Anders Wiberg
Anders Wiberg, född den 17 juli 1816 i Vi i Hälsingtuna socken, Hälsingland, död den 5 november 1887 i Stockholm, var en andlig ledare inom den tidiga svenska baptismen.
Wiberg, som först var präst i Svenska kyrkan, anslöt sig vid ett besök hos Johann Gerhard Oncken i Hamburg, Tyskland, till den baptistiska dopläran.
Han utvecklade dopläran i boken Vilken bör döpas och varuti består dopet? (1852). Samma år lät han döpa sig av Fredrik Olaus Nilsson i Köpenhamn.
Efter att under tre års vistelse i USA lärt känna den amerikanska baptismen återvände Wiberg 1855 till Sverige, där han blev föreståndare för Stockholms baptistförsamling. Bland hans medarbetare märks bland andra bröderna Johannes, Per och Gustaf Palmquist. En av Wiberg författad trosbekännelse antogs, en utbildningskurs för predikanter påbörjades och från 1856 fick den nya rörelsen ett eget organ i tidskriften Evangelisten som redigerades av Wiberg. Anders Wiberg var en av de ledare som arbetade för att bilda Svenska Baptistsamfundet, vilket skedde 1857.
Bibliografi
- Hvilken bör döpas och hvari består dopet? (1852), Upsala
- Det kristliga dopet (1854), Philadelphia
- Den heliga skrifts lära om det christliga dopet (1855), Philadelphia (även en upplaga i Stockholm)
- Läran om helgelsen (1869)
- De kristnas enhet (1879)
- Svar på lektor Waldenströms skrift Barndopets historia (1880)