Anders Wiberg
Anders Wiberg, född den 17 juli 1816 i Vi i Hälsingtuna socken, Hälsingland, död den 5 november 1887 i Stockholm, var en andlig ledare inom den tidiga svenska baptismen.
Redan som barn fick han delta i väckelsesammankomster, så kallade konventiklar. Sådana var visserligen förbjudna genom konventikelplakatet men kunde hållas ändå. Vid Lancasterskolan i Hudiksvall fanns flera med hans namn, Anders Eriksson, så han antog efternamnet Wiberg efter sin by Wij. Hans religiösa, relativt pietistiska, uppväxt fick honom att studera till präst vid Uppsala universitet. Han avbröt studierna på grund av ekonomiska svårigheter och arbetade som privatlärare i Stockholm. Där träffade han olika väckelseledare, bland andra engelske metodisten George Scott, C O Rosenius och Lars Vilhelm Henschen. Han beskriver själv ett slags andligt genombrott när han läste Johannes Arndts skrifter. Efter åtta år återvände han till Uppsala universitet och slutförde sina präststudier.
Han började som präst i Hög och Forssa församling men blev snart besviken på kollegornas liv. Han anslät sig mer till väckelserörelserna och fick ryktet att vara en omvänd präst. Därför vallfärdade folk till hans gudstjänster, vilket var emot regeln som var att man ska besöka gudstjänster i sin egen församling. 1846 genomgår han pastoralexamen.
Därefter blev han präst i Maråkers och Bjuråkers församling. Men han vände sig mer och mer mot väckelserärelserna och bort från kollegornas sätt att verka.
1849 skriver han
Alldenstund mitt samvete ej längre tillät mig utdela Herrans nattvard utan urskillning till alla personer inom statskyrkan, insände jag till konsistoriet i Uppsala min begäran om tjänstledighet på sex månader i afsikt att slutligen taga afsked från min prästerliga befattning i statskyrkans tjänst.
Den 2 september 1849 höll han sin sista predikan i Njutångers kyrka. Härefter deltar han i konventiklar och delade olagligen ut nattvard vid dessa. För detta stängdes han av i tre månader och nekades att återgå i tjänst.
Wiberg representerar separatister vid Hudisvalls rådhusrätt och skrev bland annat
Det är därför nödvändigt att (den lokala församlingen) har rätt att kalla, välja och ordinera sina präster.
Han försvarade också lekmannamedverkan:
… att vi bland oss själva valt någon att utdela gåvorna, ordet och sakramenten….
I maj 1851 följde Wiberg med David Forssell som tolk till baptistförsamlingens ledare Johann Gerhard Oncken i Hamburg. Han får olika skrifter där och dessa får honom att tvivla på kyrkans barndop.
… när jag läste Dr J L Daggs utläggning av 1Kor 7:14 började jag tvivla på skriftens stöd för barndopet.
an skrev boken Hvilken bör döpas? och Hvaruti består dopet? 1852. Den blev en teologisk sensation. På väg till Amerika lät han den 23 juli 1852 döpa sig av Fredrik Olaus Nilsson i Köpenhamn. Denna Nillson hade 1848 döpt fem personer i Fjärås söder om Kungsbacka och 1850 landsförvisats från Sverige, han flyttade till Danmark.
Wiberg anlände till New York den 18 sptember 1852 och blev efter några månader baptistpastor i Baptist Mariners Church. Under sin treåriga vistelse i Amerika skrev han sin andra bok om dopet Det Kristliga dopet som gavs ut både på engelska och svenska. Den 7 oktober 1855 återvände han och hustrun till Sverige och tre dagar senare bildades Stockholms baptistförsamling med Wiberg som pastor. Bland hans medarbetare i församlingen märks bland andra bröderna Johannes, Per och Gustaf Palmquist.
Under hans frånvaro hade P F Hejdenberg döpt personer och grundat församlingar i Småland, samt döpt elva personer i Stockholm. Dessa elva bildade församlingen med Wiberg. Wiberg skrev en trosbekännelse som accepterades av de flesta andra församlingar också.
En utbildningskurs för predikanter påbörjades och från 1856 fick den nya rörelsen ett eget organ i tidskriften Evangelisten som redigerades av Wiberg och utgavs även i Norge och Finland. Anders Wiberg var en av de ledare som arbetade för att bilda Svenska Baptistsamfundet, vilket skedde 1857. Första årskonferensen hölls på Wibergs initiativ för alla baptistförsmalingar den 13-16 juni 1857. Den andra konferensen året efter gästades av J G Oncken, J Köbner från Tyskland och E Stean och J H Hinton från England. Under en resa till England 1860 lärde han känna C H Spurgeon, englands störste baptistpredikant.
1863 till -66 vistades han i Amerika och fick med sig hem missionärerna K O Broady och J A Edgren. Han rekryterade även Gustav Palmqvist och Adolf Drake. Den senare blev redaktör för tidningen nyhetsbladet 1867 som bytte namn till Veckoposten året efter.
1874 Wiberg reste mycket runt i Sverige men även i Norge, Danmark, Tyskland och Finland. Salemkyrkan på Södermalm Först 1866 bildades Betelseminariet för utbildning av predikanter.
Bibliografi
- Hvilken bör döpas och hvari består dopet?, Upsala, 1852
- Det kristliga dopet (1854), Philadelphia
- Den heliga skrifts lära om det christliga dopet, Philadelphia, 1855, (även en upplaga i Stockholm)
- Nya Testamentet, 1862
- Läran om helgelsen, 1869
- De kristnas enhet, 1879
- Svar på lektor Waldenströms skrift Barndopets historia (1880)