Liturgi

Från Psalmer och Andliga Sånger
Hoppa till navigering Hoppa till sök
En biskop celerbrerar den gudomliga liturgin i en östlig katolsk kyrka.

Liturgi, ursprungligen från grekiskans leitourgia (λειτουργία eller λῃτουργία, av λαός / Laos, "folket" och roten ἔργο / ergo, "göra"), är en religiös grupps gudstjänst eller gudstjänstordning. Liturgik Är vetenskapen om detta och ett delområde i kyrkovetenskap. Begreppet användes ursprungligen om den judiska gudstjänsten och intar en framträdande roll inom kristendomen, men kan även användas för att beskriva andra religioners riter och ceremonier. En liturg är en person som förrättar gudstjänst.


Historik

Leitourgia är gammalgrekiska och betyder "offentligt arbete" eller "uppdrag i det allmännas tjänst". I de grekiska stadsstaterna syftade liturgi på ett bygge eller annat allmännyttigt projekt som en rik medborgare bekostat, antingen frivilligt eller till följd av en särskild skatt som ålagts honom.

I Septuaginta, en översättning till grekiska av de judiska skrifterna i Gamla testamentet vars äldsta delar dateras till från 300-talet f.Kr., uppstod en betydelseglidning där liturgin som allmännyttig tjänst i stället blev en benämning för det judiska prästerskapets tjänstgöring i Jerusalems tempel, alltså tjänst för Gud. Ordet återkom sedan i de grekiska texterna i Nya testamentet för att beskriva tjänst för Kristus snarare än tempeltjänst. Under senantiken eller tidig medeltid hade innebörden helt övergått från att vara en politisk förvaltningsterm till ett religiöst begrepp. En tidig liturgibeskrivning återfinns i Strasbourg-papyrusen.

Från senmedeltid finns belägg för en latinisering av ordet, liturgia. Efter den stora schismen 1054 utvecklades begreppet olika i den östliga och västliga kyrkan. I den östortodoxa kyrkofamiljen kom liturgi att syfta på själva mässan. Från 1700-talet är den vanliga betydelsen inom den västliga kyrkofamiljen i stället själva gudstjänstordningen. Kopplingen till tjänst för allmänheten har dock kommit att bevaras genom att främst församlingens gemensamma gudstjänster snarare än enskilda religiösa handlingar har beskrivits som liturgi. I modernt och multireligiöst språkbruk kan dock kravet på offentlig eller gemensamt gudstjänst möjligen ifrågasättas.

Liturgin som judisk gudstjänstordning

Den judiska liturgin består av böner och recitationer beskrivna i siddur, en judisk bönebok vars namn kan härledas från ordet seder som betyder just ordning. Siddur innehåller de dagliga bönerna och böner för många särskilda tillfällen, med förklaringar hur recitationen ska gå till. Eftersom vissa gudstjänstmoment kräver att ett visst minsta antal troende är närvarande (minjan) finns också anvisningar för vilka böner som kan läsas enskilt. Större delen av den judiska liturgin sjungs och många synagogor har en särskild försångare, hazzan.

Liturgin som kristen gudstjänstordning

Kyrkorna samlar oftast sina olika gudstjänsters liturgi i en kyrkohandbok, fastställd enligt respektive kyrkas ordning. Utöver gudstjänstmomentens inbördes ordning kan liturgin innehålla föreskrifter om texter, böner, musik, rörelser, liturgens kläder, gudstjänstlokalens utsmyckning med mera. Föreskrifterna följer kyrkoåret och liturgin hör därför starkt samman med ett lectionarium. Martling ser gudstjänsten som en tvåvägskommunikation mellan Gud och församlingen. LIturgi är ett gemnsamt skapande, medan ceremoni är något som man passivt iakttar.

Romersk-katolska kyrkan

I Romersk-katolska kyrkan är breviariet och Missale Romanum de främsta liturgiska böckerna. I de anglikansk-episkopala kyrkorna är den främsta liturgiska boken Den allmänna bönboken (Book of Common Prayer), men det är numera inte ovanligt att nyare alternativliturgier har antagits parallellt med Den allmänna bönboken.

Svenska kyrkan

I en svensk kontext har liturgi främst kopplats till högkyrkliga rörelser, men som allmänt begrepp för gudstjänstritualen kan begreppet även tillämpas i de lågkyrkliga samfunden. Under de senaste 20 åren har också flera traditionellt lågkyrkliga frikyrkor gjort anpassningar till de äldre liturgiska modellerna, inte minst genom nymonasticismen.

I ortodoxt kristet språkbruk

I den orientalisk-ortodoxa kyrkofamiljen och i den östligt ortodoxa kyrkofamiljen används ordet liturgi uteslutande om firandet av Eukaristin, men inte om andra sorters kristen gudstjänst, såsom tidegärden, förbönsgudstjänster (moleben, panycheida) eller firandet av andra sakrament.

Ordet liturgi används också i namnet på olika former för eukaristins firande inom östligt ortodoxa kyrkor, orientaliska kyrkor, Syrisk-Maronitiska kyrkan och de assyriska kyrkorna, exempelvis:

  • Chrysostomosliturgin
  • Den bysantinska Basileiosliturgin
  • Den bysantinska Jakobsliturgin
  • Den syrisk-ortodoxa Jakobsliturgin
  • Den alexandrinska Basileiosliturgin (koptisk)
  • Markusliturgin (koptisk)
  • Kyrillosliturgin (koptisk)
  • Gregorios av Nazianzos liturgi (koptisk)
  • Addais och Maris liturgi (assyrisk)
  • Theodorosliturgin (assyrisk)
  • Nestoriosliturgin (assyrisk)

Se även

Källor

  • Carl Henrik Martling: Liturgik, en introduktion, Verbum, 2:a utg, 2006
  • Carl Henrik Martling: Svensk liturgihistoria, Verbum, 1992