Fougts tryckeri
Fougts tryckeri skapades när Henrik Fougt 1772 döpte om det Grefingska tryckeriet som han ägt sedan 2/3 av tryckeriet överlåtits av svärfadern, boktryckaren Peter Momma 1771.
Tidig tryckeriverksamhet
Henrik gifte sig den 22 aug 1762 med Elsa Momma, dotter till den rike boktryckaren Peter Momma, och därmed riktade han sin huvudsakliga uppmärksamhet mot förbättringen av boktryckeriyrket. Sedan Fougt lyckats efterbilda sachsaren J G I Breitkopfs metod att framställa gjutna typer i stället för det dyrbara koppartryck, som tidigare använts vid mångfaldigande av nottryck, erhöll han efter en lyckad demonstration inför Vetenskapsakademin, trots motstånd från boktryckerisocieteten 1764 Kungl Maj:ts privilegium för 25 år på musiktryckeri i Stockholm och att jämsides därmed driva vanlig boktryckeriverksamhet. Men Fougts anhållan om ekonomisk hjälp från riksdagen 1765–66 avslogs.
Ytterligare en anledning till flytten till England var Lorentz Grefings attacker, t ex i jämförelsen av stilprov. O Törnstens Tabell öfver kostnad och arbete vid förädlingen af lin genom lerfts-väfnad (1766) tryckte Grefing samma år samma text under rubriken Prof-Tryck med utländska stilar, som visar skilnaden emellan dem och de svenska stilar af egen tilvärkning, hvarmed herr secreteraren Fougt låtit sätta den tabell, han ej längesedan utgifvit. Grefing lyckades väl denna gång stoppa Fougt.
Då reste han sensommaren 1767 med sitt musiktryckeri till England, där han erhöll patent för 14 år på sin tryckningsmetod för musikalier (24 dec samma år). Därefter etablerade han sig som musiktryckare och musikförläggare i London och fick även patent på sin uppfinning. Han utgav där totalt 82 ettbladstryck, Six Sonatas av Uttini, och verk av Sabbatini, Croce, Sarti m.fl.. År 1770 sålde Fougt sitt musiktryckeri till engelsmannen R Falkener och återvände till Sverige.
Fougts tryckeri
1769 ärvde Peter Momma det grefingska boktryckeriet efter Grefings änka. Han drev det under firmanamnet Fd Grefingska tryckeriet t o m 1771. Från november 1770 trycktes de kungliga förordningarna på detta tryckeri, varför tryckeriet i augusti 1771 upptog titeln kongliga boktryckeriet hos H.F..Genom släktskapen med Peter Momma fick han tre fjärdedelar av grefingska tryckeriet, som han från början av 1772 drev i eget namn, Fougts boktryckeri.
I maj 1773 erhöll Fougt privilegium att trycka allt, som utgavs av Kungl. Maj:t och de offentliga verken. Svärfadern hade detta privilegium tidigare och Fougts svåger, Wilhelm Momma, hade övertagit privilegiet men tvingades i landsflykt för att undkomma sina fordringsägare.
Svärfadern hade haft sin betydelse som typograf, inte som förläggare. Fougt övertog emellertid från det Grefingska tryckeriet ett inte obetydligt förlag. En katalog 1771 visar, att han började en i viss mån ny art av bokförsäljning genom s k årsprenumeration. En sådan hade förut förekommit för tidningar och officiellt tryck men utsträcktes nu till allt som utgavs från förlaget. Dylika kataloger utgavs sedan varje år t o m 1785, började åter 1799 och fortsatte ett gott stycke efter 1810. Fougt var en synnerligen nitisk förläggare. De största avdelningarna var teologi och hushållning, men han sökte modernisera det gamla förlaget, bl a med romaner, fru Nordenflychts arbeten och Vitterhetsakademins handlingar. Framför allt utgav han Bellmans Bacchi Tempel och Samling af Sv Skaldestycken samt många teaterpjäser och samlingsverket Svenska Theatren (1778–79) i fem band. Även avdelningen historia var rätt väl företrädd. Genom samarbete med det 1771 stiftade Samfundet Pro Fide et Christianismo kom F att utge dess läroböcker.
Fougt gjorde även allt för att förtjäna en förmånen han fått. Han anskaffade de vackraste stilarna och det bästa pappret samt vinnlade sig om ett utmärkt tryck, så att de alster, som utgått från hans tryckeri, långt senare ansetts hedrande för svenska boktryckerikonsten. Fougt introducerade i Sverige ett typsnitt efter Englands mest berömde stilskapare, John Baskerville. Det var första gången detta än i dag så viktiga typsnitt begagnades utanför England. Att den gustavianska typografien kom att skilja sig från frihetstidens genom sin vida högre nivå, var Fougts förtjänst, och han blev ej endast en utomordentlig representant för den tidigare gustavianska smaken inom bokkonsten utan också dess främste initiativtagare.
Han försökte även verka för tidningspressens förbättring genom utvidgandet av den för sin tid goda redaktionen av Stockholms Veckoblads senaste årgångar 1774-1779.
Efter Henriks död 1782 övertog Elsa tryckeriet och från 1811 efter henne deras son Henrik Fougt d.y. På så sätt drevs tryckeriet till 1835 då det inköptes det av P.A. Norstedt & Söner.