Kyrkohandbok (1811)
Kyrkohandboken 1811 godkändes av riksdagen 1809 och stadfästes av kung Karl XIII den 7 mars 1811. Företalet är undertecknat Jac. Ax Lindblom.
Innehållsförteckning
- Cap Om den Allmänna Gudstjänsten
- Ottesången
- Högmesso Gudstjensten
- Aftonsången
- Wecko-Predikningar
- Capitel-Förklaringar
- De offentlige Morgon- och Aftonböner
- Hof-Rätts och Andre Rättegångs-Predikningar
- Cap Litanian och åtskilliga andre Bönesätt
- Cap Om Döpelsen
- Barndop
- Hittebarns Dop
- Nöd-Dop och dess Bekräftelse
- Judars, Mohammedaners och Hedningars Dop
- Cap Huru förhållas bör, då Ungdomen första gången ska begå Herrens heliga Nattvard.
- Cap Om allmänt skriftermål
- Cap Om Brudwigsel
- Cap Om Barnaqwinnors Kyrkogång
- Cap Huru Lik skall jordas.
- Cap Huru de, som af werdslig Domstol dömde blifwit, att undergå uppenbar Kyrkoplikt, i Församlingens gemenskap inställas.
- Cap Om Dödsfångars beredelse
- Cap Huru en nybyggd Kyrka skall invigas.
- Cap Huru en Biskop i Ämbetet skall inställas
- Cap Om invigning till Prediko-Ämbetet
- Cap Huru en Kyrkoherde skall inställas i en församling
Apostoliska Trosbekännelsen
Wi tro på Gud Fader, alzmägtig, himmelens och jordens Skapare
Wi tro ock på Jesum Christum, Hans enda Son, wår Herra
hwilken aflad är af den Heliga Anda: född af Jungfru Maria:
pint under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begrafwen;
nederstigen till helwetet: på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda:
uppstigen till himla: sittande på allsmägtig Guds Faders högra hand:
dädan igenkommande, till at döma lefwande och döda.
Wi tro ock på den Heliga Anda: en helig Christelig Kyrka,
de heligas samfund: syndernas förlåtelse:
de dödas uppståndelse och ett ewigt lif.
Välsignelsen
"Böjer edra hjertan till Gud, och annamer Wälsignelsen"
Herren wälsigne eder, och beware eder
Herren upplyse sitt ansigte ofwer eder, och ware eder nådig
Herren wände sitt ansigte till eder, och gifwe eder en ewig frid,
i Guds Faders och Sons och den Heliga Andas namn. Amen
Sv Kyrkan skriver
På ett sätt som inte tog hänsyn till den stora liturgiska traditionen ströks eller omformulerades flera av högmässans liturgiska moment och en tung botstämning kom att dominera. I nattvardsmässan uteslöts prefationen. När akten på predikstolen samtidigt utökades kraftigt kom predikan att dominera och församlingen passiviserades. Förutom bibelläsningen, dagens bön och psalmerna tillgick högmässans liturgi exakt likadant varje söndag. En ordning för högmässa utan nattvard infördes. Också i dopritualet ströks flera liturgiska bruk, t ex korstecknet, och böner och talet om dophandlingen som Guds nyskapelse tonades ned. En för framtiden bestående nyhet var att en ordning för konfirmation infördes.
Kritiken blev hård och ledde först till en rad partiella reformer, men inte förrän 1894 kom en ny kyrkohandbok.
Se även
Källor
- original kyrkohandbok 1811 finns digitalt i museet
- Svenska kyrkan, Oloph Bexell
| |||||