Württembergpietism
Württembergpietismen är en inomkyrklig, sydtysk gren av pietismen. Den företräddes främst av teologen Magnus Friedrich Roos (1727–1803) och Johann Albrecht Bengel. Under 1800-talet teologiskt vidareutvecklad av Johann Tobias Beck. Württembergpietismen var förankrad i Bibeln, som av Bengel tolkades både exegetiskt och spekulativt; enligt hans beräkningar skulle t.ex. Kristus komma tillbaka 1836.
Rörelsen tog socialt och politiskt ansvar och var väl integrerad i den lutherska folkkyrkan. Den praktiserade böne- och bibelstudiemöten, s.k. Stunden ('timmar'), och tog aktiv del i den yttre missionen. I Württemberg präglar den alltjämt det lutherska kyrkolivet.
I Sverige har Württembergpietismen haft inflytande inte minst genom Magnus Friedrich Roos, som bl.a. via schartauanismen blev en av de mest lästa uppbyggelseförfattarna.
Henric Schartau uppskattade mycket Württenbergpietismens tankar.