidens genom sin vida högre nivå, var Fougts förtjänst, och han blev ej endast en utomordentlig representant för den tidigare gustavianska smaken inom bokkonsten utan också dess främste initiativtagare. | ||
Versionen från 25 augusti 2021 kl. 09.59
Fougts tryckeri skapades när Henrik Fougt 1772 döpte om det Grefingska tryckeriet som han ägt sedan 2/3 av tryckeriet överlåtits av svärfadern, boktryckaren Peter Momma 1771.
Från november 1770 trycktes de kungliga förordningarna på detta tryckeri, varför tryckeriet i augusti 1771 upptog titeln kongliga boktryckeriet. I maj 1773 erhöll Fougt privilegium att trycka allt, som utgavs av Kungl. Maj:t och de offentliga verken. Svärfadern hade detta privilegium tidigare och Fougts svåger, Wilhelm Momma, hade övertagit privilegiet men tvingades i landsflykt för att undkomma sina fordringsägare. Från början av 1772 drev Fougt tryckeriet under eget namn, Fougts boktryckeri.
Svärfadern hade haft sin betydelse som typograf, inte som förläggare. Fougt övertog emellertid från det Grefingska tryckeriet ett inte obetydligt förlag. En katalog 1771 visar, att han började en i viss mån ny art av bokförsäljning genom s k årsprenumeration. En sådan hade förut förekommit för tidningar och officiellt tryck men utsträcktes nu till allt som utgavs från förlaget. Dylika kataloger utgavs sedan varje år t o m 1785, började åter 1799 och fortsatte ett gott stycke efter 1810. Fougt var en synnerligen nitisk förläggare. De största avdelningarna var teologi och hushållning, men han sökte modernisera det gamla förlaget, bl a med romaner, fru Nordenflychts arbeten och Vitterhetsakademins handlingar. Framför allt utgav han Bellmans Bacchi Tempel och Samling af Sv Skaldestycken samt många teaterpjäser och samlingsverket Svenska Theatren (1778–79) i fem band. Även avdelningen historia var rätt väl företrädd. Genom samarbete med det 1771 stiftade Samfundet Pro Fide et Christianismo kom F att utge dess läroböcker.
Fougt gjorde även allt för att förtjäna en förmånen han fått. Han anskaffade de vackraste stilarna och det bästa pappret samt vinnlade sig om ett utmärkt tryck, så att de alster, som utgått från hans tryckeri, långt senare ansetts hedrande för svenska boktryckerikonsten. Fougt introducerade i Sverige ett typsnitt efter Englands mest berömde stilskapare, John Baskerville. Det var första gången detta än i dag så viktiga typsnitt begagnades utanför England. Att den gustavianska typografien kom att skilja sig från frihetstidens genom sin vida högre nivå, var Fougts förtjänst, och han blev ej endast en utomordentlig representant för den tidigare gustavianska smaken inom bokkonsten utan också dess främste initiativtagare.
Han försökte även verka för tidningspressens förbättring genom utvidgandet av den för sin tid goda redaktionen av Stockholms Veckoblads senaste årgångar 1774-1779.
Peter Mommas dotter Elsa var gift med Henrik Fougt som 1771 blev kunglig boktryckare. Efter hans död 1782 övertog Elsa tryckeriet och från 1811 efter henne deras son Henrik Fougt d.y. På så sätt drevs tryckeriet till 1835 då det inköptes det av P.A. Norstedt & Söner.