Evangeliebok
En evangeliebok är en samling av kortare texter, perikoper ur Bibeln, uppdelade på de olika söndagarna och helgdagarna i kyrkoåret. De är avsedda för gudstjänster. Förutom text från epistlarna, s.k. epistolarium, och evangelietext från Nya testamentet, s.k. evangeliarium, finns även den gammaltestamentliga texten. Trots namnet innehåller den alltså inta bara evangelietexter. Samlingen av dessa tre slag av texter samt en bön ur psaltaren och ytterligare någon bön kallas en perikop.
Evangelieboken brukar tryckas i psalmboken, så att den finns tillgänglig för alla gudstjänstdeltagare i de församlingar som använder en sådan. Sannolikt är det tidigaste exemplet på sambindning av psalmbok och evangeliebok är Sveriges första gemensamma psalmbok, 1695. I äldre tider trycktes, bands och såldes evangelieboken ofta i tillsammans med psalmboken, i likadant band och typografisk utstyrsel. Det vanligaste var att de två böckerna sambands direkt efter varandra i samma pärm. Det förekommer även att evangelieboken sambands "bakvänd", dvs med egen pärm och vänd åt motsatt håll mot psalmboken, så kallat tvillingband. En uppsättning av psalmbok och evangeliebok gavs gärna som gåva vid exempelvis bröllop, och evangelieboken var därför en av de få böcker som kunde påträffas även i de fattigare hushållen.
De samfund som inte använder en evangeliebok väljer antingen en bibelbok att läsa under en termin, eller planerar årets gudstjänster utan att utgå från något schema. De brukar dock ändå använda evangeliebokens texter för de stora kristna högtiderna, som påsk, Kristi himmelsfärd, pingst och advent-jul.
Perikopserier
Från början fanns bara en uppsättning texter, En episteltext och en evangelietext samt två böner, kollektbön och evangeliebön.
Från 1862 införs två perikopserier, kallade årgångar
Evangelieböcker
Svenska evangelieböcker och kommittéer
- Evangeliebok (1544), grundad på medeltida perikoper. Inga bevarade ex.
- Evangeliebok (1562), "Innehåller kollekt- och evangelieböner samt epistel- och evangelietexter för söndagar och helgdagar från första söndagen i advent till tjugosjätte söndagen i trefaldighet, samt för »någhra förnemligha högtijder och helghedaghar» (inte mindre än nitton stycken, varav sju har egna kollektböner)."
- Evangeliebok (1628), "Evangelieboken 1628 innehöll några nyheter vad det gäller kollektbönerna. T.ex. fick långfredagen en egen (i EB 1562 hänvisas till palmsöndagens kollektbön), men från påskdagen togs den medeltida kollektbönen bort. EB 1562 hade nämligen haft två kollektböner för påskdagen, en översatt från den medeltida kollektbönen och en nyskriven."
- Evangeliebok (1695), finns i koralbok (1697)
- Evangeliebok (1811), utesluter evangelieläsning från altaret.
- Psalmbokskommitténs förslag 1817, ej godkänt av riksdagen
- Psalmbokskommitténs förslag 1821, ej godkänt av riksdagen
- Evangeliebokskommitte (1849)
- Evangeliebok (1862), inför två perikopserier, dvs årgångar. Förordning 26 okt 1860, användning 1 advent 1862
- Evangeliebokskommitte (1919)
- Evangeliebok (1921), anpassning till texterna i 1917 års Bibel. Söndagens tema införs.
- Evangeliebok (1942)
- Evangeliebok (1983) Kyrkohandbokskommitté (1968) förslag SOU 1979:12
- Evangeliebok (2003)
Se även
Källor
- Evangeliebok i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
- Kyrkohistorisk Årsskrift 110 (2010), s. 27, Kapitel 2.3, Svensk evangeliebokstradition, Dan Nässelqvist,