Herre, nu låter du din tjänare fara hädan
Version från den 6 oktober 2021 kl. 16.59 av Haeffner (diskussion | bidrag)
(Simeons lovsång Luk 2:29-32)
HErre nw låter tu tin tienare fara j frid, epter som tu sagt haffuer, Forty mijn ögon haffua seedt tina saligheet, hwilka tu bereedt haffuer for allo folke, Itt liws til hedninganes uplyftning, oc titt folk Jsrael til prijs, Ära wari etc
HERRE, Nw låter tu tin tienare fara j fridh effter som tu sagdt haffuer Ty mijn öghon haffua seedt tina saligheet. Hwilka tu bereedt haffuer för allo folke Jtt liws til Hedninganars vplysning och titt folck Jsrael til prijs
HErre nu låter tu tin tienare fara i frijd / efter som tu sagt hafwer Ty min ögon hafwa sedt tina Salighet / Hwilka tu beredt hafwer för allo folcke Ett lius til Hedningarnas uplyftning; Och titt folck Israel til prijs. Ähra ware Fadrenom / och Soneneom / och then Helga Anda. Såsom thet warit af begynnelsen / nu och altijd / ifrån ewighet til ewighet! Amen
Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, efter ditt ord. Ty mina ögon hava sett din frälsning, Vilken du har berett att skådas av alla folk: Ett ljus, som skall uppenbaras för hedningarna, Och en härlighet, som skall givas åt ditt folk Israel. Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara Från evighet till evighet. Amen
Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk Ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel Fader, Son och Ande din är äran, nu och alltid och för evigt. Amen