Baptism
Baptismen är en protestantisk kristen riktning som har den lokala församlingen som en gemenskap av troende som centrum. Man döper endast dem som tagit ställning i trosfrågan och gör ett medvetet val enligt Bibeln och kristen tro, vilket benämns troendedop eller omvändelsedop. Genom dopet ges medlemskap i församlingen. Baptister har en kongregationalistisk organisation och rörelsen består av fria församlingar i samarbete och ömsesidigt beroende.
Historia
Baptismen uppstod som samfundsrörelse genom att från England landsflyktiga kongregationalister i Holland träffade på mennonistiska grenen av anabaptismen, och tog över bruket att skjuta upp dopet till medveten ålder från anabaptisterna.
Den första egentliga baptistförsamlingen grundades av engelsmannen John Smyth i Holland 1607.
Teologi
Baptismen har inga bekännelseskrifter eller någon trosbekännelse, men omfattar i allmänhet de tre fornkyrkliga trosbekännelserna. Läran kan variera ganska mycket mellan olika församlingar och samfund och har också varierat ganska mycket under historiens gång. Vissa grunddrag kan dock skönjas:
- Kongregationalistisk kyrkosyn.
- Vuxendop
- Symbolisk syn på sakramenten.
Organisation
Kongregationalisterna menar baptister att varje enskild lokal församling är helt och hållet oberoende av alla andra Andra, som Evangeliska Frikyrkan och numera nedlagda Svenska Baptistsamfundet, beskriver det så att baptismen består av "självständiga och ömsesidigt beroende församlingar". Det finns internationella organisationer som Europeiska Baptistfederationen och Baptisternas Världsallians.
Svensk baptism
Man räknar baptism i Sverige från första dopet som skedde 21 september 1848 nära Frillesås vid Hallandskusten. Konventikelplakatet förbjöd enskilda gudstjänster och att leda sådana var straffbart. Rörelsens ledare blev bötfällda och fängslade och F.O. Nilsson själv blev slutligen 1850 landsförvisad. Baptister förvägrades att gifta sig och deras barn betraktades som oäkta. Myndigheterna genomförde i flera fall tvångsdop när föräldrarna ville vänta med dop. 1854 bildades en församling i Stockholm. Svenska Baptistsamfundet, bildades 1857. 1866 grundades Betelseminariet.
- 1872 skedde den första splittringen inom den svenska baptismen då predikanten Helge Åkeson uteslöts på grund av en avvikande lärouppfattning angående försoningen och rättfärdiggörelsen. Hans anhängare bildade ett eget samfund, Fribaptistsamfundet.
- Filadelfiaförsamlingen, uteslöts 1913 ur modersamfundet efter en nattvardstvist. De församlingar som i likhet med Filadelfiaförsamlingen fick lämna samfundet lade grunden till pingströrelsen.
- Örebromissionen kom att inta en särställning i det att den bestod av baptister men var självständig i förhållande till övriga kyrkor. Örebromissionen var i likhet med Filadelfiaförsamlingen pingstbetonad och kom att utvecklas till en pingströrelse inom baptistsamfundet.
Bland baptistiska rörelser i Sverige finns:
- Evangeliska Frikyrkan medlem i Europeiska Baptistfederationen.
- Pingströrelsen i Sverige har sitt ursprung i Stockholms sjunde baptistförsamling och har ett tydligt baptistiskt arv.
- Equmeniakyrkan är inte en baptistisk rörelse, men den är medlem i Europeiska Baptistfederationen och Baptisternas Världsallians. En del av Equmeniakyrkans församlingar hörde tidigare till Svenska Baptistsamfundet.
Bland rörelser som uppvisar några av baptismens särdrag finns:
- Maranata bildades i början av 1960-talet som en utbrytning ur pingströrelsen.
- Trosrörelsen Teologiskt har trosrörelsen vuxit fram ur den karismatiska rörelsen från 1960-talet och 1970-talet. I likhet med andra nyare kristna rörelser kännetecknas trosrörelsen av en stark kongregationalism och man har även en baptistisk dopsyn.
Ekumenik
Vissa frikyrkoförsamlingar är ekumeniska och organiserar både baptister och andra kristna. Att det finns mycket som samfunden delar i teologi mellan kan ses till exempel i Gudstjänstboken som är en ekumenisk kyrkohandbok som utgavs 2005 och används av församlingar inom Equmeniakyrkan, Svenska Alliansmissionen, Evangeliska Frikyrkan och Pingströrelsen. Vissa samfund, däribland Equmeniakyrkan organiserar både kristna som föredrar barndop och de som förespråkar troendedop.
